Hapo
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Hapo: Skrivet av Borttagen: Hapo Fantastisk, fantastiskt FANTASTISKT!!!
Du är ju så extremt duktig.
En grej bara?
Spoiler:Tryck här för att visa!När hon pratar med Erik, ta annan rad för varje sak de säger 
Åh, vad sorglig den var! Jag tycker synd om henne! Åh, snälla skriv en fortsättning! ♥
Gud vad roligt att du gillade den!  ♥♥
Jag hade kopierat den från ett Word-dokument, så därför blev det där med raderna jättekonstigt, jag brukar ta en ny rad
Vi får se om det kommer en fortsättning eller inte ♥
Sneeella!
Hihi, det ska vara för att det är du då ♥
6 okt, 2013 13:02
|
Fellrendión
Elev
|
Om någon orkar läsa igenom första kapitlet av min berättelse Den Andra Alice i Underlandet, och gav mig kritik så skulle jag bli glad.
Spoiler:Tryck här för att visa!Kapitel 1: Ner genom kaninhålet
Tre timmar tidigare…
Den vita kaninen sprang fort på gräsplätten så det var väldigt svårt att hinna med den.
I sista ögonblicket innan den försvann så kunde man se att den sprang in i en mörk granskog nerför kullen. Det enda som var lite underligt, var att denna gången var det inte Alice som sprang efter kaninen.
Det var två barn, en elvaårig pojke som hette Stewie. Han hade kort blont hår och han hade gröna ögon.
Men istället för att bära den blåa klänningen med förklädet, som Alice gjorde i berättelsen så hade han en blå tröja och vita shorts.
Den andra var en tolvårig flicka som hette Lucy. Hon hade axellångt mörkbrunt hår och bruna ögon.
Hon hade röd kofta och röda shorts.
De följde efter kaninen in genom skogen.
Just när de klev in genom skogen så började mörkret utanför och skräcken spred sig.
”Vi kanske borde vända om”, sa Stewie lite osäkert och såg sig omkring. Skogen var riktigt spöklik och såg ut att vara tagen ur en skräckfilm. ”Okej”, sa Lucy och de båda började gå mot utgången… då ett tjockt träd föll om kull framför ingången.
”Tror du att du kan ta dig upp”? Frågade Stewie. ”Åh, nej, jag tror inte det, jag brukar vara bra på att klättra, men detta trädet är lite svårt att klättra upp på”, sa Lucy, då hon kämpade för att ta sig upp , utan framgång.
Det gick inte att ta sig över, det fanns inga andra utgångar, det enda som fanns inne i skogen var en lång rak stig som ledde ner till en mycket liten mörk svart grotta som ledde neråt.
De hade onda aningar men närmade sig långsamt grottan.
”Den här grottan får mig att tänka på Alice i Underlandet… fast om det skulle vara Alice i Underlandet så hade väl inte vi varit här, ingen av oss heter ju Alice”, sa Stewie och satte sig ner på huk och började undersöka grottan.
Men den var för mörk för att man skulle se någonting inuti så han sträckte in huvudet av nyfikenhet, sedan vågade han krypa in helt.
”Stewie, borde du inte komma ut snart? Det ser smutsigt ut därinne”, sa Lucy.
”Okej, sa Stewie och började backa långsamt. Men precis när fötterna kom utanför grottan så började det kännas som att marken var helt borta. Det var som att den aldrig hade varit där för att nu plötsligt föll Stewie ner helt okontrollerat.
”AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA”!
Lucy reagerade då. Trots skräcken av vad som kunde finnas därnere så tog hon till allt mod hon kunde bära och kastade sig fort in i grottan och föll.
Fallet kändes som att det varade i flera timmar.
Lucy började snart tycka att det kändes som att det aldrig skulle sluta.
Hon visste varken om Stewie fortfarande föll eller hade nått marken där under, för att hon kunde inte höra eller se honom.
Nutid…
Lucy hade ramlat ner i ett fuktigt, kallt cirkelformat mörkt rum med vit och svart rutigt golv och mörka väggar. Rummet var inte särskilt stort, men inte trångt heller.
Runt hela rummet fanns det dörrar i alla formar, de var olåsta, men allt hon kunde hitta var döda kroppar inuti dem. Många barn hade visst varit där före henne.
”Lever du Stewie”? Frågade hon. Hon såg sig omkring. Sedan såg hon att Stewie satt och höll i en liten bronsnyckel.
”Vart tror du att vi är”? Frågade Lucy förvånat.
”Fråga henne”, sa Stewie lugnt och pekade mot ett skelett med svart hår, blå klänning och vitt förkläde. Lucy insåg då att det var Alice, och nu befann de sig i ’Rummet med de många dörrarna’.
”Åh, vad läskigt! Tror du att de dog för att de aldrig listade ut hur man tog sig ut”? Frågade Lucy. ”Jag vet inte”, svarade Stewie.
I mitten av rummet så fanns det ett glasbord med tre ben där en flaska med en slags vätska stod. I berättelsen stod det ju att en av utvägarna hade med den mystiska flaskan att göra, men samtidigt blev man ju fundersam, för att berättelsen hade ändrats när man väl såg det i verkligheten, vad man läst så var det inte heller meningen att Alice skulle vara död.
Man kunde lätt missta allting för att vara en mardröm, men det var mycket verkligare än någon dröm man någonsin kunnat drömma.
Det var verklighet.
Eftersom att det i vilket fall inte skulle löna sig att vänta på räddningen så gick Lucy fram till glasbordet och tog upp flaskan och läste etiketten på den som var fastknuten runt korken på flaskan.
Man förväntade sig att det skulle stå ”DRICK MIG” som det gjorde i boken, men tyvärr stod det något annat.
”DRICK INTE! INNEHÅLLER GIFT!” Läste hon.
Det var skrivet i blod.
Kanske det var dödsorsaken? I vilket fall så ville någon förhindra någon annan att råka ut för samma öde genom att skriva det i blod.
Fast när man tänkte efter så hade drycken lika gärna kunnat vara som i boken och att någon bara försökte förhindra andra att hitta ingången till Underlandet.
Bredvid flaskan så stod det också en liten ask med kakor inuti. De hade glasyr på sig, precis som boken sa, men precis som drycken så stod det inte ”DRICK” eller i detta fallet ”ÄT MIG” utan det stod ”ÄT INTE! INNEHÅLLER GIFT!”
”Senast jag läste boken så var ingången en mycket liten dörr nära glasbordet”, sa Lucy då hon inte kunde se dörren någonstans.
”Öh, Lucy, jag tror att jag vet var dörren finns”, svarade Stewie och pekade upp.
Sedan kollade Lucy upp.
Dörren var tre meter upp i luften. ”Men hur tar man sig upp dit”, sa hon. ”Man måste både vara väldigt liten, men ändå lång för att nå upp”.
Det var en omöjlig åtgärd.
Fast sen när Lucy kollade på flaskan så, om man slet av tråden från etiketten och på något sätt lyckades göra tråden längre så skulle hon kunna fästa fast tråden vid dörren och klättra sig upp.
Hon berättade om sin teori för Stewie. Han höll med.
Han testade att ta loss tråden och smutsa ner tråden med smulor från kakorna.
Som tur nog så fungerade det.
Lucy gick sedan fram till glasbordet och drack en klunk från drycken.
”Vad gör du? Du kommer ju dö”! Utbrast Stewie och sprang fram för att stoppa henne.
”Men i vilket fall, vare sig man krymper… eller dör… så är det bättre att det innehåller gift istället för att man blir fast i rummet i all evighet”, sa Lucy.
Hon krympte först en halv meter, sedan 10 centimeter till, sedan 10 centimeter till, och just när man trodde att det slutat så krympte hon ännu mer.
När hon bara var 10 centimeter lång, så slutade det äntligen.
”Åh, vad tur! Jag dog inte”, sa Lucy glatt.
”Okej, men om jag nu överlever kakorna så borde väl jag nå upp till dörren där jag kan fästa tråden”, sa Stewie sedan.
Han åt först en bit av en vaniljkaka och började växa lagom lång för att kunna nå upp till dörren där han kunde fästa fast tråden, den lilla bronsnyckeln passade perfekt i låset och dörren öppnades. Då började Lucy klättra upp och klättrade in genom dörröppningen.
” Stewie! Du bara måste se vad som finns härinne”! Sa Lucy chockerat.
Sedan drack Stewie lite ur drycken som var i flaskan.
Den smakade faktiskt lite som en slags hallonsaft, fast den var inte så god eftersom att om den hade haft ett ”Bäst före” datum så skulle det nog ha gått ut för några år sedan.
Han krympte mycket, och till sist var Stewie bara några centimeter lång och klättrade upp han med, och sen stirrade han som paralyserat när han väl fick se vad som fanns innanför dörren.
6 okt, 2013 13:57
|
Hapo
Elev
|
Fellrendión: Jag har inte läst Alice i Underlandet eller sett filmen, så jag fattar ju typ ingenting, annars hade jag lugnt läst den.
Fats i och för sig, jag gör det i alla fall, hörs om ett tag
EDIT: Nu har jag läst den, och den verkar ju jättespännande! Du skriver jättebra, och får mig att vilja läsa mer.
6 okt, 2013 17:57
|
Fellrendión
Elev
|
Skrivet av Hapo: Fellrendión: Jag har inte läst Alice i Underlandet eller sett filmen, så jag fattar ju typ ingenting, annars hade jag lugnt läst den.
Fats i och för sig, jag gör det i alla fall, hörs om ett tag
EDIT: Nu har jag läst den, och den verkar ju jättespännande! Du skriver jättebra, och får mig att vilja läsa mer.
Tack!
Bara så du vet så skriver jag på 9:e kapitlet just nu eftersom att jag skrev det första kapitlet för ett långt tag sen, så om du går in i Andra Fandoms så hittar du nog tråden.
6 okt, 2013 18:12
|
Hapo
Elev
|
Skrivet av Fellrendión: Skrivet av Hapo: Fellrendión: Jag har inte läst Alice i Underlandet eller sett filmen, så jag fattar ju typ ingenting, annars hade jag lugnt läst den.
Fats i och för sig, jag gör det i alla fall, hörs om ett tag
EDIT: Nu har jag läst den, och den verkar ju jättespännande! Du skriver jättebra, och får mig att vilja läsa mer.
Tack!
Bara så du vet så skriver jag på 9:e kapitlet just nu eftersom att jag skrev det första kapitlet för ett långt tag sen, så om du går in i Andra Fandoms så hittar du nog tråden.
Ahaa, det ska jag kolla in
6 okt, 2013 18:12
|
Borttagen
|
6 okt, 2013 19:46
|
Shaana
Elev
|
Jag skulle verkligen behöva lite konstruktiv kritik, kör hårt, jag kommer inte börja gråta 
Tårarna porlade nerför Saras kinder. Hon hade under de senaste dagarna varit i någon slags chock. Tårarna slutade aldrig rinna och hjärtat slutade aldrig värka, det hela lät väldigt klichéartat enligt henne, inte för att det var vad hon tänkte på just då. Nej, tillbaka till hjärtesorgscenen.
Men det kanske var bra att hon grät. Det bevisade att hon fortfarande kunde känna. Någonstans insåg hon att hon var väldigt melodramatisk men det kunde man knappast klandra henne för. Hennes lillasyster. Borta. Hon begravde ansiktet i händerna och slog sedan armarna om sig själv för att ha den minsta chans att hålla ihop när snyftningarna tilltog i styrka.
Snart satt hon bara där. Tårarna hade tagit slut och hennes ögon tycktes pulsera av trötthet. Den förödande sorg som tidigare hade fyllt henne hade nu förbytts i tomhet. Hon var tom, inga känslor kvar, hon hade gråtit tills inget funnits kvar. Och det var den mörkes fel. Figuren vars steg hade närmat sig för att sedan tystna tillsammans med hennes systers hjärta.
Det är från mitt hungerspel men jag har inte lagt upp det än
7 okt, 2013 14:12
|
Hapo
Elev
|
Shaana: Wow, det var verkligen jättebra, och jag vet inte om det finns så mycket att klaga på.
Dock vet jag inte om "Tårarna porlade" är något man kan säga.. Porlar är väl så som bäcken låter på våren? Jag skulle nog skrivit strömmade, droppade, forsade, rann, eller så. Eller så är det kanske bara jag som aldrig hört talas om det förut.
Men som sagt var det lilla stycket fantastiskt bra, Shaana!! =)
7 okt, 2013 14:51
|
Shaana
Elev
|
Skrivet av Hapo: Shaana: Wow, det var verkligen jättebra, och jag vet inte om det finns så mycket att klaga på.
Dock vet jag inte om "Tårarna porlade" är något man kan säga.. Porlar är väl så som bäcken låter på våren? Jag skulle nog skrivit strömmade, droppade, forsade, rann, eller så. Eller så är det kanske bara jag som aldrig hört talas om det förut.
Men som sagt var det lilla stycket fantastiskt bra, Shaana!! =)
Jag tror att man kan säga så, men jag har aldrig tänkt någon längre tid på det förut, man kanske inte kan säga så ^^
Tack! Betyder mycket
7 okt, 2013 15:08
|
Hapo
Elev
|
Skrivet av Shaana: Skrivet av Hapo: Shaana: Wow, det var verkligen jättebra, och jag vet inte om det finns så mycket att klaga på.
Dock vet jag inte om "Tårarna porlade" är något man kan säga.. Porlar är väl så som bäcken låter på våren? Jag skulle nog skrivit strömmade, droppade, forsade, rann, eller så. Eller så är det kanske bara jag som aldrig hört talas om det förut.
Men som sagt var det lilla stycket fantastiskt bra, Shaana!! =)
Jag tror att man kan säga så, men jag har aldrig tänkt någon längre tid på det förut, man kanske inte kan säga så ^^
Tack! Betyder mycket
Alltid kul att få hjälpa till
Vi får fråga någon mer om det där uttrycket =)
7 okt, 2013 15:12
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen