rollspelare & wolfy prs

”Är det inte en tjänares uppgift?” frågade han med ett lätt höjt ögonbryn, hade inte trott att hennes mamma personligen skulle visa dem till deras respektive sovkammare. ”Gör du det,” nickade han och log smått, vin skulle smaka ytterst bra nu efter en lång resa.

"Min mor gifte sig uppåt, hon kommer inte från en adlig familj ens. Hennes familj var väldigt rika men jordnära." sade hon och ryckte på axlarna. Hon log svagt och granskade honom lite snabbt, skulle sno åt sig en flaska från köket innan hon mötte upp honom för rundvandringen.

”Min mor är inte heller född kunglig men hennes släkt är rika.” Nico ryckte på axlarna. Margaret skulle dock aldrig tänka tanken på att visa någon till sovkammaren såvida hon inte fick ut något av det. Men den franska drottningen var inte särskilt lik den nuvarande skotska.

"Din mor växte väl upp med tjänare och allt? Min bodde i en gård. Visst såg det mer eller mindre ut som ett slott men hennes far tyckte det viktigaste var att en kvinna inte såg sig över de andra som hade fötts med mindre privilegier." försökte hon förklara, kunde inte exakt hela historian om hennes mor i minsta detalj.

”Min mamma är inte så hemsk,” sa han bara med ett halvt leende. Mycket kunde man säga om Margaret men en elak människa var hon inte. Hon fattade en hel del dumma och impulsiva beslut för att hon trodde sig veta bäst, men i slutändan så gjorde hon det för hennes sons skull. ”Jag gillar din mamma dock, hon verkar som en väldigt varm person.” Till skillnad från Estelles pappa.

"Gud nej, förlåt. Jag menade inget illa om din mor!" sade hon nästan förskräckt och kollade på honom med stora ögon. Hon log sedan svagt och kollade på honom med ett leende på läpparna, det var ju ett plus att han gillade hennes mor. "Men min far är inte den varmaste du kommer träffa."

"Nej tack, det har jag redan förstått," sa han med ett litet skratt. Han hade dock träffat ett gäng värre personer än den skotska kungen så han skulle nog överleva vistelsen där, och komma därifrån utan att ha skadat stoltheten. Han reste sig snart upp för att sedan erbjuda henne sin arm så de kunde gå därifrån.

Estelle log svagt och kollade på honom, hans skratt var nog det härligaste hon hört. Hon gjorde en mental anteckning att få honom att skratta oftare. Hon reste sig upp och krokade arm med honom innan hon började gå.
"Jag tror jag kommer få min gamla kammare igen och du kanske den mittemot." gissade hon och hälsade snällt på adelsmännen som gick förbi.

Han nöjde sig med att bara nicka lite till svar, då var det inte som i det franska hovet där nästan en hel korridor var avståndet mellan deras rum. Då några adelsmän passerade nickade han artigt åt dem innan hans blick flackade runt.
"Hur många hemliga gångar finns det här?"

"Många. Hurså? Tänker du fly härifrån ifall min käre far blir för hemsk?" retades hon och skrattade till. Hon såg sig omkring och pekade ut de ingångar som de gick förbi. Hon log svagt då hon såg sin mor lite längre fram och ökade stegen lite.