Not what I wanted [PRS]

Hur hade de ens hamnat i den där situationen? För bara någon kvart sedan hade allting varit perfekt, de hade delat sin första kyss och varit slingrade runt varandra. Några fler underbara kyssar skulle det däremot inte bli, varesig om han nu ville det eller ej. Men en oskyldig kram, det var det väl ändå ingenting fel på? Och för den sakens skull verkade det som om de båda två kunde bra av det. Mänsklig kontakt kunde faktiskt vara bra i vissa fall och även om Zihao inte var mänsklig så var det principen som räknades. Han såg åtminstone mänsklig ut, med den raka näsan, skarpa dragen och mörka ögonen. Luggen hade funnit som väg tillbaka ner mot ögonen där den nu låg och kittlade vid ögonfransarna. Precis som den yngres läppar var hans egna alldeles spruckna och även om det inte fanns något blod där och då skulle det mycket väl kunna tänkas komma om han log för stort.
”Fast det skulle nog göra ännu mer ont om vi helt plötsligt började ignorera varandra”, mumlade sjuttonåringen och grävde ner näsan i den andres mörka, mjuka lockar. De kändes verkligen som sammet, lena och glansiga. Åh, varför var femtonåringen tvungen att vara så förbaskat perfekt för? Det gjorde verkligen ingenting lättare. Doften, utseendet, personligheten - allting drev sjuttonåringen till absolut vansinne. Förr eller senare kanske han faktiskt skulle tappa förståndet helt och låta instinkterna ta över.
”Tycker du?” Fortsatte Zihao efter ett slag och log fåraktigt. ”Fast du måste nog ändå medge att pälsen är gosig på ett helt annat plan. Fattar du vad jag skulle ge för att kunna klappa mig själv? Det närmsta jag någonsin kommit är att gnaga på min egen svans.” Sjuttonåringen skrattade till och slöt de gunga ögonlocken. Regnet och åskan verkade fortsätta på samma sätt som innan, men trots det visste han att det började bli dags att dra sig tillbaka till slottet. Personligen tänkte han skippa dagens lektioner, däremot ville Joshua säkert inte missa någonting. ”Vi borde gå tillbaka..annars kanske du kommer försent.” Med de orden drog han sig undan, förde fingrarna genom håret och virade armarna runt sin egen bröstkorg istället. Jo, det gjorde ont. Väldigt ont.

Varför måste någonting ut av det göra ont? Med det i åtanke kommer Joshua bara få ännu mer skuldkänslor, både om de börjar ignorera varandra eller om de blir de bästa ut av vänner. Det skulle nog börja göra ont hos honom själv om de började ignorera varandra, framförallt när de delat med sig av så mycket. Med ett fånigt, kluvet litet leende lutar han pannan mot Zihaos starka bröstkorg. Trots det som precis hänt känner han sig säker. Det är inte alltid han gör det. Nästintill aldrig i skolan, även om han är med Aeron och Hayley eller Samuel och hans vänner. Det är konstigt, hur någon som knuffat honom i väggar kan vara en källa för säkerhet. Hur fungerar det ens?
”Är du säker?” Viskar femtonåringen medan fingrarna försiktigt börjar pilla på tyget till slytherinelevens tjocktröja. Varm, mysig. Helt ärligt har han stor lust att ställa sig på tå och låta läpparna mötas igen.. men ja, förbjudet område. Det vore fruktansvärt elakt mot den äldre. De tankarna försvinner däremot så snabbt Zihao drar sig undan. Fingrarna rör sig upp över den andres armar, försöker värma upp honom lite grann. Han ser så nedstämd ut.
”Pälsen och du i person är gosiga på två helt olika sätt,” Jo, han skulle inte ha något emot att gömma ansiktet i den tjocka vargpälsen. Men han har inget emot att gömma sig mot bröstkorgen heller. Han ser så trött ut, med de slutna ögonlocken och kroppsbyggnaden som verkar ha blivit hälften så liten. Joshua har aldrig missat en endaste lektion, så varför är det något som han faktiskt funderar över? Han skulle få panik om han missade någon viktig genomgång, även om han läst igenom alla böcker genomförligt, även om han läst igenom Samuels böcker från årskursen över. Men att stanna med Zihao, ja det är något han verkligen överväger.
”Jag stannar gärna med dig en stund till.”

Några veckor hade passerat sedan den sista fullmånen och snart var det dags igen. Zihao kände sig alldeles utmattad efter allting som hänt - quidditch matchen under dagen, alla prov han haft och de där förvirrade känslorna han hade inför Joshua Lewis. En sak var i alla fall säker, utan den yngre hade han aldrig lyckats få godkänt på de sista två proven. Med tänderna gnagandes i underläppen drog han tröjan över huvudet, alldeles förlorad i tankar trots att omklädningsrummet var väldigt livat. De hade vunnit, matchen alltså, och nu var det dags för fest.
Efter några minuter av att ha stått helt stilla puttade slutligen Isaac till sjuttonåringen. Han slog till honom löst i bakhuvudet innan en av de starka armarna slängdes runt axlarna.
”Varför är du så tyst för? Vi vann!” Grälade den jämnårige och började föra den andre mot dörren. Alla verkade ha duschat färdigt och var redo att gå, hela laget. Både Zihao och Isaac var slagmän och hade haft de positionerna sedan deras fjärde år. Fy, det skulle bli tomt utan quidditchen när de slutade skolan. Förfärligt tomt.
”Jag vet”, mumlade slytherinaren tyst och gjorde en liten grimas när de steg ut i kylan. Snart skulle det nog börja snöa och jullovet närmade sig. Härligt. ”Det är bara det att det känns meningslöst, förstår du hur jag tänker?” Fortsatte han trevande när de följde efter resten av laget mot Hogsmeade. De hade fått lov att besöka tre kvastar för att fira vinsten, efter många om och men. Nåja, i slutändan hade de fått som de alla ville.
”Meningslöst? Hallå, varför beter du dig så jävla buttert? Det börjar bli tradigt”, utbrast Isaac och skakade på huvudet. Han lutade ansiktet närmare kamratens och lämnade en liten kyss på en av de rosiga kinderna. ”Ryck upp dig nu va? Annars blir det inte kul”, envisades han och gav Zihao en klapp på axeln. ”Kom igen, skynda lite på stegen..alla väntar säkert redan på oss.” Vilka då? Madam Rosmerta? Ha.

Det var mycket som hänt de senaste veckorna. Joshua har fyllt sexton, förhållandet med maten har eskalerat till en ny nivå, men det viktigaste är väl de nyfunna känslorna för Zihao. Han vet inte riktigt när de dykt upp, kanske när de suttit och studerat med varandra, kanske när den äldre förgäves försökt få den lilla prefekten att bli en mästare på Quidditch. Kanske det varit något som byggts upp dag för dag. Kanske de redan funnits där den där dagen i det spökande huset. Dock finns det ingenting han kan göra åt saken. Ingenting han vill göra. Han sitter där fastfrusen på en av bänkarna där nästintill alla elever samlats ihop. Vanligtvis brukar han sitta och studera under de här tävlingarna, men med tanke på känslorna för den äldre ledde honom till att se på. Ögonen hade varit fastlimmade på honom under hela matchen, inte på Samuel eller Aeron. Bara Zihao. Det känns tungt, men det är väl det han förtjänar.
”Kom, det ska vara en firande fest! Flera i Gryffindor kommer att vara där, så i ögonfallande kommer vi inte vara.” Försöker Hayley att tjata medan hennes arm glider in vid hans, armkrok. Hennes röst är väl det som får honom att vakna upp från sin dvala. Den nyss fulla planen är helt tom och regnet smattrar fortfarande ner på dem två. Joshua måste samla sig en kort stund innan han tillslut tar ett djupt andetag och ställer sig upp. De två sextonåringarna stannar upp när de kommit bort från läktarna, ögonen dras precis som vanligt till en viss person. Det svider till, något förskräckligt. Isaac, jo det är nog hans namn.. som lämnar en varm kyss på Zihaos kinder, armen om hans axel. Är gryffindoreleven avundsjuk? Ja, han har varit det ett bra tag nu. Han har aldrig riktigt kunnat berätta för den andre om sina känslor, inte nu när han verkar så glad. När han tillslut kunnat rikta de där känslorna som han hade för Joshua några veckor tillbaka till någon annan. Det gör honom lite gråtfärdig, med ögonen glimrande. En liten tår som smälter in med regndropparna som glider över kinderna. Hayley, som är nog en av de mest uppmärksamma personerna han känner, vänder blicken per automatik mot honom. Det är som att hon kan känna lukten av hans tårar och tankar på flera mil. ”Om det gör så ont Joshua kanske du borde berätta för honom? Kanske han skulle ändra sig om han visste?” Hur många gånger har han inte haft den konversationen med henne? Visserligen är hon lika överbeskyddande som Samuel, men hon är inte lika rak på sak. Hon må kanske inte gilla Zihao något värst mycket, men bara vida synen av sin vän kan ändra en hel del. Hur som helst ruskar Joshua lika snabbt på huvudet som han alltid brukar göra när det kommer på tal.
”Inte när han verkar vara så glad. Jag vill inte förstöra det där,” Nej, han står fortfarande fast vid det han sa i den spökande stugan. Han vill inte såra någon. Vilket det här definitivt kan göra.
”Ska ni med till Hogsmeade?” Sjunger en bekant röst bakom dem och slänger de starka armarna om de två filurerna. Även om nu Gryffindor förlorat matchen med något poäng, så är Aeron lika glad som alltid. Hans leende är så smittande, gulligt och välkomnande. När han inte ler däremot, ja då lider han av ett brutalt resting bitch face. Stackarn.
”Absolut, jag skulle kunna döda för en honungsöl just nu.” försäkrar Hayley och börjar dra de två killarna med sig. ”Vem vet Joshua, den där Ravenclaw eleven som verkar sukta efter dig kanske är där.”

När laget klev in på puben verkade det som om ljudnivån blev tusen gånger högre än den varit för några sekunder sedan. Det ringde riktigt illa i öronen på Zihao, som var lite sådär extra känslig. Först fick han nästan lust att hålla för dem, vända på klacken och gå tillbaka ut i den kyliga luften, men innan han visste ordet av hade Ethan greppat tag i honom.
”Ni var så bra”, sade han och ruskade om den jämnårige, innan han stack ett glas med eldwhiskey i handen på honom. ”Kom”, fortsatte han och släpade med sig sjuttonåringen bort mot ett av de proppfulla borden. Där satt både Bradley och Theodor, tillsammans med resten av quidditchlaget och några tjejer från samma årskurs. De verkade ha det väldigt roligt.
”Zihao!” Sjöng Bradley och pressade ner kamraten på en ledig stol. ”Här.” Och där hade han fått ytterligare ett glas med sprit. Nåväl, kanske det hela skulle kännas lite bättre om han blev full? Värt ett försök. Han förde det första glaset till läpparna och svepte innehållet i ett nafs. Sedan fortsatte han till det andra glaset och gjorde likadant. Synd att toleransen var så hög som den var, annars hade han nog redan varit påväg till onykterhet.
”Kolla där”, viskade Theodor, som bokstavligen satt och pressade läpparna mot Zihaos ena öra. Mysigt. Inte. Med ett litet morrande drog han sig undan och sneglade åt sidan, mot dörren som öppnades. Joshua. Vad gjorde han här? Vad gjorde ens alla de från Gryffindor där? De hade ju förlorat om han inte mindes fel.
”Kan ni sluta? Låt mig bara vara”, bet sjuttonåringen av och reste sig upp. Det var bara för mycket, allting var för mycket. Joshua var inte intresserad av honom och det fanns tyvärr fler än Zihao som hyste känslor för sextonåringen. Eller tyvärr och tyvärr, det var väl kul för gryffindoraren? Jo, det måste vara underbart att känna sig lite eftertraktad. Han sparkade irriterat till en av stolarna och styrde stegen bort mot baren, där han gled ner på en av stolarna och fiskade upp en flaska som stod precis intill. Madam Rosmerta hade ändå fullt upp och märkte ingenting. Perfekt lösning, nu kunde han dricka precis så mycket han förmådde. En klunk, två klunkar, tre klunkar. Snart började den där stackars flaskan tömmas på sitt innehåll. Snacka om att försöka hitta lyckan i botten på en flaska, trots att han visste att det inte var där den gömde sig. Men sådär tillfälligt var det väldigt praktiskt.
”Men du”, mumlade Isaac och slog sig mer bredvid den andre. ”Sådär kan du faktiskt inte hålla på”, envisades han och greppade tag om flaskan, som den jämnårige tillslut motvilligt släppte.
”Fast jag vill hålla på..så”, sluddrade sjuttonåringen och placerade huvudet på disken med en högljudd suck. ”Värdelöst..allting är..värdelöst.”

och inte kunna snegla bort mot Zihao då och då. Det gjorde ont, för oavsett hur mycket han kollar så verkar den äldre ha någon omkring sig. Först Isaac med kyssen, sen Theodor som inte verkar ha några problem med att sitta tätt intill honom och viska. Sextonåringen vet att han inte har någon rätt att må dåligt över det hela, han borde vara glad för den andre. Bara glad. Men bröstkorgen gör ont, bara ont. Aeron hade tagit med sig en kortlek. Även om många tycker om välordnade spel som kommer från trollkarlsvärlden så finns det en stor uppskattning för mugglarspel. Plus är Joshua en riktig fena på att lära ut dem. Så vännen börjar dela ut korten medan munnen går i nonstop. Bordet är fylld med skratt, kramar och gos. Men även om hela atmosfären är mjuk och välkomnande är det något som sticker ut för Aeron. Han är inte riktigt lika snabbtänkt som Hayley, men helt korkad är han inte. Nej, han lägger märke när något är fel.
”Vill du att vi ska gå härifrån? Vi kan ta en kopp te på något annat kafé? Jag följer med.” Snällt, riktigt, förbaskat snällt. Hans huvud är lutad mot Joshuas taniga axel och ser upp på kinderna. Kinderna som han också tyckt väldigt mycket om, men som magrat något förskräckligt. Förut kunde man känna vartenda ben av den mindre, vilket Aeron vet då han försökt kittla honom ett par gånger, men kinderna har alltid varit i samma runda form. Men inte nu. Än en gång ruskar Joshua på huvudet och slurpar i sig honungsölen. Det är varmt, men det går snabbt. Om han bara dricker några glas kommer han väl kunna glömma bort allt? Kroppen är för svag för att inte bli påverkad.
”Det är lugnt, jag tror jag börjar röra mig tillbaka mot slottet snart.” Med de orden snor han även till sig vännens dricka och häller i sig det. Bra, det får räcka. En halvtimme där, mer än så orkar han inte. Eller ja, hjärtat orkar inte. Med ett skutt hoppar han över Aeron, då han själv suttit innerst och lämnar en liten kyss på hans hjässa. ”Skicka röda gnistor eller något om ni blir alldeles för packade. Vi vill inte att det som hände senast ska hända igen.” Nej. Samma personer som nu sitter vid bordet hade gått vilse och somnat på gräset. Turligt nog hade det varit sommar, vilket det är långt ifrån nu. De stora rådjursögonen försöker att söka efter Hayley för att se vart hon försvunnit, men förgäves. Hon brukar vara ordningssam, hon klarar sig säkert. Med den godkännande tanken lämnar han den mysiga lilla stugan för att gå ut i kylan igen. Usch.

Med ett pladask sätter sig Hayley ner bredvid Zihap. Hon har nog aldrig riktigt konverserat med någon av de två slytherneleverna. Bara lite spydiga kommentarer när de varit dryga mot hennes vän. Men nu? Ja nu skulle det bli ett lite mer seriöst samtalsämne. Det är bra att hon hällt i sig en del, annars hade hon nog tvekat en hel del.
”Sååå,” börjar hon dragandes på rösten och blicken glidande mellan de två. Dags att göra lite detektivarbete. Så att hon kan få reda på det hon vill och sedan skvallra till Joshua så att han kan gå vidare. Riktig vänskap det där. ”Hur länge har ni varit tillsammans? En vecka? Två? Eller är du med Th.. Theodor?” Nej hon kan inte deras namn, men struntsamma. Rak på sak, det är bra. Med ett glatt litet leende häller hon i sig lite mer av drickan. Hon måste ju se snäll ut, annars kommer hon inte få ut något skit från dem.

Zihao stirrade dumt mot Hayley, betraktade henne med rynkade ögonbryn innan han skakade på huvudet och vände blicken framåt igen. Var hon där för att bråka, eller vad var grejen? Sjuttonåringen lutade sig tillbaka mot barstolens ryggstöd och suckade. Han orkade verkligen inte, inte efter alla dessa veckor av osäkerhet och bara allmänt gnolande smärta.
”Vi två?” Undrade Isaac och höjde på ögonbrynen. ”Tillsammans? Skämtar du med mig eller?” Frågade han fortsättningsvis och skrattade till. I kamratens öron lät det där alldeles jävla sjukt, att han skulle varit tillsammans med Zihao. Den enda andra i den lilla gruppen som var uppenbart homosexuell var ju Ethan, medan de andra tre var så straighta det gick att bli.
”Theodor?” Upprepade den andra slytherinaren och fäste de mörka ögonen på gryffindoreleven. ”Försöker du göra mig arg med mening? Dra härifrån”, muttrade han därefter och knäppte händerna som låg uppe på disken. Att någon ens trodde det, alltså att han gillade någon annan än Joshua, det fick honom av någon underlig anledning att må förfärligt dåligt. Och illa, väldigt illa. För den enda han hade ögon för var femtonåringen och det verkade inte precis som om det skulle ge med sig inom någon snar framtid.
”Du förstår”, viskade Isaac och lutade sig närmare Hayley, med ett halvtomt glas i handen av eldwhiskey. ”Zihao är typ alldeles besatt av Joshua..och sjukt het på honom. Så fort han beter sig som en tonårig kille svär jag på att det är honom han tänker på”, fortsatte han sluddrigt och puttade till den yngre eleven.
”Vill du slåss eller?” Spottade Zihao plötsligt och sköt ut stolen för att därefter komma upp på benen. ”Vad är er grej egentligen? Varför är alla på mig hela jävla tiden? Ja, jag tycker om Joshua och bara Joshua, har ni problem med det eller?” Morrade han och gjorde sig redo för att gå. Han var redan på dåligt humör så det var nog bäst att bege sig tillbaka till slottet. Med fullmånen på ingång kunde ju vad som helst hända. Bättre att ta det säkra före det osäkra, helt ärligt.

Så uppenbarligen hade lilla Hayley slagit till en öm nerv. I vanliga fall skulle hon nog fortsätta på det sättet och försöka få de bägge två att koka över, bara för att. Det skulle vara roligt. Dock är det fel tillfälle att använda sig av det här, hon vill ju snoka. Med en lätt liten axelryckning lutar hon sin kind mot handflatan och höjer ögonbrynen mot de bägge två. Skämtar gör hon definitivt inte, plus har hon lite svårt att lita på det som sägs.
”Ni verkar bara så nära, lite för nära för att bara vara vänner. Vad är det så fel med att fråga det?” Undrar hon med uppmärksamheten riktad mot glaset. Hon för det återigen mot läpparna och tar några klunkar. Sextonåringen har nog druckit lite för mycket för att kunna ha full kontroll på det hon säger och gör. Joshua skulle säkert mörda henne om han fick reda på vad hon höll på med. Det hindrar henne däremot inte, för leendet sprider sig över läpparna etter det som sägs. Isaacs påpekande var inte direkt nödvändig, något sådant behöver inte riktigt Hayley veta någonting om, men det är ett tecken. Plus ledde denna kommentar till att Zihao själv medgav att han inte kände något för någon annan. Hennes vän skulle säkert påpeka att den äldre ljuger, bara för att han inte själv riktigt kan tro på det. Men varför skulle han ljuga? Om något borde han ljuga om att inte gilla Joshua, det är liksom inte alltid man har modet att berätta sånt där för personen man gillars bästa vän. Hur som helst, hon känner sig oerhört lullig och glad där hon sitter. Hon hade stor lust att skutta till sin vän och skvallra just där och då. Men då skulle Joshua få reda på det.. och den där perfekta prefekten skulle bli arg på henne och få panik. Det vill hon väldigt gärna hålla sig borta från. När sjuttonåringen sedan ställer sig upp för att sticka därifrån blir hennes ögon dubbelt så stora.
”Jag har absolut inga problem med det.. men eftersom att han gillar dig också behövde jag rota runt lite,” Hon kan inte hålla sin stora trut för sig själv. Herregud. Hon håller sin hand framför munnen på sig själv, aningen chockad över vad som slankt ut henne innan leendet än en gång blir dubbelt så stor. ”Obs.” Som att hon satt sig på en geting hoppar hon upp från sin plats vid bardisken och strosar därifrån. Dumma mun.

Ursäkta? Zihao stirrade blankt på Hayley när hon studsade upp från stolen för att därefter strosa därifrån. Hur kunde hon bara säga något sådant och sedan gå? Sjuttonåringens ansikte var helt plötsligt blekt som ett lakan. Han kunde inte riktigt avgöra om hon talat sanning eller ej, men med tanke på hur hon betett sig som om hon precis spillt en hemlighet var det förmodligen sanning.
”Jag tänker gå”, konstaterade han rakt och gick med hastiga steg bort mot dörren - samma dörr som han nyss sett sextonåringen gå ut genom. Joshua gillade honom? Joshua gillade honom?
”Zihao..vart ska du gå?” Klagade Isaac som suttit och sneglat efter gryffindoreleven ett tag. Inte undra på att folk fann deras vänskap underlig, de betedde sig nästan som ett par.
”Bort”, konstaterade sjuttonåringen och drog manteln över axlarna, precis innan han drog upp dörren. Nu regnade det inte längre därute, utan istället verkade det vara någon form av snöblandat regn. Kallt och äckligt - det var det i alla fall. Dörren gled igen efter Zihao och han lämnade den mysiga puben bakom sig. Benen var långa och tur var det. Han ville skynda sig ikapp Joshua och om han inte lyckades få tag på honom där och då, skulle han bryta sig in i elevhemmet istället. Stressen liksom sköljde över honom och han kunde inte hindra sig längre. Vid den punkten hade han suktat efter den yngre i närmare en månad. Inte på ett hälsosamt sätt heller, utan det var på gränsen till sorgligt. Zihao ville ha Joshua, bokstavligen. Han ville fånga in honom för att aldrig släppa taget igen. Efter den där natten i den spökande stugan hade allting liksom brakat ihop för slytherinaren. Händelserna hade fört in honom på en komplett ny stig, en väg han aldrig förväntat sig att han skulle följa.
Armarna virades kring den slanka kroppen. Nu när han väl tänkte på det var det inte helt omöjligt att Joshua också påverkats under de senaste veckorna. Den andre hade magrat något alldeles förskräckligt och de tidigare puffiga kinderna hade blivit platta. Någonting var definitivt fel när det kom till båda ungdomarna. Helvete. Zihao - Zihao som umgåtts så pass mycket med Joshua den senaste månaden - hade helt missat alla viktiga tecken. Så jävla dum. Dum och ignorant. Stegen blev genast snabbare, undra varför. Skynda, skynda, skynda.

Helt ärligt hade Joshua lämnat den proppfulla puben för att röra sig upp mot skolan och plugga lite extra. Men benen verkade inte riktigt vilja gå den där sista biten upp över det våta gräset. Istället slår han sig ner på marken vid sjön. Han minns tävlingen som pågått för ett år sedan, hur den andra deltävlingen varit i vattnet och sedan bara eskalerat. Hela grejen med Cedrics död och Voldemorts återvändo var liksom redan tillräckligt att tänka på. Han har lärt sig en hel del av Harry den senaste terminen, men för vissa andra hade de där hemliga lektionerna verkligen varit nödvändiga. Att Umbridge inte låtit eleverna träna besvärjelser är skrattretande. Det är nästan som att man tror att hon är på dödsätarnas sida med tanke på att hon tar bort det enda skydd de har. Jaha, så sextonåringen hade från ingenstans börjat fundera över det här. Hur kriget trappar in på dem. Tänk om den gamla damen får reda på DA? De kommer vara slutkörda då. Helt brända och inkapabla till att hålla sig själva säkra. Med en djup, argsint suck låter han ryggen falla ner mot marken. Regnet som innan fallit från skyn har blandat sig med snö, och det tar inte lång tid för ett lager att lägga sig över det svala ansiktet. Han har ju redan för mycket att fundera på, all kärleks knas, skolan. För några veckor sedan hade han funderat på att ta tåget tillbaka hem. Han ångrar sig nästan att han inte gjort det. Även om han är väldigt högpresterande och angelägen vid att gå på varje lektion, så hade många saker kanske inte skett. All förvirring när det kommer till känslorna för Zihao, all stress inför prov och kroppen som vill ge upp… Nej, lägg av nu. Det är lätt att vara efterklok. Det är försent för sådana tankar nu. Dumma, korkade Joshua.