PRS Lupple & Medi

Dorian flinade lite. " Spännade. " Log han och studerade penseldragen. " Vill du verkligen ge den till mig?" Undrade han varmt.

"Varför skulle jag ha den? Det är för mycket här och när du ser resultatet kommer du vilja ha den ändå-" Sa han med en axelryckning.

Dorian nickade sakta. Ja det var överbelastat med hans verk. Han nickade. " Okej. Jag tar den." Log han. " Vill du att jag tar med lite andra tavlor också?" Undrade han mjukt. " Alltså av mina, de gamla." Log han.

"Ja gör du det men jag ska bara bli klar med den här. Då kan du hämta den." Han såg på honom.
"Är du redo att Halo kommer hem?"

Han nickade leendes. " Jag förstår. Du får höra av dig när den är klar. " Log han. " Så någon speciell du vill behålla?" Log han. Han såg på honom med ett snett leende. " Jag antar det. Jag ska göra mig redo om inte annat. " Log han.

Han lutade sig mot väggen och lade huvudet på sned.
"Du får ta vad du vill ha." Han såg sorgsen ut.

Dorian såg på honom, synade honom. Försökte läsa av honom som han en gång kunnat så bra. " Större delen är ju gåvor till dig Lupe." Viskade han ömt. " Varför är du ledsen?"

"Jag är bara ledsen för Lathan inte tog mig till sig. Du skapade mig inte av girighet. Du älskade mig en gång va?"

Dorian såg på honom. Försökte behålla lugnet. Han var inte direkt chockad över hans ord. Men han hade ingen aning om hur han skulle besvara dem. Han tog några sekunder på sig att tänka över sina alternativ. " Jag kommer alltid älska dig Lupe. " Viskade han ärligt. " Men min kärlek har förändrats för dig. Det är inte som den var." Viskade han ärligt.

Han skrattade till och såg på honom.
"Det är jag medveten om. Det är inte det jag menade...." Han lade huvudet på sned.
"Men Lathan och Alexander kommer inte acceptera mig. Inte hur mycket smutsgöra jag än gör."