Emelie

Åh vad fint ♥
awsome

Åh, förstod inte fören nu att det var dig det handlade om.
Asså jag blir verkligen ledsen, förstår hur du känner.
Kom ihåg att vi alltid finns här för dig♥

Åh, det kanske är lite svårt att förstå. ♥

Jasså?
Okej, men ska försöka iaf

Finns också här för dig lilla flickan potter:3

Förlåt för att jag inte skriver hur bra du är på dina berättelser Men det är så att jag inte hinner Men som vanligt...DU ÄR GRYM!!!!! ♥ MER!!!

Tack för kommentarerna. ♥

Jag kommer censurera ett namn med *.

--- Kapitel 5 ---
Jag vet att jag inte var't så bra för att jag inte sa det som det var,
Det kanske tar en evighet innan jag förstår min ensamhet,
men lova att alltid finnas där fastän det blivit som det är,
för ingen förstår så bra som du...
Det kan jag lova här och nu.


13/11. Det hade fortfarande inte börjat snöa. 13/11. Dock hade det blivit kallare ute, men den 13/11 förra året hade varit en vinterdag.
Jag tittade ut genom fönstret och betraktade en pojke ifrån klass fem springa omkring uppe på berget. Sedan kände jag en blick på mig, och jag återvände snabbt till mitt prov. Det var knäpptyst i klassrummet, bara pennorna som rispade mot pappret hördes. Men jag ville inte göra prov.
Jag kunde inte.
Utan att veta varför.

Skoldagen hade varit lång, och jag var helt slut. Jag slängde skolväskan i golvet, och lade mig på sängen. Min ögon tårades på grund av mig trötthet, och jag försökte blunda bort tårarna. Men de brände bakom ögonlocken, så jag lät de rinna okontrollerat. Försiktigt reste jag mig upp, snörvlade lite, och letade fram min dagbok. Så ensam man måste vara om man behöver en dagbok...
Jag letade fram min nyckel och öppnade den. Jag slog upp ett nytt blad och skrev:

2013 - 11 - 13

Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig.

Jag smällde igen dagboken, och satte på datorn. I mitt huvud fanns inget annat än tankarna på vilken idiot man var.

Jag läste igenom mitt mejl jag hade fått. Ett hat växte i mig, och jag hade god lust att skriva något elakt tillbaka till *******. Men istället letade jag fram telefonen och skrev till Emelie:

EMMEEE

Hon svarade inte.
Jag stirrade på telefonen.
Jag skrev ännu ett meddelande:

men

Jag såg att Emelie hade läst, för ett grått R stod bredvid mitt meddelande. Hon svarade:

vad
har inte tid, pluggar

Jag darrade till och skrev tillbaka:

oj
ska inte störa.

Kram, på dig.

Jag tycker att du är så fantastisk outhärdligt awesome bra och jag vill bara ge dig en massa kramar för du är så duktig!

Juliett Waterfall: Detsamma. ♥
Isabelle Granger: Du är bättre på att skriva.. ♥

--- Kapitel 6 ---
Not a day goes by
That I don't think of you...
After all this time
You're still with me it's true!


Jag har nog aldrig varit ensam om att vilja se bättre ut.
Men ingen annan har någonsin haft ett så stort behov som jag att vara fin.
Att ha glasögon har aldrig varit något jag uppskattat. Förmodligen på grund av alla rykten jag hört; det är mindre chans att glasögonormar blir omtyckta.
Det var visserligen sant.
Kanske.
Jag var inte populär.
Nej, för jag har bara två jävla vänner.
Och någon som jag aldrig pratar med.
Jag stirrade ner på min tallrik och slevade i mig det lilla jag tagit. Min pappa stirrade på min tallrik och sa:
- Ta mer.
- Nej, sa jag enkelt.
- Freja, om du inte äter så måste vi gå till en läkare! utbrast han.
- Jag är mätt.
Jag försökte låta trovärdig.
Mina försök till att gå ner i vikt gick inte särskilt bra. Visst, jag försökte att äta mindre, men enligt allt jag läst på internet så funkade bara träning. Men jag gillade inte träning.
Hade aldrig gjort.
Skulle aldrig göra.
Istället tog jag min tallrik, diskade av den och ställde den i diskmaskinen. Jag sa automatiskt:
- Tack för maten.
Men jag ville inte ens ha mat.

Jag satte mig framför datorn och masserade mina axlar som gjorde hemskt ont. Det hade gått en evighet sedan jag och Emelie skrivit till varandra. Det kändes så i alla fall; det var snart december. Jag insåg att den första december skulle vara på söndag. Det betydde att jag snart skulle fylla år. Och det betydde...
Ingenting.
Varför ens bry sig?
En födelsedag betyder inget.
Förutom att man åldras och får tårta.
Inget annat.
Inget alls.
Det kändes som om min vanligtvis starka mur skulle brista vilken sekund som helst. Jag blundade, och öppnade sedan försiktigt ögonen och skrev.
Jag skulle skriva för mig själv.
Bara skriva.
Mina tankar.
Mina ord.
Allt som jag ville ha tillbaka.
Allt som jag saknade.
Jag döpte mitt inlägg på bloggen till '' Emelie. ''
Och så skrev jag:


Not a day goes by
That I don't think of you...



Emelie är min BÄSTA VÄN, och hon betyder ALLT för mig. Hon vet allting om mig, och jag vet det mesta om henne; hon är en sådan person som behåller hemligheter.
Hon fanns för mig och förstod mig när ingen annan gjorde det, hon har alltid visat sympati. En sån där perfekt vän som man alltid vill behålla.

'' Dumma dator... Freja, jag älskar dig mest av allt och vill att du ska veta det. ''
- Emelie.

'' Ska bara ner på stan! Men tror att jag är hemma till 4 igen. Vi skypar då! Älskar dig!!!!!!! ♥♥♥♥3♥♥♥♥3♥♥♥ :******* ''
- Emelie.

'' Saknar dig med. ''
- Emelie.


Hon har under flera månaders tid skrivit urgulliga mejl, vi har pratat på skype, och vi träffades i '' verkligheten '' den 2/11. Hon betyder så mycket för mig, men vi har inte så mycket tid längre...

Det är ju skolan som kommer ivägen, och jag hatar det. Vill så gärna fortsätta med våran vänskap, för hon är hela min värld.

Sen, så riktar jag bara det här till Emelie. Jag vill att du ska veta att jag saknar dig, och jag förstår att du har det stressigt nu. Hör av dig närsom, du vet ju att jag är tillgänglig dag och natt...

SAKER SOM JAG MINNS TYDLIGT NÄR JAG TÄNKER PÅ EMELIE:


1. Den missbildade katten.
2. Din helium röst du skickade till mig.
3. Första gången vi pratade och du åt glass.
4. Första gången vi rappade tillsammans.
5. Första gången jag fick höra dig sjunga.
6. Första gången vi byggde något tillsammans på GT.
7. När vi träffades...


Det är ingens fel att vi inte riktigt har tid, men som sagt, jag finns alltid för dig för du har gjort så mycket för mig.


Jag vill bara att du ska veta om att jag saknar dig, för du har under nästan ett års tid lyst upp mitt liv med din humor och omtanke. Kommer aldrig någonsin glömma allt du gjort för mig, allt du offrat för min skull... Jag hoppas vi kan ses, eller i alla fall prata under jullovet, då vi inte är läxor och sånt som kommer ivägen...

Ingen som läser detta kan förstå vad vi har upplevt tillsammans, folk har bara trott. Bara vi kan minnas och berätta vad vi gjort tillsammans, men ingen kommer någonsin förstå. Det är otroligt att vi står här idag... Jag har öppnat mig för dig, och du har gjort detsamma för mig. Vi har båda vet hur det känns att vara ensam och fast i ingenting.
Förlåt för att jag ibland har sårat dig, men jag har inte menat det. Jag har mått dåligt över det, och jag hoppas du fattar hur mycket du betyder för mig. Men jag tror inte ens du kan förstå hur långt du har hjälpt mig genom att bara berätta om ditt liv. Du har fått mig att inse att det finns personer som bryr sig om en - för jag vet att vi båda bryr oss så mycket om varandra.

Om jag kunde åka tillbaka i tiden så skulle jag det för att få uppleva allt igen. Men jag tror inte det behövs - för jag har fått en uppenbarlese ( bara jag och Emelie fattade det där... ) som säger att vi kommer uppleva så mycket mer. Vi båda vet att jag har gjort en dum sak, och jag ångrar det som in i... Önskar att vi var lita tajta som förut, då du ringde mig mitt i natten för att du inte kunde sova.

( I still wait for the phone
In the middle of the night
Thinking you might call me
If your dreams don't turn out right )

Eller när vi pratade i Skype de första gångerna, vi visste inte vad vi skulle säga så vi pratade om lite olika. Minns att vi snackade om tatueringar och piecingar ungefär tredje gången vi pratade.
Under sommaren var den bästa tiden jag har delat med dig. Vi satt vid datorerna hela tiden, skämtade och skrattade, vi pratade med nytt folk. Till exempel... Äsch, du vet att jag syftar på Phille.

Jag har tänkt på dig i flera veckor, månader, ja, i snart ett HELT ÅR. Det är sjukt. Jag minns när vi sa i somras:

'' Åh, snart har vi känt varann i ett helt år! ''

Vi var så glada, och lovade att vi skulle vara vänner LIVET UT. Jag kommer inte bryta det löftet. Aldrig. Jag är i och för sig inte värd dig, men om du stått ut med mig och ******* i flera månader så tror jag du klarar lite till. En livstid...

'' han var typ det jag levde för.

men nu lever jag för dig, istället. ''
- Jag.

'' Och jag för dig. ♥ ''
- Emelie.

Du vet att jag aldrig kommer svika dig, och egentligen är du värd så mycket mer än en text på en blogg som knappt någon läser... Du ska veta att det inte går en enda DAG utan att jag tänker på dig. Du finns ständigt i mina tankar, och jag skriver det här bara för att jag vill att du ska få veta hur mycket jag saknar dig och hur mycket du betyder. Trots att det gått et tag sedan vi snackat ordentligt, så finns du ändå alltid i mitt huvud.

Jag vill att du ska veta en sak - du har förändrat mitt liv, nu och för alltid.

... After all this time You're still with me it's true!