Djävulsflickan

Haar Ofelia -.- bwt, jättebra kapitel!

SUPERBRA!!!!
Längtar och längtar tills det nya kapitlet kommer.

JÄTTESUPERBRA!!!!!!!!

Superbra!

Tack för kommentarerna, det värmer. ♥

Kapitel 3


Såpavattnet smakade precis som det luktade; avskyvärt.
Caila svalde, men fick genast kväljningar, och bara tre sekunder senare kräktes hon upp allt såpavatten som hon svalt.
Ofelia tittade storögt på spyan som var på hennes fot, och utstötte ett:
- Iiiisch!
Hon slet tag i trasan, och började torka av spyan. Sedan skrek hon för full hals:
- VAD SYSSLAR DU MED? SPY PÅ MIN FOT... NEJ...!
- Jag siktade på ditt ansikte, sa Caila skadeglatt.
Ofelia slet tag i Cailas hår, och Caila kved till. Sedan tryckte hon ner Cailas ansikte i såpavattnet, och höll henne där i ungefär tio sekunder.
Sedan släppte hon Cailas hår, och svassade iväg.
Caila, som hade fått en kallsup, frustade upp allt vatten hon hade svalt, och ännu en spya kom.

Under middagen blängde Caila på Ofelia hela tiden. Ofelia däremot låtsades som om ingenting hade hänt, och det irriterade sig Caila på. Hur kunde hon bara sitta där som om inget hade hänt?
Carro, en flicka i Cailas ålder, pratade högljutt om hur säkert det var att just hon skulle bli adopterad:
- Jag har så stora ambitioner, så det är säkert jag som blir adopterad.
Caila skrattade hånfullt och sa sedan spydigt:
- Varför skulle du bli adopterad?
Carro slängde med sitt gyllenbruna hår och sa lite frågande:
- Vad menar du?
- Men herregud, du har inte blivit adopterad sedan du kom hit, så varför skulle du bli adopterad nu på lördag? snäste Caila.
Carro reste sig upp ifrån stolen hon satt på, och tryckte in sitt tjocka finger in till Cailas ena kind. Sedan väste hon:
- Ingen har adopterat dig heller.
- Och? Vet du, om du blir adopterad så blir jag bara glad, för då blir vi av med dig, sa Caila och skrattade.
- Håll klaffen, ditt skabbiga äckel.
Caila log och mumlade:
- Du kommer ångra att du sa det där.
- Nej, jag säger bara sanningen. Du ser hemsk ut...
Caila höjde sin hand och slog till Carro hårt på kinden.
Carro såg minst sagt chockad ut. Sedan skrek hon:
- VAD GÖR DU!?
Med tårarna rinnandes ifrån kinderna sprang hon bort ifrån matsalen, och Ofelia kom snabbare än vinden fram till Caila.
Hon ryckte tag i Cailas öra och sa ilsket:
- Dig håller jag inlåst när de eventuella föräldrarna kommer på lördag.

Underbart skrivet!

Bra skrivet!

Bra!

Ett strålande kapitel!

SÅ HIMLA BRA♥