Orangine [sv]

Ska jag slänga iväg en uggla?
Ja här får du en kommentar, varsågod hehehe. ♥

Tack Balder ♥ du kan uggla om du vill, ja ♥

Här kommer iaf kapitlet och jag får slå mig lite på huvudet för att jag varit så korkad som inte kunnat skriva tidigare men aja!


Kapitel 3


Tova hade kommit en bit in i skogen. Det hade blivit mörkt och hon frös lite. Hon drog sina kläder av skinn närmre kroppen. Hon gick och funderade på varför just hon hade blivit utvald till att göra det här. Och hur skulle hon klara det? Hon tittade ner på kartan hon fått över skogen. Hon var på god väg. Det var bara några kilometer kvar. Hon tog sedan upp brevet och läste det igen. Oroa dig inte just nu, du är inte ensam. Hallå!? Hur kunde hon inte vara ensam? Just nu var hon inget annat än just ensam. Det var då Tova, mitt i alla tankar, hörde ett ljud. Från de mörkgröna buskarna hördes ett ljud. Det prasslade och stampades och från att vara förvirrad var Tova rädd. Hon tog några steg bakåt, men släppte inte blicken från buskarna. Om det var ett vilddjur så kunde hon nog lätt fälla den.
Hon hade jagat flera gånger förut. Men vad var det för något som låg och lurade i buskarna? Mer kunde inte Tova tänka innan en stor sabeltandad tiger kastade sig fram ur buskarna. Tova blev så chockad att hon ramlade men ställde sig snabbt upp. Hon kunde jaga, men aldrig hade hon träffat på en sådan här. Mor och far hade ju berättat om tigrar såklart, men de hade inte sett en med egna ögon. Tovas första idé var att springa. Det gjorde hon också. Sprang för glatta livet. Tigern sprang efter Tova och gläfste och morrade vildsint. Rädslan växte, men hon fortsatte springa. Visst var hon snabb, men ändå tänkte hon att hennes sista stund var kommen. Hon visste inte hur långt hon sprang, men det kan ha varit några kilometer. Hon undrade hur hon kunde springa ifrån en sabeltandad tiger, när det kanske handlade om kilometer hon sprungit. Men efter en stund tog krafterna slut och hon tänkte sluta springa, det var ändå lönlöst. Hon skulle aldrig kunna springa ifrån den där besten. Men, så såg hon någonting märkligt. Det stod någon form av tunnel mitt i skogen. Då slog det henne. Portalen! Hon satte fart mot den. Helt plötsligt fick hon kraft från ingenstans. Men tigern var fortfarande efter henne. Om den följde med henne in till Drayorin, skulle nog den där Fraya eller vad hon nu hette bli riktigt arg och hon skulle inte få fortsätta med sitt uppdrag. Precis när Tova skulle kliva in genom portalen vände hon sig om och kastade en av knivarna hon fått rakt mot tigern. Den genomborrade tigerns mage och den föll livlöst till marken. Sedan for hon in genom portalen och allt blev mörkt.

tadaaaa! nejmen inte alls stolt över kapitlet (och det var för kort, i know, men jag kan inte skriva mer för då avslöjar jag för mycket....), men ajajajajajaja *slå mig lite extra på huvudet*
kraam på er. ♥♥

SUPERBRA MER MER MER SPÄNNANDE !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!