Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Jun? Vem fan bryr sig om Jun? Biter bara på honom för att gå honom på nerverna, det är så vi kommunicerar”, påpekade Zihao med rynkade ögonbryn och kliade sig i nacken. Trodde Joshua att det inte var någon som helst skillnad på hur han betedde sig med artonåringen och resten av medlemmarna? För det fanns defintivt en hel del små skillnader. Inga större förvisso, men deg var mest för att nittonåringen var feg som fan och inte vågade ta några risker. ”Och förresten så är du bra mycket bättre än Jun..” fortsatte han tyst och vek undan med blicken. Jösses vad förvirrad han var. Tankarna rikrigt slungades omkring inne i huvudet på Zihao.

Nej, det är svårt för Joshua att tro på den äldres ord. För honom låter det som att Zihao bara är närgången med alla, och att den där lilla förälskelsen bara är en liten tanke. Kanske det är elakt, att inte tro på den andres ord när han berättat att han har en crush på artonåringen, men det är svårt att jämföra. Särskilt när Joshua själv är så förbaskat kär, att hjärtat gör ont av bara tanken. Han som inte vetat om sina känslor för mindre än ett dygn sedan. Blicken vilar på Zihao i tystnad, granskar de rynkade ögonbrynen och kliandet bak i nacken, känner han sig besvärad? Antagligen.
"Ett konstigt sätt att kommunicera på, tycker du inte?" frågar han, i ett försök att vara lite mer skämtsam med ett litet, påtvingat skratt. Joshua är duktig på teater, skådespelning, väldigt duktig faktiskt. Men när det kommer till sånt här, som gör ont i honom, blir det bara svårare... han som hoppats på att han kunde lära sig att bara ignorera alla känslor som byggt upp. "Bra mycket bättre att bita i, eller vadå?"

”Nej, det var inte så jag menade”, sade nittonåringen och skakade på huvudet. ”Du vet hur jag känner för dig, men försöker ändå liksom respektera att du inte känner likadant..det går inte sådär jättebra dock”, förklarade han tyst och rodnade lätt. Zihaos kinder hade en tendens att hålla sig ganska bleka, vare sig han rodnade eller inte - någonting som han var väldigt tacksam över vid tillfällen som dessa. Joshuas kinder däremot, de verkade kunna bli väldigt rosiga och fina till skillnad från hans egna. Och den yngre var ju även så förbaskat gullig när han rodnade.. Nej, artonåringen var inte kär i den äldre. Punkt slut. Han kunde inte fortsätta att drömma för resten av livet, vilket ingen av dem skulle må bra av. Kanske det var lika bra att försöka släppa det? Men..det gick ju verkligen inte. Fan fan fan. ”Och vadå konstigt sätt att kommunicera på? Det fungerar faktiskt alldeles utmärkt, vare sig man är glad, arg eller ledsen”, protesterade Zihao efter en stunds funderande och lipade mot Joshua. ”Så det så. Men döm på du.”

Zihao tog upp det igen, och när artonåringen hör hur han säger att Joshua inte har likadana känslor, känner han hur hjärtat sjunker. Fan.
"Det behöver du inte göra," mumlar Joshua och gömmer ansiktet en stund i sina händer. Vad ska han göra, ska han berätta? Nej.. han måste vänta, åtminstone ett tag till. Kanske Zihaos känslor går bort inom några dagar, nej det verkar inte helt omöjligt i Joshuas ögon. "Zihao, är du säker på att du överhuvudtaget känner något för mig? Jag menar.." Nej han stannar sig själv, nittonåringen kan mycket väl ta illa upp av det. Och tro det eller ej, Men Joshua vill inte såra den äldre. "Jag dömer dig inte! Det är urgulligt. Hoppas jag kan konvergera så med er någon gång.."

”Du, jag är ganska säker på att jag vet vad jag känner inför dig, okej?” Sade nittonåringen tvärt och betraktade Joshua med smalnande ögon. ”Varför ens ifrågasätta det? Tycker du så illa om mig att jag inte ens får känna som jag själv vill?” Fortsatte han men lugnade genast ner sig själv. Gulligt? Jo, kanske i alla andras ögon. Bara faktumet att det lilla ordet var allt som krävdes för att Zihao skulle varva ner och sluta bete sig som en idiot, var rent utsagt sjukt. Han var verkligen inte komplicerad för fem öre, eller hur? Eller kanske han visst var det? Shit, hur kunde någonting så löjligt simpelt vara så extremt svårt att reda ut? ”Äsch, förlåt..jag vet som vanligt inte vad jag bråkar om”, muttrade Zihao skamset.

"Nej, nej, nej Zihao. Klart jag inte tycker illa om dig.. det är bara svårt för mig att tro att någon skulle vara kär i mig." Det är inte hela historian, nej han utelämnar att Joshua själv har en massiv förälskelse på nittonåringen. Det är fortfarande svårt för honom att lita på de orden, när Zihao verkar så obekymrad. "Sen är du ju väldigt närgången med alla, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Förstår du vad jag menar?" frågar Joshua och sätter sig lite högre upp i sängen, drar täcket över sig och biter sig hårt i läppen. "Det är lugnt, jag är väldigt dålig på att förmedla vad jag tycker och sådär... klart du blir arg på det."

Hur kunde Joshua ens tänka på det viset? Insåg han verkligen inte alls hur underbar han var? Jösses. Bara den lilla detaljen fick det återigen att börja bubbla inom Zihao.
”Joshua”, började han bestämt och greppade tag om den yngres axlar. ”Du är typ på riktigt den mest intressanta, komplexa, vackra människan jag någonsin stött på. Klart att någon, jag, kan vara kär i dig”, fortsatte nittonåringen och rynkade på ögonbrynen. ”Ja, jag är närgången med alla, men det var väl fan ingenting att göra med art vara kär eller inte? Det är inte precis som om jag har en crush på Jun bara för att vi biter varandra och kramas och bla bla bla.”

En riktigt tung och händelserik dag har Joshua behövt stå ut med. Magen skriker efter föda, och ögonlocken håller på att falla ner mer än ett antal gånger påväg från den stora byggnaden. Chauffören sitter tyst i förarsätet, vanligtvis brukar de kunna hålla riktigt lärobara konversationer, men artonåringen är alldeles för trött för det. Dagen har bestått av att spela in ett avsnitt av ASC, tillsammans med Jae, Jimin och Jackson och han har inte sett sina medlemmar på nästintill en vecka nu.

En liten, välkomnad suck glider ut mellan Joshuas läppar när han öppnar dörren till lägenheten, och möts med massor av ljud. De välformade benen, som blivit ännu magrare under den senaste månaden stiger in i hallen. Han har lust att slänga sig ner i soffan bredvid Euijin, låta honom krama honom hårt. Men det är något som fångar hans uppmärksamhet innan detta går till fyllo.
"Så du har inga känslor kvar för Joshua? Det var på tiden!" utbrister Jun som sitter med benen i kors, det verkar som att endast Zihao, Lee och Jun är vakna så här dags.. men det lägger han nästintill ingen tanke på alls.
"Nej, det var väl bara en liten crush, har på något sätt fått känslor för någon annan." hör han Zihaos stämma, som han längtat så sjukt mycket efter. Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen på artonåringen medan brännande tårar hotar med att glida ner över kinderna. Ja.. det hade varit som han förmodat.
"Joshua!" utbrister Lee glatt och sträcker på sig för att se den yngsta medlemmen mar klart. "Kommer du och håller oss sällskap, Zihao berättar o-"
"Nej, jag tänkte köra en springrunda." skyndar Joshua sig med att svara, låter sin väska glida ner mot golvet medan blicken liksom fastnar på nittonåringen. Dock tvingar han sig själv att röra på benen, skyndar sig ut och stänger dörren efter sig. Fan, fan, fan.

”Vad tog det åt honom nu då?” Undrade Junoch stirrade efter Joshua med en frågande blick, som senare gled vidare bort mot Lee och Zihao. En mycket bra fråga faktiskt. Varför hade artonåringen stuckit i samma sekund som han satt foten i lägenheten? Den andre nittonåringen ryckte lite på axlarna och pillade förstrött med sina strumpor.
”Jag vet inte..kanske han bara verkligen ville ut och springa?” Föreslog han och sneglade bort mot dörren med lätt rynkade ögonbryn. Lögn. Men samtidigt..Joshua hade faktiskt avvisat honom och inte tvärtom. Det lilla faktumet hade varit på repeat i Zihaos hjärna i flera veckor vid det laget. Så, det hade helt enkelt lett till att han gått vidare med sitt liv, med sina könslor..nu skulle det ju förvisso vara en lögn att säga att alla känslor för artonåringen var borta, för det var de inte, men ändå. Det var väl enbart naturligt att han funnit någon ny - någon som han faktiskt tyckte extremt mycket om.
”Det har inte gått upp för dig att han fortfarande har känslor för dig..eller alltså, att han ljög när han sa att han inte hade det”, undrade Jun och delade en snabb blick med Lee.
”Men han sa ju klart och tydligt att han inte var intresserad, right? Och jag har gått vidare..” knorrade Zihao och såg besvärad ut. Nej, han ville inte börja hoppas på att fallet var annorlunda. Usch, nej, blä. För komplicerat.

"Okej, så han sa klart och tydligt att han inte hade känslor för dig?" Frågar Lee med höjda ögonbryn innan han skakar på huvudet och ställer sig upp från sin plats i soffan. "Jag är glad för dig Zihao, super att du gått vidare. Då skulle du inte ens bli bekymrad om nu Joshua har känslor för dig nu, eller hur?" Han börjar röra på benen, och drar på sig sina skor. "Jag går ut och kollar hur det är med honom, han måste vara utmattad." Utan att säga hejdå till nittonåringarna skyndar han sig efter den yngsta medlemmen.

Joshua stirrar in i sin spegelbild, låter fingrarna glida över sina kinder, jösses vad han gått ner.. ser han bättre ut? Osäkert.
"Joshi, vad var det där om? Du verkar inte direkt springa en runda." Påpekar Lee, och ögonen för direkt upp mot vännen medan hjärtat skriker av smärta.
"Du vet, jag hade tänkt berätta för honom. Men efter att ha varit med om alla ytliga förälskelser, som endast är fysiskt, gick det bara inte. Jag.. jag visste att han bara hade en liten Crush, och ser du, den gick över på några veckor!" Tårarna rinner kraftigt över hans kinder, och Jun som står uppe på trappen biter sig hårt i läppen. "Om det hade varit så att han haft riktigt känslor för mig.. då hade jag berättat. Om han varit kär i mig, hade jag berättat utan att tveka. Men jag kan inte göra det när hans lilla crush inte matchar att jag är sjukt jävla kär i honom, okej?"