Älskade syster (Mån barnet del 2)

Yay! Älskade kapitlet!

Nu kommer äntligen nästa kapitel Hoppas att ni gillar det



Kapitel 7

Min väckarklocka väckte mig vid åtta, jag åt min frukost utan någon så stor entusiasm. Bil turen upp till Seattel tog runt två och en halv timme. Tom parkerade bilen utanför den byggnad som familjen Allein bodde i. Vi tog hissen upp till tionde våningen och knackade på dörren där det stod ”10E” på. En kille i tio elvaårsåldern öppnade dörren. Det måste vara Felix Afrodites irriterande lillebror som hon hade berättat om för ett tag sedan. Man kom direkt in i vardagsrummet när man klev in. En halv väg med ett fönster hål i visade varv köket låg, trappan som fanns i vardagsrummet lede antagligen upp till övervåningen och så en korridor bredvid ytterdörren som lede till något annat som jag inte kunde se.
Christer och Sara Allein kom och mötte oss där vi stod och så slog vi oss ner i den stora soffan som stod där. Den ända personen som inte var med oss var Afrodite, Christer berättade att de redan hade berättat detta för Afrodite som de skulle nu säga till mig.
”Som du redan vet så är Rosalinda din kusin och nu ska vi ta och berätta om hur allt egentligen gick till” sa Sara och kollade på mig med en lugn blick.
”När Rosalinda var fem år så råkade hon och hennes föräldrar ut för en trafikolycka, den ända som klarade sig var Rosalinda. Hennes mamma Josefin hade sagt att om något hände dem så skulle Shofia din mor ta hand om henne. Rosalinda blev som deras egna dotter och Amanda din stora syster hon var lika gammal som Rosalinda så dem växte upp som tvillingar kan man nästan säga. Någon månad innan allt hände så beslöt din mor att skicka Rosalinda till hennes mormor och morfar nere i Texas och där blev hon kvar till hon flyttade ihop med Po” Sa Tom och kollade ner i golvet.
”Och Amanda skicka Afrodite hit och mig till er?” sa jag och kollade på de fyra vuxna som satt runt mig.
Som svar fick jag bara nickningar. Vi satt ungefär en timme och pratade sedan bad de mig att gå upp till Afrodita för att prata. Första dörren till vänster när jag kom upp för trappan skulle vara Afrodites. Hennes dörr hade en plansch med blemmor och en fjäril på, den såg inte ut att vara tryck mer rättare sagt målad med krita eller något liknande och i ena hörnet längst ner stod det faktiskt Afrodite. Jag visste inte att hon var så duktig på att måla, jag hade varken sett eller hört henne säga att ho kan måla så bra.
Försiktigt knakade jag på dörren och gick in. Afrodite satt på sin säng, med håret uppsatt och sig själv invirad i en pläd med sådant mjukt ull på ena sidan.
”Hej hur mår du?” frågade jag henne och satte mig på kanten av sängen.
”Mest förvirrad” sa Afrodite efter en liten stund.
”Ja, att få veta att man har en tvilling syster när man är sjutton är inte så vanligt” sa jag och log lite, jag såg även att Afrodite drog på mungiporna.
”Och att ens historia lärare är ens kusin” sa Afrodite och log ännu mer.
”Eller hur” sa jag och började att små skratta.
Vi satt där en liten stund och skrattade sedan så blev det tyst. Efter en stunds tystnad så sa Afrodite ”Vad har du gjort på Fingret?”
”När jag kom hem igår så skulle jag skärra upp ett äpple och då råkade jag skärra mig i fingret” sa jag och log lite åt min egen klumpighet igår. ”Förresten var Peeta och hälsade på igår?”
”Ja, vi satt här och pratade i flera timmar”
”Ja, Sandro kom till mig och höll mig sällskap tills Ellen och Tom kom hem”
”Har du någonsin kallat Ellen och Tom för mamma och pappa?” frågade Afrodite och kollade på mig.
”Nej, det har jag aldrig gjort, det har alltid varit Ellen och Tom. När jag och mina kompisar var små tyckte de att det var konstigt att jag inte sa mamma och pappa. Men dem var inte mina föräldrar så då var det inte mamma eller pappa. Fast när vi blev äldre fattade mina kompisar att Ellen och Tom inte var min mamma och pappa”

Vi satt nog en timme och pratade innan Christer kom och sa att maten var klar. Runt mat bordet var det först lite spänt men när någon började prata så var det som borta. Det var trevligt att sitta och äta med dem och för en gångs skulle kändes det som en bit av min förlorade familj var tillbaka.

jättebra kapitel!

Nu ska jag äntligen ta och lägga ut ett nytt kapitel, efter alla nationella prov som vi nu har haft och då har jag helt enkelt inte haft tid att skriva Fast nu är jag igång igen så nu kommer några bilder för jag hittade en perfekt bild på hur Mån barnets hår ser ut ( ibland kan det vara bra att börja se en ny serie)

(Mån barnets hår)

Kapitel 8

Det var ingen mening att fortsätta våra lektioner sista dagen som vi kom tillbaka innan höstlovet började. Afrodite och jag packade bara ner de saker som vi skulle behöva och så satte vi oss på tåget med dem andra. Självklart så var Skay tvungen att kommentera att jag och Afrodite var systrar ungefär hela resan hem.
”Detta kunde väl ingen tro?!” sa Skay och kollade roat på oss båda
”Och där kom den” sa Ashen och himlade med ögonen.
”Vad kom?” frågar Skay och kollar på Ashen som sitter bredvid honom.
”Kommentaren, du säger alltid en kommentar. Fast när den kommer vet man aldrig” sa hon och skakade på sitt huvud. Så under under en stund satt vi och argumenterade om Skays kommentarer. Till slut så bestämde vi oss för om Skay inte säger någon kommentar efter lovet tills jullovet så ska Ashen ge honom en kyss. Det kändes lite konstigt att inte säga hejdå till Afrodite, fast man tar väl och vänjer sig efter ett tag.

När vi kom hem med Tom som hade mött upp oss så sa han att hann och Ellen hade en sak att säga oss när vi kom hem.
”Så ut med språket” sa jag när vi hade kommit hem och Ellen och Tom stod framför oss.
”Ehhm, ja, jo, det är så att jag......är med....barn” sa Ellen och höll på med sin hand som hon alltid gör när hon blir nervös.
Jag och Afrodite bara stod där och kollade på dem.
”Hu....hur länge?” frågade jag och var fortfarande chockad av nyheten.
”Cirka fyra månader” sa Ellen
”Då nästan när jag började skolan då, hände detta”
”Jepp” sa Tom och jag gav dem var sin stor kram.
Resten av kvällen så packade jag och Afrodite upp våra saker, vi plockade fram även kläder tills imorgon när vi och Rosalinda skulle rida till vårat hem där allt hände för cirka femton år sedan. Nästa morgon begav vi oss till Sandros hem för vi skulle få låna var sin häst till ritten till huset. Rosalina var redan där när vi kom så det var bara att göra oss redo att ge oss av. Jag hade Moono, Afrodite Sun och Rosalinda Black. Vi red på en grus vägg och det tog oss cirka en och en halv timme innan vi var framme. Det var en fin liten by som vi kom till. Inte många hus men några få, det var ett par hundra meter eller någon kilometer mellan husen. När vi kom fram till ett öde hus så stannade vi och hoppade av hästarna. Ett stort rött hus på två våningar, en bit bort stod det ett stall och en hage. En skog låg bakom huset och det såg gammalt men fridfullt ut.
”Det stod tre hästar i det stallet innan” sa Rosalinda och nickade mot stallet.
”Vad hände med dem?” frågade Afrodite och kollade på stallet.
” Moono lyckades rymma fast de två andra tror jag dog. Fast helt säker är jag inte” sa Rosalinda.
Vi fortsatte in i huset, inne i huset såg det ut som dem som hade bort där bara hade gått där i från och lämnat det. Alla saker hade en massa damm över sig, några saker var trasiga annars såg det helt normalt ut. Ute i köket stod det två nappflaskor en massa skivor och allt annat som brukar finnas i ett kök. Vi fortsatte nere på neder våningen där det fanns ett teve rum och ett fin rum. Några leksaker fanns på golvet i teve rummet och jag kunde tänka mig att jag, Afrodite, Amanda och Rosalinda satt på golvet och lekte med dessa saker under dagarna. Jag vände mig om och blinkade bort några tårar. Vi fortsatte upp till övervåningen där alla sovrummen fanns och ett sällskapsrum med en teve i ena hörnet. Rosalinda försvann in i ett barn rum som antagligen var hennes när hon bodde här. Afrodite och jag gick in i ett rum där det stod två små barn sängar, på den ena stod det ett stort 'A' på och den andra ett 'I' på. Varken jag eller Afrodite ville först gå fram till sängarna.
”Det känns som om jag är tillbaka i en av mina drömmar” sa Afrodite tyst vid min sida.
”Ja, eller hur” sa jag och granskade rummet från golv till tak.
Under barn sängen på höger sida som det stod ett 'I' på såg jag ett gosedjurs öra sticka ut under ifrån. Jag gick fram till sängen och drog fram gosedjuret som förse ställde en vit mjuk kanin med svartbruna ögon och med en rosa nos.
”Vad var det för något?” frågade Afrodite bakom mig.
”Ett gosedjur kanin” sa jag och visade henne den ”Jag minns att jag hade en liknade sådan när jag var fyra eller något sådant” sa jag och började känna tårarna bränna bakom ögonlocken.
”Jag tror nog att den är din” sa Afrodite och jag såg att även hon hade tårar i sina ögon. Jag bara nickade och kramade om kaninen.
”Tror du att detta lejon är mitt?” sa Afrodite och tog upp ett gosse lejon med en liten tröja från den andra sängen och visade mig.
”Ja, det kan jag tro” sa jag och vi båda började skratta.
Vi gick ut från vårat barn rum med våra gosedjur och mötte Rosalinda utanför dörren.
”Jag kan se att ni hittade var sin souvenir” sa hon och log emot oss ”Så ska vi ta och bege oss hemåt eller?”
”Ja, det gör vi” sa jag och Afrodite i kör.

Klockan tre så var vi hemma hos Sandros familjs hus igen.
”Jag ser att du har en liten kompis med dig hem” sa Sandro och log emot mig.
”Ja, vist är han sött” sa jag och pussade kaninen på huvudet.
”Ja, det är han och det är du med” sa Sandro och kramade om mig, sedan sa han åt Afrodite att komma och gav henne en kram också.
Rosalinda åkte till baka till Rellos och Afrodite och jag åkte hem för att äta middag och bara ta det lugnt.

--------------------------

Hoppas kapitlet var bra och att någon fortfarande läser/bevakar

Jättebra kapitel!

Nu kommer ÄNTLIGEN nästa kapitel! Sorry att jag inte har skrivit på nästan två månader. Men det har varit väldigt mycket under ett tag och har därför inte haft tid att skriva. Men nu har jag äntligen klart kapitlet
Hoppas att det finns någon som fortfarande läser/bevakar (Skriv då gärna en kommentar så att jag kan lägga ut nästa kapitel så fort som möjligt ♥)


Kapitel 9

**Afrodite**


Vid sex tiden så ringde det på dörren så jag tog och öppnade. När jag öppnade dörren så såg jag en kille i min ålder med blont kort hår och blå ögon. Killen stod bara där och glodde på mig.
”Be....Be...Bella....är de....det du.....?” sa killen och kollade på mig precis som om han såg ett spöke.
”Nämen hej Jacob” sa Bella och ställde sig bredvid mig.
När Bella kom så såg killen som tydligen hette Jacob ut som om han skulle svimma. Det tog en stund innan han började prata.
”Jäklar vad ni är lika” sa han och kliade sig i huvudet.
”Jo Jacob detta är min syster Afrodite, vi går på samma skola” sa Bella och Jacob nickade mot mig som ett hej och jag sa bara ett enkelt ”Hej” till honom.
”Så vad det någonting som du ville mig?” frågade Bella honom och Jacob frågade henne om hon ville ta och hänga med till gymmet. Hon sa ja och frågade om jag ville följa med, fast jag sa nej för jag ville inte tränga mig på och så ville jag umgås lite med Ellen och Tom. Så Bella sprang upp till sitt rum och hämtade sin väska och så for dem iväg till gymmet.



**Bella**



Jacob blev verkligen förvånad när han såg Afrodite, under bil turen till gymmet så tog jag och berättade för honom om Afrodite och mig att hon var min tvilling som jag inte visste om fören för några veckor sedan. När jag hade förklarat för honom så lämnade vi det samtals ämnet och började prata om allt mellan himmel och jord som vi alltid brukar göra när vi är och gymmar.”Så..hur är det på din skola?” frågade Jacob efter en stunds tystnad.
”Jo, det är bra, jag fick bara veta att min historia lärare är min kusin. Annars är det bra, hur är det här då?”
”Jo, du vet som vanligt jag och Linda saknar dig, jag saknar faktiskt min gym kompis och hon sin tjej kompis att prata med” sa Jacob och såg lite bekymrad ut där han stod och kollade på mig.
Efter en stund bestämde vi oss att åka hem, Jacob släppte av mig utanför mitt hus och så åkte han vidare. När jag öppnade ytterdörren så fick jag en chock av det som jag såg när jag kom in. För där mitt i hallen så stod Peeta och Afrodite och kysstes, kanske inte direkt det jag hade väntat mig att se när jag öppnade dörren direkt.
”Oj oj, sorry att jag tränger mig på” sa jag och skakade på huvudet.
”Haha, ja, det gör inget det är ju faktiskt ditt hus” sa Peeta med ett leende.
Vi sa inte så mycket så jag började att gå upp för trappan och just då sa Afrodite ”Ellen och Tom sa att de skulle gå över till familjen Wolf”
”Okey, bra att veta” sa jag och fortsatte upp för trappan. Familjen Wolf är varulvar och Ellen och Tom brukar hjälpa dem vid full månen och så känner de varandra från när de var unga. Jag fortsatte in på mitt rum medan jag gick i mina tankar och jag märkte inte att någon satt på min säng. Så när jag kollade upp så kom det ett litet hest skrik från mig.
”OMG, du skrämde mig” sa jag och la handen mot hjärtat.
”Haha, jo jag såg det” sa Sandro och kramade om mig.
”Vad gör du och Peeta här egentligen?”
”Jo, vi var sugna på att hänga med våra underbara flickvänner. Vi skulle ha kommit tidigare men några hästar smet så det tog några extra timmar” sa han och smekte med sitt finger över min kind. Vi la oss i min säng och fortsatte att prata.
”Så hur mår Moono?”
”Jo, han mår bra, fast lite surrig är han fast han börjar att gilla mig lite mer än innan. Fast jag var så smart och satte upp en bild på dig i hans box så då är han mycket lugnare” sa Sandro och skrattade.
”Det är tur att han börjar gilla dig för han kommer att få dela mig med dig ett tag till” sa jag och kysste honom. Det var mysigt att bara ligga där i sängen med Sandro och prata om sådana här saker efter allt som har hänt under dessa få veckor.

Jättebra kapitel!!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte har skrivit på sådär tre månader. Men jag har bra helt enkelt inte haft någon inspiration till att skriva. Fast nu när jag har börjat skolan i gen och jag har inte ens fått en ända läxa så har jag fått tid att skriva och inspiration igen Så nu så ska jag ge er ett långt kapitel Yey hoppas att ni gillar det



Kapitel 10


Jag sov så gott och så hör man den förbannade väcka klockan ringa, snabbt som bara den så stängde jag av den så att jag kunde slippa höra det förfärliga tjutande. Jag snurrade runt och min hand stötte emot en varm kropp.
”Vem sätter klockan på halv sju när man är ledig?” frågade Sandro som låg och plirade yrvaket på mig.
”Den som var tvungen att gå upp tidigt dagen innan” svarade jag och gav honom en lätt puss på munnen. Direkt efter det så började min telefon att ring och jag tänkte vem det kunde vara som var så morgonpigg av sig.
”Ja, det är Bella” svarade jag och satte mig upp i sängen.
”Hej Bella , det är Jacob, vill du hänga med på en morgon joggning?” sa Jacob glatt i luren och han lätt som om han hade varit upp ett tag.
”Tror du verkligen att jag vill hänga med ut?!” sa jag och tänkte för mig själv vilken idiot han var som tänkte ge sig ut i en tidig November morgon och att jag dessutom skulle hänga med honom.
”Nej det tror jag inte men...snälla kan du inte hänga med det skulle vara roligare om någon hängde med ut”
”Ett nej är ett nej och tack för att du förstörde min sovmorgon, jag hade verkligen sätt fram emot att få sova ut lite” sa jag, Jacob sa inte så mycket mer än att han då fick ta och höra om någon annan ville hänga med och så la vi på. Jag la ifrån mig telefonen och kände att jag inte var så tröt så att jag kunde lägga mig ner igen och somna om igen.
”Så vill du ha frukost?” frågade jag Sandro.
”Ja, det skulle vara trevligt” sa han och klev ur min säng.

Nere i köket satte jag fram bröd, pålägg, fil och flingor, så det vara bara att hugga in. Efter ett jag så kom även Afrodite och Peeta ner och gjorde oss sällskap vid frukost bordet.
Så finns det någon plan för denna dagen?” frågade Peeta och vi andra bara kollade på varandra.
”Jag kanske kan visa er lite av Renton?” sa jag sedan efter en stund.
”Ja, det kan du göra, det skulle vara roligt att se den staden som du växte upp i” sa Afrtodite och log med hela ansiktet. Och så var det bestämt jag skulle visa min kompisar staden Renton.
Klockan tio så gav vi oss i vägg, vi började med att gå mot min före detta skola. Skolan såg ut precis som den gjorde för ett och halvt år sedan, man kunde även höra fotbolls laget träning på baksidan av skolan.
”Så det var här som du gick i skolan” sa Peeta och betraktade min skola.
”Jepp och inte en enda magilektion. Fast det finns faktiskt några lärare som har gått på Relos som jobbar här”
När vi var klara med att betrakta min skola så fortsatte vi vidare. Vi tog vägen genom parken och fortsatte in mot centrum. Under vår promenad så bestämde vi oss för att gå in på ett kaffe och köpa varm choklad med grädde. När vi hade beställt var sin kopp och var sin kaka så gick vi och satte oss vid ett bord. Vi är såklart magiker och av gammal vana så trollade Peeta fram extra mycket grädde på sin choklad. Snabbt så slog jag till han på armen.
”Aj, varför gjorde du så där!?” sa han och gav mig en sårad blick.
”Vi är inte i den magiska värden nu, vi är i den värden där magi, bara finns i böcker, filmer och inte något som vanliga personer utför varje dag. Så gör inte om det” väste jag så att bara vi runt bordet kunde höra det och precis i allt ihop så hörde jag en välbekant röst säga ”Nämen hej Bella!” När jag vred på huvudet så såg jag att det var Jacob och Lisa som stod bara några meter i från vårat bord. Hoppas, hoppas inte att dem såg något för då låg vi risigt till! Jag reste mig från stolen och gick för att krama om dem båda. Jacob hade jag ju redan träfat, men Lisa hade varit bortrest så jag hade inte hade någon chans att träffa henne.
”Så roligt att träffa dig igen Bella, jag har saknat dig så mycket” Sa Lisa och kramade mig hårt.
”Ja, jag har verkligen saknat dig med Lisa”
När vi hade kramats klart så bestämde vi att dem kunde ta och sätta sig hos oss. Direkt när jag hade satt mig ner så viskade Peeta ett förlåt till mig. När även Lisa och Jacob satt sig vid bordet så tog jag och presenterade dem för dem andra och själv klart när jag sa att Afrodite var min syster så hajade de till. Vi satt nog där i nästan två timmar och pratade, först så vågade knappt Sandro, Peeta eller Afrodite säga så mycket men sedan så kom killarna in på något om fotboll och så var dem helt inne i det. Lisa, Afrodite och jag började prata om allt annat än fotboll.

Senare den kvällen så åkte Sandro och Peeta hem, dem var tvungna att packa till skolan som bara börjar om knappt två dagar. Det samma gjorde jag och Afrodite, fast vi tröttnade efter en stund så då satte vi på en film istället.

Grymt kapitel ♥

Tack vad roligt att någon mer kommenterar

nu ska jag äntligen lägga upp ett nytt kapitel. Bara så där en månadsedan det förra xD



Kapitel 11

På söndags förmiddagen så satt alla på tåget tillbaka till Rellos, allt flöt samman utanför fönstret och efter ett tag så började det att skymma. Ett par timmar efter det så började tåget att sakta in och vi var framme. Alla elever konkade upp till skolan med sina väskor som dem hade haft med sig hem, sedan hade vi en stor buffé i aulan.

Det mycket irriterande tjutet från väckarklockan löd i vårat rum och fort så var min hand på snooze knappen.
”Men herregud låt mig sova några timmar till” hörde jag Afrodite säga från sin säng.
”Säg det till Rosalinda att hon får ta och börja sin lektion vid elva istället för vid halv nio” sa jag och började gå motvilligt till badrummet.
En halvtimme senare så var vi båda klara för att gå mot frukosten, på väggen dit så mötte vi tre halvt vakna halvt sovande killar och en pigg Ashen som såg ut som hon hade sovit mycket bättre än vad vi andra hade gjort.
”Nämen vad har hänt med er?” frågade Ashen när hon såg oss.
”Ingen sovmorgon är det som har hänt oss” sa Skay buttert och la armarna i kors över bröstet.
”Hur kan inte du vara tröt?” frågade Peeta och gäspade stort.
”Vet inte det är väl bara skönt att vara här och slippa sin familj” sa Ashen och rykte på axlarna och så marscherade vi mot frukosten, som vi med nöd och näppe lyckades få i oss. Så trötta var vi.
Under historian så satt jag och nickade till flera gånger. Så tröt har jag nog aldrig varit, kanske kunde det bero på allt som hade hänt och det hade äntligen kommit in och all den energi man har lagt på det har nu satt spår på en.
De sista veckorna gick fort och utan att man visste av det så var det dags för ett långt och skönt jullov.

På tågresan hem så satt vi och pratade om vad vi skulle göra under lovet.
”Jag och min familj ska hälsa på våra släktingar som bor i närheten Seattle och min kusin som är lika gammal som oss är den ända i vår familj som inte är en magiker. Men han vet inte att vi är det för vi har bestämt oss för att han ska inte få veta något om det” sa Ashen och såg uppgiven ut.
”Du har ingen bild på denna kille?” frågade Skay nyfiket.
Ashen tog upp sin mobil och letade fram en bild på honom, när mobilen kom till mig så började jag att skratta.
”Vad är det?” sa Ashen
”Jo, han heter Simon heller hur, ockey jo jag har gått i samma klass som honom” sa jag och lämnade över mobilen.
”Nemen är det sant!?” sa Ashen och vi började båda att skratta.
När tåget stannade på perrongen så sa vi hejdå och gick åt var sitt håll.

Denna julen liknade inte alls de andra jularna som det brukar göra hemma hos familjen West. Både familjen Allein, Rosalinda och Po kom över. Både på julafton och nyårsafton. Det kändes faktiskt konstigt att ha två av sina lärare hos sig. Men jag fick faktiskt ett mycket fint armband av Po. Det fanns några glaskulor och några av silver som har olika mönster på sig och pärlorna satt i hop med ett svart läder armband. Någon dag efter jul så stötte jag på två mycket bekanta ansikten när jag var på väg till affären. Den morgonen var rätt så kylig så när man tog och andades ut så kom det ett stort moln av vit rök ut ur munnen. Tom hade sagt till mig att jag var tvungen att gå och köpa lite mjölk, kex och något att dricka till kvällen. Medan jag gick på trottoaren så tyckte jag att jag hörde en välbekant röst och jag tittade upp lite för att se vem det var.
”Nemen hej Bella” hörde killen roppa på det korta avstondet som fanns mellan oss.
”Hej Simon” sa jag när jag hade kommit fram till dem. Simon och jag gick i samma klass, då jag gick här i Renton och efter det så tappade jag kontakten med honom och alla andra. Men det var roligt att han kände igen mig. Även den personen som han hade med sig kände jag mycket väl igen.
”Jo, detta är min kusin Ashen” sa han efter en liten stunds spänd tystnad. Han hade nog förväntat sig att vi skulle ta i hand och hälsa artigt på varandra, men där hade han mycket fel.
”Jo, ja vi känner varandra redan” sa jag och små fnissade lite.
”Ja, vi går på samma skola och har några ämnen tillsammans och gemensamma vänner” fortsatte Ashen och Simon såg lite förvånad och jag förstod att han inte visste att vi inte gick på samma skola förrän nu.
Ehm..jo jag skulle till affären och köpa lite vill ni hänga med eller har ni något annat för er kanske?” frågade jag dem, för jag såg att Ashen tyckte att det var mycket tråkigt att var med Simon då hon inte kunde prata om det som hon gjorde i sin skola för Simon vet inte att vi är magiker eller att hela hans familj är det, förutom hanns mamma då.
”Men vi skulle också ditt så vi gör gärna dig sällskap Bella” sa Simon och så begav vi oss mot affären som låg cirka två kvarter där ifrån.