Kim

Ok för hjärtat syntes inte, iallafall inte på min dator.

Hej!
Va jättebra du är på att skriva!!

kitto: FÖRLÅT ♥


( Okej, jag har inte slutat skriva på den här berättelsen, men jag måste hinna med min andra också, och gällande den berättelsen så ska det publiceras ett kapitel ifrån mig och ett ifrån min vän, så det blir lite stressigt.

Det kommer ett kapitel till den här berättelsen, och när jag har tid ska jag sätta mig ner och skriva! )

gu va bra du är på att skriva!!

Okej, jag ansträngde mig och skrev ett kapitel :-)


Kapitel 3


Veckorna vandrade långsamt förbi, och i mitten av oktober började det bli lite kallare.

Kim kunde inte minnas att det någonsin hade varit så kallt i oktober förut; man var tvungen att ha på sig tjocka jackor och ha med sin paraply till skolan, för det regnade nästan ständigt.
Detta resulterade till att alla elever samlades på det varmaste stället i skolan - det vill säga längst bort ifrån dörrarna.

Detta orsakade stopp, och Kim var nästan alltid sen till lektionerna. Den enda som inte klagade på henne var Almundina.
Kim hade svårt att inte tycka om Almundina; hon var snäll. Men bestämd också.
Alla elever testar sina lärare och ser hur långt de kan gå, och när eleverna fick klart för sig att Almundina inte tolererade prat under genomgångarna så höll de käften.

Under en av lektionerna blev Erik utslängd, och han fick kvarsittning efter skolan.
Efter att hon hade stängt dörren, så fortsatte hon med genomgången.
Kim antecknade varenda ord hon sade, hon lät ingenting passera förbi.
Resten av klassen låg i dvala, de stirrade ut i tomma intet.
När Almundina sa att det var dags för lunch så tog det några sekunder innan alla hade uppfattat vad hon hade sagt.

Kim var först vid bordet, men hon hade inte ens tagit en tallrik. Maten luktade soptipp och såg inte så god ut heller.
När Jasmine, Sandra och Amanda satte sig ner vid bordet hände något ganska lustigt.
Sandra sa glatt:
- Hej, Kim!
Kim tittade på Sandra, höjde ett ögonbryn, och sa lite förvånat:
- Hej?
- Du är bra på matte, va? sa Sandra som fortfarande log.
Kim ryckte på axlarna, och började pilla på sina nagelband.
Sandra fortsatte:
- Jo, eh, jag är inte speciellt begåvad när det gäller matematik, så jag undrar om du kanske kan hjälpa mig?
Kim tittade på Sandra, en halv sekund mer än nödvändigt, och innan hon ens hann tänka efter så sa hon:
- Visst.
- Vad bra! Vi kanske kan ses hemma hos mig i veckan då, så kan vi plugga? sa Sandra överlyckligt.
- Mm.
Amanda, som satt längst bort ifrån Kim, bytte plats och satte sig mittemot henne.
Hon tog en tugga av sin mat och sa:
- Du får ursäkta Sandra. Hon är lite... Uhm...
- Drogad? föreslog Kim men ångrade sig redan.
Fan, fan, fan, fan, fan, fan
Det där skulle du inte sagt.
Nu kommer Amanda tro
att jag är knarkare också.
Fan.
Men, till Kims förvåning, så skrattade Amanda bara.
Jasmine också, och Sandra kunde inte heller låta bli.
Skrattet smittade av sig, och snart skrattade de så att de höll på att kikna.
Kim, som hade skrattat minst lika mycket, kände sig väldigt bekväm i de tre andra flickornas sällskap.
Snart började de prata med varandra som om de känt varandra i en evighet.
Och en evighet är en ganska lång tid.

Awesome ♥ c:

* sluta bevaka tråden *
Nemen okej ska sluta vara elak, och på skype.

Duktig katt som skriver. :=)
potterflicka

OMR, vad bäst!

Omr? Oh my Rudolf? :=)
bara en vild gissning. :=))