PRS rollspelare & Emma07

Jake log snabbt mot henne och gick efter henne ut. Han längtade nu istället till bröllopet, längtade till att inte längre behöva dölja sin kärlek.

Isabella krokade arm med honom och började gå mot köket, hon granskade korridoren medan hon gick och log svagt. Hon tröttnade aldrig på all konst som hängde på väggarna, fick henne att tänka på slottet i Frankrike.

Jake log till då hon krokade arm med honom, strosade vidare mot köket försjunken i tankar. Som liten hade han älskat att springa runt i korridorerna och kolla på de olika konstverken, ibland brukade fadern gå runt med honom och berätta historier om de olika porträtten då de flesta på porträtten på ett eller annat sätt var släkt med dem.

Isabella lutade kinden mot hans axel och slöt ögonen i några sekunder, ansåg inte att hon behövde se något då han ledde vägen helt galant.

Jake log till lite, gav henne en snabb puss på huvudet då det ändå inte verkade vara någon i närheten, fortsatte sedan att, gå emot köket.

Isabella log stort och tittade upp på honom, älskade när han gav henne små kärleksfulla pussar och liknande.
"Jag är så lycklig som fick dig som make." log hon.

Jake log direkt tillbaks mot henne, orden värmde verkligen.
"Och jag överlycklig att få dig som fru", svarade han ärligt.

Isabella log stort och tvekade lite innan hon mjukt kysste hans mungipa, vågade inte göra mer än så när de inte var bakom stängda dörrar. Hon gick in till köket och log nöjt då det fanns massa mat att välja mellan.

~~~~~~


Jake rättade tyst till jackan en sista gång, han var långt mer nervös än vad han hade trott han skulle vara. Samtidigt så var han glad att det äntligen var dags för bröllopet och att de inte längre skulle behöva gömma sin kärlek. Det var dagen för bröllopet, och alla gäster var redan där och han stod nervöst framme, så nu var det bara brudens intåg som de väntade på.

Isabella stod nervös bakom portarna och tog några djupa andetag innan hon började gå när dörrarna öppnades. Hon kollade på Jake med stora ögon och kände hur hennes hjärta nästan slutade slå av hur vacker hennes prins var. Hon sneglade ner på sin stora, vita klänning som var tydlig med att visa exakt hur mycket pengar Valois ätten hade. Hennes mor hade envisats med att hon skulle ha den klänning, trots att Isabella själv hade nöjt sig med en enkel.