PRS Lupple & Medi

"Det vill jag faktiskt. Kanske kan ge dig lite svar på tal. " Viskade han ömt. Han funderade lite. " Bättre att vara yngst än äldst?" Föreslog han med ett snett leende.

"Fast Bhal retar mig. " Sa hon och skakade på huvudet.
"Ori retar mig med att han aldrig sett någon sjukare ängel än mig."

Han såg på henne. Det lät faktiskt rätt jobbigt. " Bhal retar ju mig också. Fattar inte riktigt varför. " Sa han som ett sidospår. " Nästa gång Ori säger det så slå till honom. " Föreslog Dorian. " Annars kan jag göra det åt dig. " Erbjöd han sig.

"Gör han det? Hurdå?" Frågade hon och drog honom till sig.
"Gör det inte." Viskade hon och skakade på huvudet.
"Älskar dig."

Dorian såg på henne. " Jag vet inte exakt. Hans kommentarer bara." Log han. " Säkert? för jag gör det gärna." Viskade han och kysste henne ömt. " Men okej då." Log han.

Hon lade sig ner och kröp ihop.
"När jag somnat kan du gå. Inte tidigare." Hon såg på honom.

Han la täcket omkring henne och log. " Ska jag sjunga?" Undrade han varmt.

Hon pressade huvudet mot honom.
"Ja gör det. Jag har saknat din vaggvisa."

Han log och kysste henne över pannan innan han stilla började sjunga nynna vaggvisan för henne.

Det tog henne inte mer ön någon minut innan hon sov i hans famn. Handen om hans tröja och munnen lite öppen.