Bröllopsklockor

SÅ FINT, OCH BÄST♥
MEER. NU. ANNARS.................................

Mera, mera mera!!!!! En fråga bara har Martin stor släkt???

Isabelle Granger: HAHA, jag vet, men jag hade så dålig fantasi när jag var nio, så, jaa...
Genny1: Faktiskt inte!

Kapitel 5


Simons mamma, Maria, bjöd mig på middag. Hon hade långt brunt hår och ett brett leende; hon var mycket vacker.
Hon var mycket duktigt på att laga mat, men det var i och för sig inte så konstigt; hon jobbade ju på en restaurang, visserligen som diskare, men hon hade väl lärt sig av kockarna.
Simons småsyskon var precis som jag och Stina; raka motsatser. Simons lillasyster Lillan hade precis som sin mamma brunt hår, dock i flätor, och hon var riktigt söt. Gustav däremot var väldigt jobbig och han visste inte vad bordsskick var. Han slafsade i sig maten, men ingen kommenterade det. Och han var oförskämd, för mitt i måltiden frågade han:
- När duschade du senast?
Jag bet mig i läppen och blev en aning generad. Simon sa surt:
- Lägg av.
- Jag frågade bara! utbrast Gustav.
- Jag är mätt, sa jag tyst.
Maria verkade upptäcka att jag var lite besvärad, för hon sa:
- Ni får gå från bordet.
Simon blängde på Gustav och drog med mig ut istället.

Vi satt ute i trädgården, på gräsmattan. Det började bli sent, men eftersom jag bodde så pass nära så behövde jag inte gå hem så tidigt. Några små stjärnor glimmade på himlen; de var mycket vackra.
Simon suckade och sa:
- Bry dig inte om Gustav.
- Luktar jag illa? frågade jag dystert.
- Nej...
- Ärligt nu.
- Jo, men... Det gör inget.
Jag tittade på Simon, och log. Jag härmade honom:
- '' Det gör inget '' !?
Simon började skratta, och jag kunde inte låta bli att skratta själv.
Snart hade vi skrattat så att vi hade ont i magen, och jag låg fortfarande och vred mig på marken. Precis när Simon skulle säga något, så hördes en röst. Den ropade:
- Cassandra!
Jag ställde mig hastigt upp och jag kunde se Stina komma gående. Simon reste sig också upp, och han ropade vänligt tillbaka:
- Hej!
Stina ignorerade honom, och klampade in i trädgården. Hon stirrade ett tag på buskarna, sparkade till dem och väntade på att Simon skulle bli arg.
Han log bara.
Stina himlade med ögonen och sparkade ner en hemskt trädgårdstomte och vände sig sedan till mig:
- Du måste komma hem nu.
- Varför? frågade jag.
- Därför. Mamma har något att, hrm... Tillkännage.
Jag tittade på Simon, och han sa lugnande:
- Det är okej.
- Då så! sa Stina avgörande och släpade iväg mig.

I vårat hus var det dödstyst. Alla satt på golvet ( på grund av brist på stolar ) och såg lite sorgsna ut. Jag och Stina satte oss ner, och Johannes frågade oroligt:
- Vad är det?
Pappa suckade och masserade mammas axlar. Hon såg förtvivlad ut; vad hade egentligen hänt? Mamma ryckte till, och öppnade munnen. Hennes ord kom ut i slowmotion, så lät det i alla fall:
- Jag är gravid.
- Men för fan! svor Stina.
- Allvarligt!? utbrast jag.
Mamma begravde ansiktet i händerna och nickade. Johannes såg nästan gråtfärdig ut, men han lyckades ändå säga med stadig röst:
- Vad händer nu?
Pappa sa försiktigt:
- Ni vet ju vad det här innebär... Vi måste dela upp mat till två vuxna och fem barn, och ni vet ju hur vår dålig vår ekonomi är... Men då tänkte vi att ni två...
Han pekade på mig och Stina och avslutade tungt:
- ... Kunde sluta skolan och börja arbeta.

Egentligen borde vi varit glada.
Gråtit av glädje för ett tillskott.
Men vi skulle kanske svälta på grund av en ny familjemedlem.

MEN FÖRFAN GÖR TYP JAGVETINTE ABORT? DE KAN VÄL FÖR FANTA INTE BÖRJA JOBBA???AFADFAFAAABGVHNGVHGCFHGFCGVCGVCvcgcHGCGHCHGCGCFCFCFCFCFCFCHGFFHGFUBHGVGVDHTFD!! RAGEMASKIIIIIHN!

JÄTTESUPERULTRABRA gånger några miljoner

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

O.O
MER. NU.

HERE WE GOOOO.


Kapitel 6


Att hitta ett jobb tillsammans med Stina visade sig vara svårt - hon var helt obegåvad.
Efter att vi försökt få jobb i nästan varenda affär i hela staden så fanns det till slut bara ett ställe kvar - stadens lyxiga restaurang.
Eftersom Maria jobbade där så tänkte jag att Stina och jag kanske skulle kunna få jobbet, men jag kunde inte haft mer fel.
Vi fick jobbet, men inte för att vi kände Maria.
När vi stod inne på chefens kontor ( som för övrigt var dekorerat med tavlor och krukväxter, samt indiska mattor ) så klappade han direkt i händerna. Han utbrast:
- Tvillingar! Åh, tvillingar som servitriser! Det kan inte bli bättre!
Vi fick lite pengar i dagslön, endast tjugofem kronor per dag. Tillsammans blev det femtio kronor - men det var i alla fall något.

Första dagen på jobbet var nervös.
Vi var klädda i en vit blus samt en svart kjol. Och inte nog med det - klackskor.
Dessutom jobbade från nio till åtta på vardagar, och på lördagar var det från elva till tio.
Jag kände mig utnyttjad - endast tjugofem kronor. Min mamma tröstade mig och sa att vi skulle bli befordrade med tiden.
I alla fall, de första gästerna kom till restaurangen vid lunchtiden. Det var två kvinnor, båda två var blonda och den ena var väldigt kroknäst.
Jag vinglade fram på mina klackar till dem, och frågade med darrande röst:
- V-vad får d-det l-lov att v-vara?
Den kroknästa kvinnan log ett besynnerligt leende, och sa sedan:
- Vi har inte fått någon meny.
Jag rodnade.
Jag gav dem en varsin meny och gick nervöst därifrån.
Puh.

Stina stod i köket, och jag blev genast förbannad på henne. Hon stod bredvid en av kockarna - och flirtade. Jag slet tag i hennes blus och drog med henne.
Jag väste:
- Är du inte riktigt klok?
- Jag skaffar ju pengar! sa Stina argt.
- Han är minst tjugofem år äldre än dig!
- Han tycker i alla fall om mig.
Jag blängde på Stina och snäste:
- Skyll dig själv då, men se till att inte bli utnyttjad.
Jag släppte hennes blus, och gick med blossande kinder därifrån.

De blonda kvinnorna pratade ivrigt med varandra när jag kom fram till dem. Jag sa snabbt:
- Vad vill ni ha då?
Det kanske lät lite vresigt, men jag var fortfarande en aning sur.
Den kroknästa kvinnan sa vänligt:
- Jag tar bara en vanlig köttsoppa.
Jag antecknade det och den andre kvinnan sa:
- Hm, kycklingsallad tar jag!
När jag gick därifrån hörde jag den kroknästa kvinnan säga:
- Vilken bedårande flicka!
Jag kunde inte låta bli att le.

På kvällen kom det fler gäster; nästan varenda bord var fullt. Det fanns ett flertal barnfamiljer, och deras tjutande barn fick mig att må illa.
Trots det hade jag roligt - att ta emot beställningar var väldigt spännande!
Jag träffade även på Maria.
Hon stod och diskade en kaffeservitris när jag kom fram till henne. Maria tittade upp och sa glatt:
- Hej, Cassandra!
- Hej, sa jag och log.
- Jag hörde - vad synd att du hoppade av skolan!
- Jo, ja. Men mamma ska få en ny unge så att vi måste försörja oss...
Maria suckade lätt och torkade av sina händer. Sedan lade hon en hand på min axel och sa:
- Du vet att ni är välkomna hem till oss närsomhelst. Om du vill kan jag köpa lite mat åt er...?
- Nej, nej, vi vill inte vara till besvär! sa jag hastigt.
- Det är ni inte.
Maria studerade mig en stund innan hon sa:
- Simon frågar efter dig. Ni kanske kan ses någon dag?
- Ja, sa jag lågt.

Mer!!!!!!!!

Sirissa ♥