PRS Lupple & Medi

Dorian såg på Jarlo med en irriterad blick. " Hon kan visa sig som fem minuter också. Snälla låt oss vara ifred. " Bad han och släppte taget om Halo när de var i rummet. " Du ska få visa dig älskade. Jag måste bara få några minuter själv med dig. " Förklarade han och satte sig på en av stolarna och såg på henne. " Så de har berättat om att du behöver vara där ofta. " Sa han med ett mjukt leende.

Hon såg på Jarlo och sedan Dorian. Såg sedan bort.
"Ja är du arg för det?" Viskade hon och Såg ner.
"Sen har min far en förfrågan. Han vill anställa dig att måla alla änglar. Med gloria, vingar och något som symboliserar vår förmåga. Så jag en harpa och notblad." Sa hon tyst.

Dorian stängde dörren och skakade på huvudet. " Nej älskade. Det är jag verkligen inte. Det blev bara lite intensivt med alla deras förvandlingar." Viskade han. Behövde bara få vara ifrån dem lite. " Sa han ärligt. "Jag vill verkligen berätta att du tycker det är jobbigt när de retas. " Viskade han försiktigt. " Vill att du ska ha roligt när du är där. " Förtydligade han. Men stängde sedan munnen. Chockat. " Oj. Ehm. Det är en ära. " Viskade han. Men skulle kan klara av det?

"Jag tycker det är roligt men ibland retas de lite för mycket." Hon såg på honom och log.
"Du får ju betalt. Vart ska han ha dem vet jag inte."

Han nickade sakta. " Kan jag snälla få säga det?" Viskade han. " Jo jag förstår det. " Sa han stilla. " Jag vet bara inte om jag klarar av det. " Sa han ärligt.

"Ja säg det." Hon log ömt.
"Du kan fuska. Ta en bild när de är i sin form så kan du måla efter det?" Frågade hon.

Han nickade lättat. " Det är bra. " Log han för att sedan skratta lågt. " Nej älskade. Ska jag göra det så ska jag göra det ordentligt." Log han.

"Du kommer bli galen. Sitta och måla tusentals änglar." Sa hon och skrattade ömt.
"Och orkar du verkligen det? Far säger de ska vara till en kyrka. Men det är om du vill. Mina syskon vandrar sällan på jorden.När de väl gör det så har de männskligform."

Han flinade lite. " Jag behöver väl inte göra det på en dag? Jag har väl gott om tid på mig?" Frågade han. " Och då får jag träffa dem alla. Din familj." Log han.

"Ja. Men inte sammtidigt. Då skulle du... dö antar jag?" Sa hon och log. "Det vill inte jag."