PRS Lupple & Medi

Gabriella log mot Maria. " Du hade inte behövt göra dig besväret. " Sa hon ömt. Lathan tog glaset med blod. "Maria jag kommer lämna snart. För jakten. " Sa han lugnt på latin men drack av sitt blod.

"Det var inget besvär käraste vän. Ditt barnbarn behöver mat och även du." Sa hon och suckade.
"Älskade de vet om vad du är så du behöver inte vara så finkännslig." Sa hon med en bitter ton mot honom.

Hon log mjukt mot henne. " Jag tackar. " Log hon varmt. Sedan skrattade hon lågt. " Och jag råkar faktiskt kunna lite latin. " Sa Gabriella roat.
Lathan såg på kvinnorna med ett mjukt leende. " Då tackar jag för mig, för stunden." Log Lathan och reste sig och gav dem en lätt bugning innan han lämnade huset och väntade in Dorian som redan satt i ett träd och väntade.

"Män.." Sa Maria och såg på Emma.
"Har du ont hjärtat?" Frågade hon och Emma nickade.
"Det har jag. Men jag vill inte störa Alexander.."

Dorian hoppade ned och började springa mot skogen. Lathan tätt bakom sig.

Alexander log mjukt mot dem när han kom in i rummet. " Jag ber om ursäkt att du behövde vänta. Jag behövde se efter en annan patient." Log han och gick fram. " Vill du ha mer smärtlindring?" Log han.

"Vem har du som andra patient?" Hon höll fram sin hand där hennes pvk satt.
"Om jag får..." Sa hon tyst.

Han log mjukt. " En flicka. Som inte är redo att möta så många människor ännu." Sa han lugnt. Kopplade lugnt på smärtlindring i hennes infart.

"Vart är hon? Här?" Hon såg sig om och suckade sedan när hon kände en kall ilning i handleden.

Alexander log mjukt. " Hon är i huset. " Sa han enkelt. Gabbie gjorde stora framsteg med henne, varje dag.

(Vem är det? Glömt)

Hon nickade och såg på sin handled.
"Kan du berätta för mormo?" Frågade hon och drog upp benen.
"Jag vågar inte."