PRS Lupple & Medi

Alexander torkade bort tåren innan han lämnade rummet. Hon var inte i någon omedelbar fara.

Dorian skrattade lågt och mötte hennes blick. " Och jag har saknat dig. " Viskade han och kysste henne kärleksfullt på läpparna. " Var allt okej med familjen?" Log han mjukt.

"Det var okej med dem." Hon lade armarna om honom.
"Vill du bära in mig? Jag är så bortskämd." Hon flinade.

Han skrattade lågt och pressade näsan mot hennes hals. " Ja tack. " Log han och bar upp henne i sin famn och bar in henne med ett stort leende.

Hon såg in i hans ögon och log stort.
"Vill du kanske dansa med mig? Men det är inget måste." Sa hon.

Dorian flinade lite. " Vill alltid dansa med dig. " Log han. " Någon speciell dans damen önskar?" Undrade han leendes. Så glad att hon var hemma igen.

"Jag vill dansa en vacker ddans med dig. Något som fångar tid och rum i ett." Hon smekte hans kind.

Dorian skrattade lågt och kysste henne igen. " Jag vet precis. " Log han och bar in henne i balrunmet och startade lite musik innan han släppte ned henne på golvet och började föra henne i en magisk dans.

Hon kunde inte låta bli att skratta. Hon var dock inte vackert klädd.
"Ska jag inte byta kläder?" Frågade hon och såg in i hans ögon.

Han såg på henne med road blick. " Älskade. Jag föredrar dig helt utan kläder. Men du skulle vara vacker i en sopsäck också. " Log han.

Hon såg på honom med en förvånad blick.
"Jag kan inte vara naken. Det går inte för sig." Hon fnittrade.