Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin nickar och ser på den äldre, samtidigt som han ler svagt. "Okej ... tack för att du berättade för mig." Han biter i sin läpp och flyttar sig lite närmare Yoongi och hoppas att den äldre inte tycker illa om det.
"Lite ... du gör mig sömnig", säger han och skrattar lågt för sig sig själv. "Det smittar av sig, lite." Han ser upp på den mörkhåriga killen bredvid sig och ler svagt, även om han inte kan se då den äldre har slutit sina ögon. Men det är gulligt, och han kan inte se hur mycket Jimin kollar på honom. Men det gör han, han kollar så mycket på Yoongis ansikte och han kan inte få nog av att kolla på det. Han är så vacker, fast vacker på ett annorlunda sätt. Han breathtaking på ett annat sätt, liksom. Han är både vacker och snygg på samma gång, det gör det svårt att förklara hur han ser ut. För han är så perfekt, det är svårt att berätta på vilket sätt.

"Förlåt.." säger Yoongi när han hör att han gör Jimin trött. Han öppnar ena ögat och låter det snegla mot den yngre killen bredvid sig med ett enkelt flin på läpparna. Även om han är väldigt trött så har han lust för att retas lite. "Jag gillar när du stirrar på mig så där.." mumlar han och låter sitt huvud falla lite närmre Jimins, innan han återigen sluter sitt ögonlock. "Man känner sig.. speciell." han säger det sista mest för sig själv för att försöka få in det i huvudet, är han speciell för Jimin? Han vet inte riktigt.

Jimin märker inte att Yoongi öppnar ett av sina ögon, utan fortsätter bara att kolla på hans ansikte.
"Förlåt." Den yngre ser snabbt bort från den äldre när han säger att han märkte att Jimin såg på honom. Även om han gillade det, känns det konstigt att han har sett det. "Och du är speciell." Den blonda ser upp på den mörkhåriga, känner hur hans hår nuddar den yngres. Jimin ser hur Yoongis ögon stängs igen. Egentligen kan han inte förstå hur han ens kunde säga det rakt ut, även om det är sant. Den äldre är speciell, på ett bra sätt. På ett sätt som gör att Jimin gillar honom ännu mer.

Yoongi skrattar till med slutna ögonlock. Hans fingrar börjar automatiskt pilla med den yngres små fingrar.
"Det är lugnt Jimin.." säger han och lägger sin handled, vars fingrar inte kramar om den yngres, mot sin panna. "Tack", mumlar den äldre killen medan han låter sina axlar slappna av, han vill verkligen inte att den yngre ska gå där ifrån. Han vill att den här stunden aldrig ska ta slut, han vill bara ligga kvar där med Jimin vid sin sida.
Men han måste sluta tänka på det, nu på en gång.. om han inte tagit sina mediciner så skulle han nog ha knuffat bort den blonda gulliga killen bredvid honom. Yoongi blir så osäker, men lugn, med honom. Och det är läskigt, alldeles för läskigt.

Jimin ler lätt när han känner den äldres fingrar mot sina egna, och låter honom fortsätta göra det utan att säga något om det.
"Det är sant." Den yngre ser på Yoongi och fortsätter att se på hans ansikte, eftersom den äldre inte hade något emot det. Han börjar vid hårfästet, till ögonen, näsan, kinderna. Till sist läpparna. Dem läpparna som gör den blonda så förvirrad. För visst vill han röra dem ... Men han kan inte. För han skulle aldrig kunna sluta röra dem då, och han kommer inte kunna fortsätta känna såhär efter ikväll. Så fort de lämnar den äldre killens hus kommer han aldrig att kunna tänka såhär igen, och därför kommer han aldrig kunna röra läpparna hos den andra killen. Men hans läppar ... de ser så bra ut, som att Jimins bara skulle passa in där. Precis som deras händer, deras kroppar.

Nej, han kan inte tänka sådär. Han måste sluta innan han inte bara skadar sig själv utan sin mamma också. Hans mor har redan blivit sårad en gång, han vill inte vara anledningen till att hon blir sårad igen. För visst skulle hon bli sårad om hon visste att hennes egen son var kär i sonen till mannen hon själv är tillsammans med. Det skulle inte kunna funka, så Jimin måste backa undan sen. För hon blev tillsammans med Yoongis pappa först, så hon har all förtur i världen. Dock skulle hon nog ha det iallafall, eftersom han inte har berättat något om den äldre killen för henne innan. Hur skulle hon kunna veta? Jimin suckar ljudlöst och tar ett irriterad andetag, han måste sluta tänka. Det spelar ingen roll nu, det enda som spelar roll just nu är att han ligger i samma säng som Yoongi för andra och sista gången, den blonda ska inte förstöra detta med sina tankar. Tänka kan han göra sen ... han kommer inte kunna ligga med Yoongi såhär sen.

Yoongi slår upp ögonen ännu en gång och möter den yngres blick, för att fästa den där. De tysta andetagen är det enda som hörs i rummet, och den äldre ser hur Jimins blick flackat mot hans läppar alldeles innan.
Yoongi kan inte vara den enda som känner som han känner, eller? Det är lite som att hans hjärna slutar kontrollera, som att det är hjärtan som tar över när han för sitt ansikte närmare den yngres, när hans lediga hand lägger sig över Jimins svagt rosa kind.
Den äldre killen ska precis stänga ögonen ännu en gång och föra deras läppar tillsammans när en hård knackning hörs på dörren. Yoongis hjärna börjar genast att fungera igen medan han stirrar in i den yngres ögon, deras läppar bara någon centimeter ifrån.
"Jimin, vi behöver åka nu det är sent!" ropar den blondas mamma utifrån och Yoongi drar sig sakta ifrån den yngre. Fan fan fan. Han kan inte göra det här mot sig själv eller mot den yngre... men han vill bara vara med Jimin för alltid. Visst kanske det låter löjligt, men det är sant. Det är allt han vill just nu.
"Yoongi, har ni somnat?" hör han sin pappa ropa när varken Jimin eller Yoongi svarat den tidigare rösten.

Jimins hjärta börjar direkt att slå hårt när Yoongi för sitt ansikte närmare honom, han är nästan säker på att den äldre skulle höra det. Och när artonåringen lägger handen på den yngres kind ... det var nästan så att han själv tog tag i saken och bara skyndade sig att kyssa den äldre. Även om han inte var säker på att det är just det som den äldre ville, varför skulle han annars göra det här? Det känns bara konstigt annars, varför hade han annars kommit så nära ...?

Men Yoongi backar undan, en halv sekund efter att Jimins mamma hade ropat att de skulle åka hem. Redan. Jimin hade faktiskt vågat hoppas att de skulle sova över här ... Så att de två killarna hade kunnat stanna här länge, kunnat fortsätta med vad de inte hade blivit klart med för en sekund sen.
"Nej ... Jag kommer", säger Jimin till föräldrarna utanför dörren, ser kort på Yoongi innan han går upp från sängen och släpper Yoongis hand. En tung känsla av tomhet glider upp över den yngre killen i samma sekund som hans fingrar glider ifrån den äldres och han suckar lågt innan han går fram till dörren där hans mamma och Yoongis pappa står bakom, men det tar honom ändå en stund att öppna. Han känner sig inte riktigt redo att lämna Yoongi än.

Yoongi känner hur bitterheten strax tar över honom igen, faktumet att han behövt släppa Jimin utan att kyssa honom. Faktumet att Jimin behöver gå därifrån.
"Är du okej nu?" frågar hans pappa och den mörkhåriga killen i en viskning. Yoongi antar att han egentligen frågar om han är lugn, för hans mående pratar de två nästan aldrig om längre. Inte för att de någonsin gjort det. För ett och ett halvt år sedan hade fadern försökt, men bestämt att en psykolog och medicin var det bästa valet.
"Jag mår fint," säger han och tvingar på ett leende så att han ska slippa prata om det senare. Yoongi vänder blicken mot Jimin och ler generat mot honom medan han kliar sig bakom nacken, Jimin är den enda om verkar kunna göra honom så här generad också. Deras läppar hade bara varit en centimeter ifrån varandra alldeles nyss.

Jimin går mot hans mamma, har faktiskt lite dåligt samvete för det han precis nästan gjorde. Men han ångrar det inte ... han önskar faktiskt att de två killarna hade kysst varandra. Då hade han inte behövt tänka på hur det hade varit om läpparna faktiskt hade nuddat varandra då. Han sneglar lätt mot Yoongi under tiden som de går mot hallen, och kan inte hjälpa att rodna när han ser den andra killens leende. Han vänder undan blicken och går till sina skor och sätter på sig dem innan han svagt ler mot Yoongi och vänder sig mot hans pappa.
"Tack för maten", säger han och bugar lätt för att sedan säga hejdå till mannen. "Vi ses", säger han sedan och bugar inför Yoongi också, samtidigt som han försöker att inte rodna när han råkar möta den äldres blick.

Blicken Yoongi får av sin pappa kan han inte ignorera, han vet precis vad det är den äldre vill. Han bugar enkelt mot Jimins mamma, försöker ignorera det faktum att han nyss varit på väg att kyssa hennes son, och ber om ursäkt för tidigare händelser. Yoongi vänder återigen blicken mot Jimin och flinar enkelt medan han bugar för honom också.
"Vi får göra om det här någon gång!" säger fadern och kramar om kvinnan framför sig. "Spela spel eller kanske åka till stugan," Yoongi blir förvånad när han inte reagerar på hur fadern pratar om stugan.. kanske på grund av medicinerna, men också pågrund av det faktum att han skulle få vara med Jimin då.