Sivs kamp

tack Jag förstår dig


Det får ni veta i nästa kapitel Kanske är tomten Vem vet

SUPER DUPER MEGA AWSOME BRA! Dock lite läskigt och jag som är ensam hemma xDD

Tack gumman ♥

U welcome! Skulle vilja ge dig en tumme men kan inte ;o;

jag vill ge dig en tumme

Toppen!!

Nu kommer nästa kapitel Detta kapitel är kanske lite läskigt. En kommer att dö. Så de som läser läser på egen risk.

Kapitel 3 den döda mannen

Fram ur skuggorna kommer en rund liten man med röda kläder och gigantiska bruna stövlar. Hans blåa glittriga ögon glänser och han ler ett brett underbart leende. Han håller sig i det bruna skärpet och säger ”Behöver ni hjälp?” frågar mannen och stirrar på dem med en väldigt konstig blick. ”Ja! Det hade varit snällt. Och vem är du?” frågar River. ”Vad bra att jag är här då.” skrockar mannen. ”Jag är Jultomten.” säger han. Han gör en gest åt dem att följa efter. De springer efter honom och Siv kollar upp i luften. Alla explosioner och skott gör Siv rädd.

Några soldater kommer springande mot dem och alla hinner ducka innan alla skjuter mot dem. Alla utom tomten. Skotten träffar han rakt i hjärtat och hans varma leende är fortfarande kvar, men hans godhjärtade blick försvinner och han faller ner på marken. ”Nej! Han får inte vara död.” Skriker Siv och springer fram emot honom. Siv lutar sig över tomten kalla och döda kropp. Tårarna rinner ner från hennes ögon. Sivs lillasyster Liv kramar om sin pappa och mamma. Soldaterna springer därifrån och Siv kramar om den döda kroppen.

”De ska få pappa! De ska få!” skriker Siv och hennes glänsande tårar rinner ner på tomtens kläder. ”Ja Siv. De ska få.” säger Lox lågt och stirrar ner på tomten som låg där död och livlös. Regnet började forsa ner från den gråa himlen. ”om de ville döda tomten betyder det att de vill förmedla något.” säger River och kliar sig i pannan. ”Men vad?” frågar Liv.


Vad tycker ni? Hoppas ni vill ha mer Vill ni ha mer?

NEEEEEEEEEJ, TOMTEN ÄR JU MITT LIIIIV, DÖ INTE.


MEEER.

MOOOORE

Tack för alla fina kommentarer Alltså Kim Potteroch potterflicka ♥♥

Nu kommer en till att dö. Så ni läser på egen risk.

Kapitel 4 familjens sorg

Det börjar åska och de springer in till skyddsrummet igen. De tar fram några handdukar och torkar sig. Deras hår är lika blöt som havet och kläderna är som ett hav man har med sig. Lox fixar dörren och han stänger den. ”Jag tror jag vet vad de vill förmedla. Krig! Bara krig. Att döda tomten var ett stort misstag av dem.” säger Siv och stirrar in i väggen argsint. De andra tre byter om till ett par andra kläder som är lila. Siv hör hur det exploderar utanför skyddsrummet. Siv sätter sig ner på en stol och suckar. ”Vi kommer att dö! Igen idé att tro något annat. Detta krig kommer att pågå av Strontrupperna tills allt folk i detta land är utrotat. När jag var i torget såg jag hur det dödade civila människor.” säger Siv och en tår åker ner på kinden.

”Så ingen kommer att överleva?” frågar Liv och stirrar på Siv. ”Nej ingen. Nu när de har dödat Tomten så ska jag döda dem! Och då menar jag alla!” skriker Siv och slår in sin hand rakt in i väggen. Väggen förstördes och alla stirrade förskräckt på Siv. Siv, Liv och River kollar upp i taket och hinner springa ut ur huset, men Lox står kvar som en staty och hela taket rasar ner på honom. Flygplanet som hade förstört byggnaden blev skjuten av en helikopter. Strontruppersflyggplanet exploderade och vissa bitar av flygplanet störtade ner på byggnader och på marken.

”Kom nu barn!” skriker River och börjar springa. Siv och Liv börjar springa efter sin mamma. Det började mörkna och det betydde att alla onda varelser snart skulle börja dyka upp på gatorna. Och de som inte var i något hus som hade dörrar eller på andra säkra ställen skulle bli dödade. River kom till en bergsväg och gick rakt mot den. Och så var hon bara borta. Siv och Liv sprang rakt igenom och kom in i ett litet hus i ett berg. Väggarna och taket var av berg men golvet i fin marmor. I det rummet de om in i så fanns det en kamin där det brann förfullt. ”kom och sätt er. Snart måste ni sova.” säger deras mamma med ett försök att låta glad, men man hör att hon är ledsen. Det var Siv också. Och Liv grät till och med. Det låg i den fina vita soffan och kollade in i elden. Siv tyckte hon såg sin far som kramade om henne men ett tak fall över han. ”Kom så går vi och lägger oss.” säger River och tar med sig sina två döttrar in i ett fin vackert rum med en stor säng. De byter om till pyjamas och lägger sig ner i sängen. Siv börjar gråta och vill bara krama om sin pappa. Varför ska han dö? Tänker Siv och vill döda den som ville döda alla. Det var Siv verkligen göra. Sivs mamma grät i det blåa täcket och Liv började störtgråta. Att de hade mist sin fader och man för River var fruktansvärt.

Siv hörde hur alla varelser där ute försökte döda folk. Och alla skott och explosioner. Siv gissade att Strontrupperna försökte döda alla varelser. Fast de skulle inte lyckas. För varelserna var odödliga. Ljuden utanför bergets väggar var höga. Det hördes rop av folk som blev bitna och ljud från Snakmortemmarna, och andra hemska varelser. Siv började somna fast hur hennes pappa hade dött skulle hon inte sluta tänka på. Siv somnade och hon började drömma.

Hoppas ni gillade det Nästa kapitel kommer att bli en julspecial

Mer???