Hjärtlös själ

Yaay! Ett nytt kapitel! Varför skriver du såå bra? Det borde inte vara möjligt att skriva så bra! (inte för att jag klagar eller något) Jag gillar Roberto, btw

Yaay! Ett nytt supermegajätteawesolebra kapitel 2! Det är omöjligt att skriva som du och att hitta på historier som du. Jag kände mig bra på att skriva tills jag läste dina berättelser! Eller det är inte berättelser; det är mästerverk!
Nu vill jag ha mer innan jag dör: dina berättelser är som mat för mig

lumos1: Tack ;-) ♥
Ella Weasley 3: Vad kul att du läser!
Isabelle Granger: HAHA, så dålig humor :* ♥
the marauder: Vad bra att du tycker om kapitlet! Åh, jag avgudar Roberto :')
Lovisa Granger: Sötis, du skriver hur bra som helst. ♥


Kapitel 3


När Roberto stannade bilen kunde Marie inte se herrgården; häckar som var flera meter långa växte runtom.
Roberto öppnade bildörren åt henne, och bar hennes väska.
Sedan öppnade han grinden in till tomten, och sa artigt:
- Damerna först.
Marie gick osäkert in, och blev först imponerad. Trädgården var enorm, och välskötta rabatter fanns lite varstans. Sedan såg hon huset, och utbrast spydigt:
- Ska jag bo i det där rucklet!?
Herrgården var gjord av sten, och såg väldigt dyster ut. Dessutom var ett flertal fönster trasiga, och på ena sidan av herrgården saknades det en stor del av huset.
Roberto sa stolt:
- Ja, det ska du, fröken.
- Men... Men... Jag kan inte bo där, herrn! spottade Marie ur sig.
- Du måste, fröken.
Marie blängde på honom och sa elakt:
- Du har en ful bil.
Roberto verkade bli lite stött, men han följde ändå med Marie in i huset.

I herrgården fanns inget annat än gamla mojänger. Det fanns gamla tavlor på män i peruk, bokhyllor med olika exemplar av Bibeln, enorma dyra mattor och pianon.
Roberto sa glatt:
- Visst är det fint, fröken?
- Nej, sa Marie envist.
Roberto hann inte säga något, för plötsligt dök någon upp.
Det var en kvinna, hon var kanske runt tjugo år, och hon var helt klart undernärd. Hennes tunna läppar och hennes stora ögon som hade en glasartad blick fick henne att se lite efterbliven ut.
Hon bar en grå klänning, och i armarna höll hon i ett bylte, såg det ut som.
Hon neg lätt och presenterade sig:
- Goddag, fröken. Mitt namn är Noomi.
Noomi sträckte fram handen, men Marie skakade den inte. Istället stirrade hon på byltet och frågade:
- Vad är det för något?
- Min son, sa Noomi.

Bra! Skriv mer!

"Du har en ful bil" - haha, åh! Marie är så härligt oförskämd!

Jag älskar hur dina karaktärer interagerar och pratar med varandra! De är alldeles för roliga att läsa om!

Åh, hon har en SOOON

"Du har en ful bil." haha åh XD
jätte bra! :3

Kapitel 4


Noomi tog Maries väska, och ledde henne uppför en knarrig trappa.
På väggarna vandrade deras skuggor, och det fanns även där tavlor av gamla människor.

Noomi öppnade en dörr till ett ganska litet rum; det fanns nästan ingenting där.
Det fanns en säng med ett duntäcke, ett fönster och ljusa gardiner, samt en byrå och spegel.
Noomi ställde Maries väska på golvet.
Marie blängde på henne och sa befallande:
- Packa upp.
- Det kan du gott göra själv, sa Noomi.
Marie rörde inte vid sin väska, istället frågade hon buttert:
- Varför finns det inga leksaker?
- Vad ska du med göra med sånt skräp? frågade Noomi medans hon sög på sin underläpp.
Marie satte sig på sängen och sa sedan:
- Det finns ju inget att göra om det inte finns leksaker.
- Äsch, med lite fantasi kan man åstadkomma mycket.
Marie skakade på huvudet, och lade sig tvärs över sängen.
Noomi tittade ner på sin son och log mot honom. Sedan sade hon med en bebisröst:
- Är du vaken nu?
Efter hennes sista ord började bebisen skrika för full hals.
Marie vrålade:
- FÅ DEN TYST!
Noomi skakade om bebisen lite, och matade den.
Marie blundade och hennes humör blev sämre.

När Noomi fått tyst på bebisen sa Marie ilsket:
- Det här stället är ju knäppt.
- Hörru, om du bara ska klaga så kan du lika gärna åka hem, sa Noomi strängt.
Marie rörde sig inte ur fläcken, och då sa Noomi enkelt:
- Då kan du gå ut i trädgården och kolla läget där.
Marie gick motvilligt utifrån rummet.

Jättebra!!!
Mer!

Åh, ännu ett underbart kapitel! ♥ Skriv mer snart, snälla?