PRS Lupple & Medi

Han förstod inte vad dem sa, det lät häftigt men snart glömde han bort att de inte var själva. Han spann lågt och kysste henne igen. " Tack Halo." Viskade han innan han varsamt bet ned i hennes hals.

Hon kved till men hon lade en hand om hans nacke.
"Inte mycket. Då blir det dåligt."

Han nickade sakta och ville verkligen inte sluta men hennes bön hörde han. Så han drog sig försiktigt bort och slöt ögonen någon sekund och höll henne ömt mot sig.

"Det var Yur.. Hon gav oss lite mer passion." Sa hon och pekade på Yur som flinade mer nu.

Dorian såg på Halo. Glad att han stod med ryggen mot dem alla. " Älskade. " Mumlade han och kände sig lite generad.

"Inte mitt fel. Jag sa åt henne!" Hon såg generad ut och man hörde Bhals skrattande.

Dorian såg på henne och svalde hårt. " Älskade. Jag tänkte ta dig här. På gräsmattan." Viskade han, la huvudet mot hennes axel och försökte samla sig. Men den där jävla Yur hade ju jättemycket kraft.

"Jag kände det. Men älskade... hon vill bara ge oss kärlek." Sa hon och suckade.

Dorian såg på henne och nickade sakta. " Jag vet älskade. Jag är inte direkt arg. " Viskade han ärligt och kysste henne igen.

Hon log.
"Det är för att hon är här. Det är omöjligt. Hon kastar mer kärlek på än.."