PRS Lupple & Medi

Han log mjukt. "Den är stor." Instämde han. "Jo det är av dig ." Viskade han. Den var ju otroligt vacker. "Älskade denna är galet fin." Viskade han. "Precis som du." Log han.

"Men du är ju med." Hon pekade och såg på honom.
"Vem har gett oss denna?" Frågade hon och såg på honom.

Han skrattade lågt. " Ja jag är med också. Men jag fokuserar mer på dig än mig." Log han. " Lupe."sa han lugnt.

Hon stirrade på tavlan.
"Men hav var inte på festen... Han kunde inte sa han.." Hon kände tårarna bränna bakom hennes ögonlock.

Dorian såg henne. Hon verkade så upprörd. Han förstod inte varför. Han ställde varsamt ned den. "Jag tror han stannade en stund, och höll sig på avstånd. " Sa han förvirrat. " Tycker du inte om den?" Undrade han.

"Jag älskar den. Den är magnefik." Sa hon och tog hans hand.
"Som du.." Hon log ömt.

Han log mjukt och kramade hennes händer. " Du är den magnifika. Du bär den tavlan älskade. " Log han varmt. Kysste henne ömt. " Så vilken färg på klänningen tänkte du ta? Måste ju matcha." Log han roat.

Hon såg på tavlan. Alla detaljer var så magiska. Hon såg sedan på honom.
"Grönt. Den skallbagegröna klänningen..." Sa hon mjukt.

Han nickade leendes och kysste henne. " Jag vet inte vart vi ska sätta tavlan. " Sa han ärligt. Innan han gick till sin garderob och började plocka fram kläder han skulle ha.

"Vi fick väl ett slott? Kanske där?" Frågade hon och log ömt.
"För jag vågar inte begära att få den uppsatt här." Sa hon.