[PRS] Back to shcool

"Ha jag visste det!" ler jag

Jag spärrar upp ögonen och rynkar pannan mot henne. Visste? Vadå visste? Vad menar hon? Hur kan hon veta men inte jag? Eller ja, det beror väl på vad hon menar...
Jag skulle precis öppna munnen när jag ser klockan på väggen i ögonvrån och kommer på varför vi faktiskt står här.
"Shit, vi måste sticka"
Relativt mycket springande och en förhastad ursäkt senare så var vi i engelska klassrummet.

Jag sätter mig ner brevid Ren längst bak i klassrummet.

Lektionen går snabbt. Vi hade ett litet test, men eftersom att jag läst så mycket och aldrig haft ett problem med stavning, så gick det bra. Vi gick igenom en ny grammatik grej och gick igenom läxan, och så vips så ringde det ut.
Så var det dags för idrott.
I början när jag flyttade hit så gillade jag inte idrott. Eller ja, idrott är väl kul, men jag var nervös för att byta om inför de andra, för att..., ja, ni fattar säkert. Men nu är det rätt lugnt, jag hittar alltid olika lösningar, och idag är det enklare eftersom att det är sista lektionen. Jag byter bara byxor, behåller t-shirten på och byter den när jag kommer hem. Enkelt.
"Jag ska bara hämta mina saker!" säger Rachel när vi går ut från klassrummet.
"Jag hänger med!" säger jag.

"så du och Jace........ Tror du att ni kommer du vet.....Dejta?" frågar jag försiktigt
Ren rodnar men skakar på huvudet
"Absolut inte!"

Dejta?! Jace!? Aldrig! Han är ju Jace! Jag avskyr ju honom! Och alltså, verkligen inte för att låta dum, men han är ju en kille...
...
Jag skäms över att jag rodnade när hon frågade. Det bara kom, ok! Jag kan inte hjälpa det!
Det är nog det här jag inte gillar. Medans hela den grejen hände, och hela tiden efter det så har jag inte kunnat kontrollera mina känslor, eller min kropp för den delen. Det skrämmer mig lite ärligt talat. Och något i den stunden, under bara några sekunder, när han var sådär nära, så kändes det så, rätt på nåt sätt.
Rachel hämtade under tystnad ut sina saker. Jag kanske inte borde svarat så avvisande, men återigen, jag har ingen kontroll. Vi går mot mitt skåp, jag hämtar mina grejer och vi styr stegen mot utgången, mot gympasalen.

"Ugh jag hatar gympa" muttrar jag när vi kliver in i den enorma salen.
"Jag med!" säger Ren

"Att träna kan jag tycka är rätt kul ibland, men just gympa är inte kul." säger jag. "Det är bara något med spökboll plus arga, tävlingsinriktade sportfånar som inte låter så lockande."
Hon skrattar och vi delar på oss för att gå till respektive omklädningsrum. Killarnas ligger längst till vänster i salen, och tjejernas ligger längst till höger. Salen är enorm, och man måste gå upp för en smal järntrappa för att komma till omklädningsrummet. Ugh, jag gillar inte den trappan

Jag stapplar upp för den branta trappan och kommer in i omklädningsrummet. Där inne står redan typ alla tjejerna och byter om och de märker inte ens att jag kommer in. Vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte direkt brukar dra uppmärksamhet till mig. Dock så verkar inte Niki och Lydia kommit än.

Jag går in i omklädningsrummet. Som vanligt så tittar ingen åt mitt håll när jag kommer in, delvis för att, ja, jag är jag, men samtidigt så hör de nog inte att jag kommer in. Alla ropar, höga diskussioner, skallande skratt som ekar i det hyfsat stora rummet. De flesta är nog redan här, alla halvt ombytta.
Jag går bredvid träbänken som går längs hela väggen och letar efter ett ledigt skåp. Efter jag lyckats tränga mig förbi Cameron och nån annan snubbe som knuffade på varandra och skrattade, så hittar jag ett. Jag öppnar det, tar ut mina gympaskor och byxor ur väskan, och sedan slänger jag in den i skåpet och stänger.