Cherii

Jättebra!!!!!!!
Älskar alla otroligt coola och fina namn i denna berättelse! När jag ska hitta på fantasy namn blir det inte så bra... Men dina namn är awesome!!!

---

>^.^< Livet mellan två världar - En berättelse om en flicka och en pojke, osynliga för omvärlden. >^.^<

2 maj, 2013 15:33

_{Skrivet av M€OW:}
Jättebra!!!!!!!
Älskar alla otroligt coola och fina namn i denna berättelse! När jag ska hitta på fantasy namn blir det inte så bra... Men dina namn är awesome!!!

Det där värmer, mycket. Tack M€OW

2 maj, 2013 15:36

Varsågod Balder

Läste senaste kapitlet nu och måste ju såklart kommentera det också

♥ Älskar verkligen den här biten♥:

Ártays tankar vandrade vidare, kom in på nya vägar, korsade varandra, avslutades och började om.



Så rolig och bra och genialisk och fin och bra och bra!! Tumme för den!!

---

>^.^< Livet mellan två världar - En berättelse om en flicka och en pojke, osynliga för omvärlden. >^.^<

2 maj, 2013 15:43

_{Skrivet av M€OW:}
Varsågod Balder

Läste senaste kapitlet nu och måste ju såklart kommentera det också

♥ Älskar verkligen den här biten♥:

Ártays tankar vandrade vidare, kom in på nya vägar, korsade varandra, avslutades och började om.



Så rolig och bar och genialisk och fin och bra och bra!! Tumme för den!!

Tackar, diggar dig.

2 maj, 2013 15:45

Awesome! 8D

---

. .

3 maj, 2013 21:00

9 maj, 2013 07:41

9 maj, 2013 08:05

Superbra!

*bevakar*

11 maj, 2013 09:41

Kapitel 3

Efter en dålig natts sömn, fylld utav mardrömmar, var vidare instruktioner om färden till Eltáar ingen bra start på dagen. När man var i ett skick som detta var det inget roligt att höra att man var tvungen att färdas med hjälp av magi. Ikku hade gått igenom ramsan med de komplicerade formlerna sent igår kväll och även Eintoo skulle delta. Dem skulle genomföra en felfri avancerad process av ren magi och på så sätt färdas till Eltáar. Staden hade gått från en lugn, fridfull och stillsam plats till ett förfallet läger fullt av stress, panik och orolighet. Illamåendet tilltog framåt eftermiddagen och vägrade att försvinna och synen av Eintoo ståendes i dörröppningen gjorde inget så speciellt mycket bättre. Eintoo stod där med en hand på skidan med sin skarpa klinga och stirrade tomt ut i luften men var ändå närvarande. När man har känt en person så länge att man kan räkna den som en medlem utav sin egen familj så är en blick fylld av sorg, missnöje och tomhet inte en vacker syn.
Amira öppnade munnen men fick inte fram ett enda ord så hon fortsatte att snyfta lågt samtidigt som Tuwa klamrade sig fast vid sin mors ben och gömde sig bakom hennes kjol. Ikku hade ett liknande uttryck som Eintoo i ansiktet men han för blev tyst när han försökte trösta Tuwa.
Illamåendet blev bara värre och farväl hade aldrig varit Ártays grej så det här kändes som ett utav de sorgligaste ögonblick som Ártay skulle få uppleva. Stora tårar rullade nerför Amiras kinder när Àrtay omfamnade henne med starkt medlidande. Ikku försökte få fram ett leende samtidigt som han omfamnade Àrtay och viskade i örat: ”Ta väl hand om dig, min son, du vet hur du når mig och jag kommer alltid att finnas där om du behöver mig.” Ártay besvarade hans ord med ett leende när han tryckte sin mors och fars hand en sista gång. Innan han gick ut ur dörren tillsammans med Eintoo kysste han sin syster Tuwa på kinden. Hennes mörkt nötbruna ögon glänste och Àrtay blev förvånad när hon lyckade få fram: ”Ja komme´ o sakna dig.” Tårarna stelnade till för ett ögonblick och det kändes som att en person stack en vass kniv indränkt i gift i Àrtays hjärta när han vände sig om och gick där ifrån med Eintoo hack i häl. Han skulle alltid ångra att han vände sig om mot dem en sista gång.

När den sista formeln var lagd kände Ártay en viss tomhet inom sig. Ryggsäcken, bågen och kogret, Eintoos klinga och Eintoos och Ártays få ägodelar låg på gräset framför deras fötter. Små röda gnistor hade börjat skjuta upp ur den fuktiga jorden och runt omkring dem sprang människor förbi i oftast: ren panik.
Ett litet barn grät och det var ingen skön stämning i staden längre. Dem röda gnistorna hade nu börjat spraka rejält och bildat en cirkel, vilket var tecknet till att processen var färdig. Eintoo sökte upp Ártays blick samtidigt som dem tog tag i sina ägodelar och gick in i ringen.
”Nu får vi det här gjort”, sa Eintoo bestämt. Jag svarade med en lätt nickning.

Magin letade sig snabbt upp igenom hela kroppen och Àrtay kände en liten vindpust vid ryggraden. Ögonen var stängda när både fötterna slutligen var inne i ringen men trots det såg han ändå mycket klart. Marken rörde på sig och deras fötter lyfte snabbt innan det lätta suset försvann och avlägsnade sig vilket betydde att dem hade nått sitt mål. Efter att ha öppnat ögonen var Ártays första intryck märkligt men ändå mäktigt och storslaget, säkert mellan femtio till ett sjuttiotal armslängder var det lägsta trädet och skogen kryllade utav främmande och rent av exotiska djur, växter, buskar, ekar och mossbevuxna tallar. Här och där porlade och flöt även en stillsam bäck. Längre bort låg stadens första hus innanför – ja, vad var det? En mur bestående av ett knappt synligt lager av dimma?

Ártay vände sig om, ”Eintoo... Vart ska vi?”
”Min mor är född och uppvuxen här, i Eltáar, innan hon flyttade till Séripz. Hon gav mig rådet att gå till stadens centrum invänta ytterligare information. Men du, Ártay, gå inte för nära dimman”, avslutade Eintoo meningen med en blinkning. Eintoo hade alltid vart en bit hemlighetsfull.
Ártay struntade i att svara och gick tillsammans med Eintoo in i staden, men vad Eintoo menat förblev oklart. När dem tågade in in i staden drogs alla alvers blickar emot dem omedelbart och en del utav dem talade på främmande språk, andra mumlade eller viskade och resten bevittnade bara vart enda steg de två vännerna tog. Deras stad omgavs utav tät skog med breda skogspartin och de flesta utav deras häpnadsväckande hus var byggda högt uppe bland trädkronorna.
En flicka som stod vid sidan av vägen, med långt mörkt hår och bärnstenstensfärgade ögon, drog till sig Ártays blick extra mycket när hon började gå emot dem.

___________

Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar och om du gillar berättelsen så får du gärna ge den en tumme! Kram, Balder. ♥

19 maj, 2013 20:02

Detta inlägg ändrades senast 2013-05-29 kl. 16:11
Antal ändringar: 5

JÄTTEBRA, som vanligt. Jag ser verkligen allt framför mig. Jag gillar denna berättelse väldigt mycket. Tycker det är synd Artay måste skiljas från sin familj ... Meeeeer ♥

*tumme upp*
Mina är slut, tyvärr. ♥

19 maj, 2013 20:07