PRS Lupple & Medi

Hon log svagt. " Jag vet inte. En del av mig älskar honom. Han var inte alltid knäpp. Vi hade väldigt många fina stunder också. " Suckade hon. "Är han tillsammans med någon?" Frågade hon.

"Ja det är han." Han tog henne i famnen.
"Hata inte honom och hata inte mig. Han gav sin dotter ditt namn. För han älskade dig så." Han smekte hennes kind.

Hon kramade hårt om honom och nickade sakta. " Mår flickan bra? Hur gammal är hon?" Undrade hon stilla.

"Hon mår bra. Hon är faktiskt lite över 25 tror jag. Hon är läkare." Han log mjukt.
"Vill du se en bild?"

Hon log svagt och skakade på huvudet. " Nej. Det behövs inte. " Viskade hon. " Att han har vänt om sitt liv är tillräckligt för mig att veta. " Sa hon lite lättat.

Han smekte hennes kind och log.
"Du är så stark. Jag har inga som jag känner från mitt liv. Alla är döda för länge sedan." Han flinade.

Hon såg på honom och log svagt. " Vet inte om jag är stark Tristan. " Viskade hon. " När han dör...tror du jag skulle kunna vara med på begravningen?" Frågade hon försiktigt.

Han såg funderande ut men nickade.
"Jag tror det inte skulle vara något problem. Vi kan fråga Bhal om ett skydd. Så smärtan av helig mark inte skadar dig. Det skulle vara så plågsamt för dig." Han kysste henne.
"Låter det bbra?"

Hon log svagt när han nickade. Det lät bra. Men sedan blev hon lite sorgsen. "Jag glömde. " Viskade hon med tårar i ögonen. " Jag kan ju inte ens vara där. " Viskade hon sorgset. Han verkade ha en lösning. " Kanske. " Viskade hon och nickade sakta. " Det låter bra..." Viskade hon stilla.

"Hey älskade. Det är okej. Vi kommer att ordna detta. Du kommer att se honom." Han smekte hennes kind.