prs rollspelare & wolfy

”Du är fyra decimeter kortare än mig,” skrattade han, hon skulle få jobba på att övertyga honom om att hon inte var kort. ”Nej, den här sängen passar mig utmärkt.” Jax vred på sig så han låg på rygg och sträckte sedan ut armen åt sidan som inbjudan för henne att krypa närmare.

Evelyn spärrade lätt upp ögonen och satte sig upp med armarna i kors över brösten.
"Skratta inte åt mig äckel." sade hon och tittade bort från honom. Hon var inte alls sur på honom men ville ha någon reaktion, helst av allt en kram och kanske en kyss eller två. Hon bet sig på läppen för att inte börja le.

”Du måste erkänna att det är roligt,” påpekade han och höll tillbaka ett skratt, sträckte ut armarna mot henne för att dra in henne i en omfamning. ”Vad säger du om det här? Är jag förlåten?” Hans läppar sökte sig ner till hennes hals och lämnade mjuka kyssar lite här som där.

Evelyn skakade bestämt på huvudet men fnittrade nöjt till då hon fick som hon ville. Hon smekte hans nacke och bet sig löst på läppen.
"Inte än." viskade hon och drog fingrarna genom hans hår. Hon slöt ögonen och lindade benen runt hans midja.

”Inte än?” upprepade han hest och blåste varm luft mot hennes hals. Hans fingrar vandrade ner längs med hennes midja och kramade om hennes höfter. ”Vad vill du att jag ska göra då?”

Evelyn ryckte lätt till och drog bort hans hand, hon var för kittlig för att klara av små smekningar.
"Okej, du är förlåten." log hon och smekte hans kind istället. Hon ville inte avslöja hur lättkittlig hon var då han kändes som den typen som skulle utnyttja det.

”Så lätt?” Jax förde tillbaka sin hand till hennes midja. Han vände på sitt ansikte så han lutade sin kind mot hennes och tog några tysta andetag. ”Vilken besvikelse,” fortsatte han med mjuk röst, hade verkligen hoppats på att hon inte skulle ha låtit honom komma så lätt undan.

"Du får ju fortsätta, det är inte så att du är förlåten för evigt bara för stunden." log hon svagt och bet sig tveksamt på läppen. Hon sneglade på honom och log svagt, försökte att hålla sig i stunden så mycket som möjligt och fokusera på Jax.

Hans hand gled ner till den inre sidan av hennes högra lår, lät sina fingrar vandra fram och tillbaka med lätt tryck. Hans blick vilade diskret på hennes ansikte, han visste inte gränserna eller hur långt han kunde gå innan hon ansåg att det var tillräckligt.

Evelyn slöt ögonen i några sekunder och rynkade lite på pannan, det kändes som om Brian rörde henne. Hon försvann lite i sina tankar, kände Jax beröringar och gav respons men hon tänkte helt och hållet på Brian. Det var som om Brian var på båten med henne, och inte Jax.