Rollfiction 1

Namn: Tyler Poem
Ålder: 13
Kön: Häxa
Familj: Pappa och faster Lola.
Mugglare eller trollkarl: Pappa trollkarl, mamma mugglare men Tyler är ju häxa.
Intressen: Att skriva
Utseende: Mörkblåa ögon, brunt vågigt hår ner till armbågen. Ganska alldagligt utseende men har ett fint leende.
Övrigt: Tylers pappa blev förälskad i en mugglare. De blev ihop och fick Tyler. Men först när Tyler var 3 år berättade han för sin käraste att han var en trollkarl. Tylers mamma gjorde slut (för hon kunde inte acceptera detta) och övergav pappa och Tyler. Pappa började önska att han var en mugglare så att han kunde få tillbaka Tylers mamma och började inleda galna experiment för att förvandla sig till en vanlig människa. När Tyler var sju misslyckades ett av faderns experiment så brutalt att han blev galen och skrevs in på Sankt Mungos. Tyler flyttade ihop med sin faster som avskydde fadern. Tyler försöker nu fortsätta sitt liv som en vanlig häxa fast hennes pappas tillstånd tynger henne varje dag.

Jätte bra! Skriver upp dig!

Kan jag fortsätta?

Jag gick in genom dörren till köket och såg mammas trollstav ligga på bordet.
Jag tittade mig omkring och såg att mamma var ute och hängde tvätt.
Försiktigt gick jag fram till bordet och snabbt drog jag till mig trollstaven och sprang in på mitt rum.
Vad var det mamma brukade säga nu igen?

"Hej, mamma" sa jag.
"Q-Quinn?" Sa mamma.
"Ja" sa jag.
"Vi behöver prata med dig!" Sa pappa.
"Om vad?" Sa jag.
"Att du måste antingen lämna oss och bo ned farbror Osckar eller att du hoppar av Hogwarts!" Sa mamma.
"Ehh, då väljer jag att....." Sa jag.
"Hoppa av Hogwarts!" Sa pappa.
"Nej, jag vill inte hoppa av Hogwarts, och jg vill vara kvar!" Sa jag.
"Du måste välja ett!" Sa mamma.
"Då väljer jag att lämna er" sa jag och gick upp på rummet för att packa mina väskor.

Trött gick jag hem från skolan. Det var väl egentligen inget fel på min skola, det var bara det att jag redan kunde allt.
Idag hade det hänt så konstiga saker. En kille i klassen över mig hade kommit fram till mig och sagt en massa taskiga saker. Jag hade tagit emot alla ord han sa, som vanlig, men jag blev arg och ledsen. Medan jag satt och kämpade mot tårarna började han slå mig. Inte jättehårt, men tillräckligt för att det skulle göra ont. Men plötsligt skrek han till, trots att jag inte hade gjort något. När jag tittade på honom hade hans byxor ramlat ner, och när han vände sig om och sprang såg jag att kalsongerna hade spruckit där bak. Och där stack det ut en lång svans.
Jag blev uppkallad till rektorn, men han sa att jag är ju en så ordningsam elev att jag aldrig skulle ha gjort någo sådant. Och dessutom tror jag inte på magi. Aldrig att någon skulle kunna trolla fram en svans. Det måste ha varit han som skojade med mig. Jag måste bara hitta en logisk förklaring.

Toppen! Jag skriver också snart.

nej tack men tack för du fråga

Jag strövade omkring på gatorna. Det var inte lika härligt att vara fri som jag tänkt mig. Vart skulle jag ta vägen? Jag kanske inte ens skulle hitta någonstans jag kan sova. Jag vandrade om kring i mina tankar när jag märkte att jag stod bredvid kingcros stationen. Jag gick in och tänkte att jag kanske kunde smyga mig på ett tåg. Plötsligt såg jag en kvinna i 50 års åldern springa rakt in i en vägg mellan perrong 9 och 10. Jag förberedde mig på en duns men när jag kollade igen så var kvinnan borta. Jag gick fram till väggen och kände på den, men min hand gick rakt igenom. Jag lutade mig längre in och ramlade. Jag var på en helt annan perrong. Perrong 9 och ¾ stod det med stora bokstäver på en skylt. Jag såg den mystiska kvinnan igen. Jag sprang fram till henne. Hon sa att hon hette McGonagall och jobbade på en skola för häxor och trollkarlar. Hon sa också att hon såg en magisk glimt i mitt öga. Var jag en häxa?

Jag sprang upp på rummet och packade. Några minuter kvar tills tåget går, eller snarare en halvtimme. Jag smög ut genom dörren dör mamma och pappa satt och diskuterade om vad dom skulle bäretta för rektorn om min frånvaro. Jag himlade med ögonen och stängde försiktigt dörren efter mig. Snabbt skyndade jag mig bort mot kingcross stationen och iväg mot perrong nio och tio. Jag gjorde mig bered på att springa och vipps var jag framme på perrong nio och tre kvart. McGonagall stod och pratade med en liten flicka, Flitwick försökte komma upp för tåg trappan utan att ramla ner mellan stationen och tåget, Sprute stod och studerade sina växter och Snape, ja Snape stod och tjurade som vanligt. Jag gick fram till Flitwik och lyfte upp honom på tåget.
"Trevligt att se dig igen proffesorn!" Sa jag.
"Ohhh Quinn jag menar miss Argon. Trevligt att se dig med!" Sa Flitwick.
"Problem med tåget i år igen?" Sa jag.
"Ja, det är ju bedrövligt att man e så kort, men med din hjälp år igen så gick det bra, tack!" Sa Flitwick.
"Tack proffesorn!" Sa jag.
Jag och Flitwick var nära vänner även om han var min lärare, jag kunde bäretta allt för honom och han kunde göra samma sak för mig.
"Så vart har du föräldrarna då?" Frågade Flitwick.
"Ohh, Ehh....Dom bästämmer sig för mig att välja ett val lämna er eller lämna dom. Jag lämna dom. Och jag fattar inte att dom tvingade mig att välja mellan dom och er. Det var en plåga proffesorn!, en plåga!" Sa jag och kämpade mot tårarna men tårarna vann. Jag sprang iväg och ut ur tåget mot perrongen. Jag sprang igenom flickan och McGonagall och mot en bänk vid tågrelsen.

[Ligger lite före er i tiden. Det kanske är lite konstigt att min karaktär går på en mugglarskola fast hon ska börja på Hogwarts i år, men ni kommer snart fatta!]

När jag kom hem kollade jag brevlådan, tog upp breven som låg där och gick in.
"Jag är hemma!!" ropade jag när jag kom hem. Mamma slutade tidigt idag eftersom det var första dagen i skolan.
Jag sorterade breven i tre högar. EN för mamma, en för pappa, och en till mig. För det mesta fick jag ingen post, men idag hade jag faktiskt fått ett brev. Det såg ut att vara skrivet på gammalt papper och handstilen på var snirklig och skriven med grönt bläck.

Till Miss. D. Parkinson
13. Morgan Street

Jag vände på kuvertet och rev upp det. Konstigt, det var förseglat med ett sigill som såg ut sm en vapensköld med fyra djur på. EN orm, ett lejon, en grävling och en örn. Det var väl ingen som förtfarande använde sigill? Jag tog ut brevet och började läsa.

Kära Miss Parkinson
Vi har beslutat att anta dig vid vår skola, Hogwarts skola för häxkonster och trolldom, i förtid efter som vi finner dina magiska förmågor förvånansvärt starka för din ålder. Det är nämligen så att du är en häxa. Visa detta brev för dina föräldrar, för de vet säkerligen inte vad detta innebär. Du kommer inom några veckor få ta Hogwartsexpressen till skolan och påbörja dina studier. De andra eleverna kommer redan att ha börjat när du kommer, men vi tror att du kommer att klara di exceptionellt bra. Du kommer att åka från perrong 9 3/4 på Kings cross station och tåget går exakt kl. 11. Läs även följande brev. Där står vilket material du kommer att behöva.

Jag läste det andra brevet också. Där stod saker som "kopparkittel av standardstorlek" och "Fantastiska vidunder och var man hittar dem", som tydligen var en lärobok av något slag. Det stod även att elever fick ha med sig husdjur sokm katter, paddor eller råttor, men att förstaårselever inte fick ha med sig en egen kvastkäpp.
Konstigt, tänkte jag. Det här kan inte stämma. Det måste vara någon som skojar med mig! Men jag gick ändå och visade det för mamma, för att se vad hon trodde.