PRS Lupple & Medi

Dorian flinade. " Jag skulle göra allt för dig. Men jag är inte redo att gå emot din fars önskningar. " Sa han ärligt.

"Jag sa inget om min far." Hon stannade upp och vände sig om.
"Vill du komma? Har ont i kroppen."

Han såg på henne, reste sig upp han också. " Du sa att meddelandet var från din far." Sa han ärligt. Gav Gabriella en lätt puss på kinden och sa godnatt till henne innan han gick ikapp Halo och ledde henne upp till sovrummet.

Så fort de var ensamna slet hon av sig armbandet och såg på honom. Hennes vingar kom ut och hon såg på honom.
"Vill du se något magiskt?"

Han stängde dörren efter sig, vände sig mot henne och såg vingarna uppenbara sig. Han log stort. " De är större. " Viskade han stilla. Leendes. " Ja tack. " Log han lyckligt.

"Ja de är det. De är även mjukare och..." Hon koncentrerade sig och en gloria framträdde.
"Nu är jag en ängel."

Han skrattade lågt och gick närmare. " Älskade. Du är makalös. " Viskade han förundrat och rörde försiktigt över hennes vingar.

Hon log ömt och såg på honom.
"Tycker du verkligen det?" Sa hon och lade huvudet på sned.

Han nickade. " Ja jag är helt... förundrad. " Viskade han och försökte vidröra hennes gloria försiktigt. "Hur känner du den?" Undrade han nyfiket och gick närmare henne. Det var liksom omöjligt att vara långt ifrån henne när hon sken så.

"Det känns som du sitter under en varm lampa typ. Väldigt konstigt."