PRS Lupple & Medi

Han log roat. " Ja det vore nog inte så trevligt." Erkände han och kysste henne ömt. " Har alla dina syskon gloria? Ser de lika ut?" Undrade han.

"Ja det är klart alla har de. Men de visar dom inte. Det blir mer som en biblisk ängel. Jag menar VART står det om Ori, Jarlo och Bhal? Och att vi fick vara de som skapade de som människorna skapade senare. Jag gav människan musiken medan min tvilling Jarlo är för konsten."

Han flinade lite. " Jag har faktiskt försökt läsa varje text som innefattar änglar. Det nämns inte." Log han roat. Kysste henne ömt igen. " Du är supervacker. " Log han varmt.

"Dåså. Jag är jag. Vill du ha utan gloria?" Frågade hon och satte sig på sägnen.

Han sjönk ned på knä framför henne och smekte henne sakta över benen. " Ja tack. Sen vill jag ha dom där superkramarna. " Viskade han och fortsatte att studera henne. " Vad vill du ha?" Undrade han ömt.

Hon drog på sig armbandet igen och hennes vingar försvann och hon såg på honom.
"Jag vill ha dig..."

Han flinade roat och kysste hennes hals lätt. " Men du skulle ju vila." Viskade han och såg på henne med en fundersam blick. " Orkar du?" Log han. "Och i så fall hur?" Sa han ömt.

"Jag vill somna i din famn." Sa hon och blickade upp på honom.
Började dra av sig kläderna.

Dorian såg på henne när hon klädde av sig och svalde hårt. Tog några djupa andetag. "Så bara sova?" Viskade han ömt.

"Och mysa." sa hon och lade sig i hans säng.
" Vill du kanske hålla om mig?"