PRS Lupple & Medi

Alexander log mjukt. " Det kommer gå över. Du har antibiotika." Sa han lugnt.

"Det är inte roligt." Sa hon och räckte ut tungan.
"Det är så vidrigt."

Han flinade roat. " Du borde försöka sova Emma " sa han lugnt.

"Jag är inte trött.... Bara illamående." Sa hon och såg bor.
"Inget sömnmedel." Sa hon surt.

Alexander nickade sakta. " Antar att det kan vara smärtan. " Sa han lugnt. " Du har hög dos smärtstillande just nu. " Sa han lugnt.

Hon vände bort huvudet och såg sig om. Hon hade en hink vid sin sängkant och kräktes i den.
"Blä..." Viskade hon.

När de jagat färdigt begav de sig hemåt igen. Dorian tog sig upp och in genom fönstret och gick raka vägen till duschen. Han behövde vara presentabel när Halo kom tillbaka.

Alexander log mjukt. " Smärtan." Sa han och tog hinken och rengjorde den innan han ställde tillbaka den vid henne.

"Ge mig sömnmedicinen då. Jag orkar inte med det här..." Viskade hon.

Halo hade gjort sig klar. Hennes hår var tillbaka till sitt långa hår och hon såg sig själv innan hon tog farväl av sina syskon. Sedan tog hon sig till Dorian.
"Älskade..."

Alexander log mjukt och nickade. " Okej." Sa han lugnt och gav henne en dos sömnmedel.

Dorian vände runt där han stod och bytte om och såg henne. Uppenbara sig. Hon luktade underbart. För underbart och var så vacker. Nästan glänsande. " Älskade." Log han och drog in henne i famnen och kramade om henne.

Hon såg på honom och somnade sedan snart. Med en tår som rann ner hennes ena kind.

Hon kramade om honom hårt och såg in i hans ögon.
"Har saknat dig mer än du anar."