Sjunde året på Hogwarts

James tänkte efter.
- Ni kan få ut mig från Hogwarts utan att Ca- men då avbröts han av att dörren till rummet öppnades, in sprang Neville, anfådd. James tittade på honom förvånat, vilket Cara också gjorde. Han förklarade att hans farmor var på flykt och att Carrows var efter honom på grund av de jävelskap han gjort. James flinade svagt. Neville hade utvecklats så mycket, från en liten knubbig pojke som alltid råkade ut för saker till en sann modig Gryffindorare.

jag såg på Neville. och log, det var längesedan han var en försvarslös pojke.
- Verkar som båda ni behöver hjälp. Och vem är bättre än mig? sa jag och flinade mot mina två vänner.
- Frågan är bara vart ni kan ska ta vägen? vet ni någon stans där ni kan gömma er ett tag?

- Här inne? föreslog James.

jag såg på rummet.
- Jag antar det. eftersom man inte kan komma in utifrån i fall den som är inne inte vill det. jag log mot dem.
- Jag ska se om jag kan ordna allt på utsidan. stanna här inne tillsdess. sa jag och log och gav dem varsin kram innan jag gick ut ur rummet. jag såg mig omkring men korridoren var tom. jag gick mot Severus kontor.
- Sev, får jag fråga varför? Snape såg på mig där jag stod i dörröppningen.
- Order. svarade Snape olyckligt, jag log mot honom.
- Vad sägs om att strunta i pappas order och lyssna på mina i stället? sa jag och log mot honom.
- Det kan ju knappast bli värre. sa Severus med ett leende och jag skakade på huvudet.
- Vart tog han vägen då? Severus såg på mig och jag bestämde mig för att ljuga, även om jag litar på Severus litar jag inte på att pappa inte skulle ha spioner i rummet.
- Han försvann från skolan. jag vet inte. sa jag ledsamt, Snape nickade och jag sa hejdå och gick till mitt rum. jag såg att Merlin satt på sängen med ett brev.
jag vet inte vad jag ska skriva för att du ska förlåta mig. men du vet att jag bryr mig om dig, och du vet att jag är världerlös på att be om ursäkt och vara en far. jag hoppas bara att du en dag kan förlåta mig och att du ska se allt i ett större perspektiv. behåll åtminstone medaljongen.
din Far
jag läste brevet. och såg på medaljongen. ja även om jag inte gillar pappa så har den tillhört Salazar och jag är hans släkting. jag hängde den runt halsen. men jag tror inte jag kan förlåta pappa. vadallt blev jobbigt.
-Vad ska jag göra nu? frågade jag mig själv.

Jag skyndade bort till Seamus säng och satte mig bredvid honom för att se vad han fått.
Han drog fram ett litet paket från högen och öppnade.
Ett snokoskåp av nyaste modell. Alla gav ifrån sig avundsjuka ljud och log av förtjusning när han fått många kläder, mycket godis, några intressanta böcker och en påse med varor från W.W.W.
Seamus var riktigt lycklig lottad.

James satte sig ner på golvet, än en gång var han uttråkad. Då han drog upp den vänstra tröjärmen för att klia sig drog Neville sin stav och pekade den mot James hals.
- Du är en av dem! skrek han.

jag gick ut ur rummet och lämnade brevet kvar på sängen. jag hörde hur de hurrade från pojkarnas sovsal. jag funderade, är det något särskilt idag? ja just det ja Seamus födelsedag. jag gick bort till dem och såg på Seamus, Dean, Violet och Jack som satt och såg på Seamus presenter. jag ställde mig i dörren och log. vissa saker kommer alltid vara sig likt.
- Cara. sa Seamus glatt och jag log.
- Grattis Seamus. sa jag och han kom fram till mig.
- Jag har tyvärr ingen present till dig. sa jag ursäktande han ryckte på axlarna.
- Du kan ge mig en puss? han log mot mig och jag skrattade lite.
- Du kan få en kindpuss. svarade jag och pussade honom på kinden. han log och jag lämnade honom i dörren. jag funderade på brevet. pappa läs nästan som vilken pappa som helst. jag log lite tänk va lättare allt hade varit då. jag sprang på Blaise nere i entren.
- Fröken Riddle. sa han och bugade och gav mig en handkyss. jag neg och svarade
- Mr Zabini. vi gick ut och slog oss ner vid ett dolt träd vi vattnet. jag berättade för Blaise vad som hänt.
- Hans förlust. sa Blaise och lutade sig mot trädet, jag la huvudet på hans mage och han log lite. Draco hittade oss tio minuter senare och gjorde oss sällskap. han la sitt huvud i mitt knä. jag log och drog fingrarna i genom hans hår så det blev rufsigt.
- Hej jag kämpade med håret hela morgonen. sa Draco
- Vem är det som nu låter gay? sa Blaise och jag skrattade. det var precis som förr den ända som saknades var Mioni. jag önskade att tiden kunde stå stilla.

Cara kom in och gav Seamus en kindpuss.
-"Accio skinnväska!" sa jag och blundade.
Någon minut senare satt jag med den i knät och fiskade upp ett par galleoner.
-"köp något fint!" sa jag och log när jag räckte över pengarna till Seamus.
Han log och tackade.

- Jag är hungrig. kan vi gå in? frågade Blaise
- Du är alltid hungrig. skrattade jag men reste mig upp och drog upp de andra två. vi började gå tillbaka mot slottet. väl inne i stora salen skildes vi åt och satte oss vid våra bord. jag tog lite morotssoppa, fast jag var egentligen inte hungrig. så jag bara petade i den.

"Hej Cara, sa jag till Cara. "Åhh hej Seamus och grattis på födelsedagen! Här har du 10 galleoner som jag fick av Hermione så det är av både mig och Hermione!