PRS Lupple & Medi

Dorian gav Halo en lätt kyss över kinden innan han gick förbi henne och drog ut en stol åt henne bredvid Emmas mormor. "Gabriella, Emmas mormor." Log kvinnan och skakade hennes hand. "Absolut." Log kvinnan och satte sig ned på en stol. Såg på Dorian och log. " Sist jag såg dig hade du en annorlunda stil. "Sa hon med ett roat leende. "Ja det var ju 70-tal vi sågs sist. " Log Dorian.

Hon slog sig ned och log ömt mot den äldre.
"Åh kände du honom då? Hur var han då? Om du har någon bild hemma så vill jag gärna se den." Hon log.

Gabriella log stort mot Halo. " Åh jag har känt denna familj i nästan 55 år. Du förstår jag var en givare i min ungdom. " Log hon. " Han var ganska så blyg gentemot mig. Jag vet inte varför. Kanske för att jag sa till honom på skarpen när han klampande in på en tillställning de hade och var arg på Maria. " Sa hon tankfullt. " Jag har med mig fotoalbumet. Men den ligger i hallen och nu måste jag få sitta en stund." Log hon. Dorian flinade lite. " Du och dina historier Gabriella." Sa han roat.

Hon såg på henne och sedan sin make.
"Jag kan förstå det. Han brusar upp sig." Hon fnittrade

Dorian såg på kvinnorna och skakade på huvudet. " Det var inte så det var. " Flinade han. " Jag skulle spela den jobbiga tonåringen. Fråga Maria. " Flinade han.

"Du skulle? Jag tror du spelar den ibland ortfarande." Sa Halo och fnissade tyst.

Dorian såg på henne och himlade roat med ögonen. " Bara ibland. " Flinade han och kysste hennes kind.

"Ibland?? Vi kanske måste flytta snart och ta nya identiteter.. Vaf ska du ara du?"

Dorian såg på henne med road blick. "Antagligen behöver vi det. " Sa han lite sorgset. " Ingen aning men jag tänker ha dig som min fru i nästa identitet." Sa han ärligt.

""Tänk om Lathan säger nej? Vi är skolungdommar igen? Ska vi vara varandra trolovade då?" Frågade hon och log.