Jakten i norr(PJ) [privat Allyson, WeasleyHufflepuff & LunaLovegood123]

Jag såg rofyllt på bråket, även när Ally blev arg.
" Nej det är hen inte! CHOCO HAR INGA KÄNSLOR FATTA!" skrek jag " HAN SKULLE INTE ENS KÄNNA OM JAG TOG EN CHOKLADBIT FRÅN HONOM!" sen gick jag fram och bröt av Chocos ringfinger. " Mmm, gott finger!" sa jag och såg hånfullt på Choco som såg ledsen ut. Piper, Julia, Leo, Percy, Annabeth, Thalia och Will flinade, medans Nico, Hazel och Ally såg argt på mig, Frank och Jason såg mest förvirrad ut.
" Emma, jag kommer aldrig förlåta dig, vi ska gifta oss ändå Choco," sa Ally och såg mordiskt på mig, jag flinade.
" Det blir ju lite svårt eftersom jag har ätit upp ringfingret, var hade ni tänkt att ha ringen?" frågade jag
Jason Graces POV
Ally skulle gifta sig med en choklad, Emma har ätit ringfingret och nu är Ally arg på Emma.
" Emma, jag sänder dig ner i Tartaros," sa Ally och marken öppnades under Emmas fötter och hon trillade ner i jorden som omslöt henne. Annabeth såg chockat på Ally som såg helt normal ut.
" Få hit henne igen," sa Annabeth argt
" Nej, inte förrens hon säger förlåt," sa Ally och kramade Choco som såg ledsen ut. Djupt under marken hörs en avlägsen röst.
" Aldrig, jag trivs här ner, du fick mig att hamna i ett romerskt bibliotek," det var Emma, hon verkade ha kul.
" Varför avskyr Emma mig?" frågade Choco sorgset.
" Inte vet jag," sa Ally och fick en mörk blick. Well Emma var körd.

Back to me
Ally hade fått mig att trilla ner i ett gammalt bibliotek, jag gick hänfört runt bland böckerna och läste titlarna. Jag plockade ner en intressant bok och satte mig i ett fönster, fråga inte varför det finns fönster under jord. Jag antog att Ally var arg på mig men jag ångrade inget jag sagt om Choco. Hen var en chokladkaka!

jag var avundsjuk att Emma hade fått smaka choklad av Choco men lät bli att göra samma sak på hens andra fingrar-eftersom att Ally inte var på sitt generösaste humör just nu.
''Choco smälter om några månader.'' Messade jag och Ally tittade lika mörkt på mig med en blick som fick mig att flina. men jag borde ha ryst.
''Choco smälter inte. Vår kärlek är för stark.'' sa hen och kramade sin partner.
''Hah okej'' fnös jag flinande.
''Hallå kan ni tända lite här nere? jag ser ju inte vad det står!'' Skrek Emma under jord och det fick mig att vela storgarva. Ally såg inte så villig ut att göra det.
''Nej EMMA!! Be om ursäkt!'' Gapade hen.
''NEVER!''

Frank Zangs POV
Samtalet mellan choklad älskaren (Bokstavligen) och Emma Cole var underligt frustrerande. Bara för att jag inte fattade ett smack av något de menade.
Bara att en chokladbit hade ett ringfinger var oroväckande.
''Black, varför skrämmer du mig?'' Sa jag och skakade på huvudet.
''För att jag Zhang- kan få ner dig i tartaros, och massa andra saker. ( )'' Sa Alla och log så där läskigt smart.
''Men din eh, partner äger ju.'' sa jag me luft ögonbryn.

Back to Willlllllllllllllls POV
En sak var säker; Ally skyddade sin chokladängel till alldra högsta grad.

Jag blängde på Wilma som kollade hungrigt på Choco.
"Om du ens tänker äta upp hen Wave kommer du..." Hotade jag men Will avbröt.
"Vadå kasta mig in i ett romerskt bibliotek?" Frågade Will och flinade.
Innan jag han svara så hlrde jag någon bakom mig öta på choklad.jag vände mig om och såg Emma min bäste vän äta den jag älskade. På något sätt hade hon kommit upp och ätit Choco. Hon hade handen kvar som hon tuggade på.
"Emma varför spara du inget till mig!" Sade Will argt.
"Här du får handen." Sade Emma och gav Will Chocos hand Wilma tog och pt.
Jag kollade på de förkrossad. Hur kunde de äts min Choco. Jag satte mig ner och tänkte på hur jag kunde rymma.

Hazel POV
Hur kunde två av Alys bästa vänner äta Choco. Visst hen dpg god ut men att äta hen och bråka med Ally för att hen är kör i choklad var inte snällt. Jag kolla på Ally som sattesig ner och såg förkrossad ut. Jag och Nico gick fram till Emma och Will.
"Hur kunde ni öta upp Choco." Sade jag argt.
"Haåen går Inga känslor." Protesterna Emma.
"Och? Det är inte din kärlek, det är Allys och att och att öta upp Choco har fått hen nere." Sade Nico och blängde på de.
Vi gick till Ally dom bara satt där och såg ledsen ut.
"Ally är du okej!" Frågade jag och la en tröstande hand på Allys rygg.
Hen sätt där och rörde sig inte.
"Ally du kan göra en ny Choco." Föredlog Nico.
Ally pratade fortfarande inte.

Back to me
Jag ignorerade mina syskon och tänkte på hur man kom till Narnia. Jag kanske borde tro?

Jag läste Allys tankar, hon ville till Narnia.
" Ally, jag följer med dig till Narnia!!" Skrek jag glatt och hon såg surt på mig.
" Du, du, du läste...mina...tankar," hon tolkade min tystnad som ett ja " Emma, du är hemsk, du läser folks tankar och får reda på deras mörkaste hemligheter. Det är läskigt. Jag vet aldrig om jag får ha min tankar i fred." Hon såg uppgivet på mig och jag kände hur jag fick skuldkänslor. Jag hade ingen aning om att hon kände det så.
" Ally, jag är ledsen, jag visste inte att du kände så," sa jag lugnt och såg på henne. Jag kände tårarna komma men jag blockerade dem. Ally såg bara trött på mig.
" Emma, du måste sluta att läsa tankar," sa Ally, jag visste hur jag skulle kunna sluta läsa tankar. Tankarna hade blivit en del av mig, en större än jag ville erkänna. Jag visste inte om jag skulle kunna sluta.
" Jag vet inte om jag klarar det," sa jag " det är som de sitter fast i mig och så fort jag slutar läsa tankar är det som ett band dras om mitt hjärna. Som om jag trycks ner inifrån, jag kommer inte kunna sluta för då är jag rädd att jag antagligen kommer dö." Ally såg förvånat på mig.
" Jag visste inte, att det var så," sa hon och jag visste att hon sa sanningen. Hur skulle kunna veta.
" Det är okej Al, jag tror inte att jag fått förmågan för jag är barn till Athena. Jag tror att det är något annat, tänk om jag har fått kraften av någon annan. Någon ond," sa jag skrämt och Ally såg på mig.
" Jag vet inte Em, det låter inte normalt, men vem skulle kunna ge dig en sån förmåga?" frågade Ally
" Jag vet inte heller," sa Wilma som dykt upp bakom oss.
" Ska jag var ärlig, så vet jag inte heller," sa jag och de såg på mig.
" Du behöver inte sluta läsa tankar helt, bara undvik att läsa tankar om det är möjligt," sa Wilma, det visste jag att jag kunde. Jag kunde försöka sluta, så fort den tanken hördes i mitt huvud. Trycktes mitt hjärta ihop lite till.
" AJ!" Sa jag och Ally och Wilma såg oroligt på mig.
" Hur är det?" frågade Ally
" Jag mår prima, kom vi ska till Narnia," sa jag glatt, det var lätt att låtsas vara en annan person på utsidan. På insidan var jag nervös och rädd.
" Emma, hur ska bi ta oss till Narnia då?" frågade Wilma.

''Vi går väl genom ett skåp bara?'' Sa Emma lätt och ryckte på axlarna. jag såg i hennes blick hon hon tyngdes. Var tankeläsningen så viktig del av henne så hade jag ingen aning om hur vi kunde hjälpa det. Hon ville ju knappast erkänna det...
Jag bestämde mig för att inte tänka på det nu
''och ett skåp hittar vi bara sådär?'' Frågade jag och lyfte frågande ett ögonbryn.
''jag fixar ett skåp!'' utroppade Ally och försvann in i skuggorna.
''Om hon skuggreste ska jag...'' Började Nico som stod några meter bakom oss.
''...Ska du inget brorsan'' fyllde hazel i och lade en hand på hans axel.
Plötsligt stod Ally där igen. Med ett skåp. Fråga inte varför. Hen är sån som kan göra typ allt. ''Öh, okej. Ally du är...Otrolig.''
Hen nickade storslaget.
Emma stönade frustrerat och vek sig nästan dubbelt men jag tog emot henne. ''Hallå hur är det?!''
Annabeth kom snabbt fram och verkade inte helt glad över att Emma satt lutad mot mig- tjejen som hotat med kniven antagligen.
''Jag är bra. Lovar.'' sa Emma och försökte resa sig upp då jag puttade ner henne igen.
''Du verkar inte alls okej.'' Mumlade Ally. ''har det med tankarna att göra?''
Emma blundade hårt och tittade sedan på oss med ett tydligt påklistrat leende. ''Skulle bara se om ni nappade på skådespeleriet. till narnia!''
Den gången hindrade jag inte henne från att resa sig och sen klev hon in i skåpet.

Leo Valdezs POV
Det var tydligt att tjejen inte mådde bra. Farbror Leo fixar det här. Men hon var ingen maskin. Alltså ett svårt fall.
''Ska bruden bo i ett skåp nu alltså?''
Black gav mig en mördande blick. ''Kalla. Inte. Em. Bruden Valdez!''
Jag ryckte på axlarna liksom sorry?!

BACK TO WILLLLL
Jag tittade bekymrat på skåpet.
''Hittat Narnia ännu Em?'' Skrek jag.
''JA!! hej Asland!! LUCU I'M A BIG FAN!!''

"LUCY OMG I'M A BIG FAN TOO!," Skrek jag och sprang in i garderoben.
När jag kom ut så var det snö ute.
"Hallå jag trodde vita höxan var död?" Sade Will bakom mig.
"Trodde jag med." Sade Emma och jag.
"Tänk om vita häxan har kommit vid liv igen." Sade jag och drog fram mitt svörd som jag tänkte på.
Vi hörde hivar och Emma gömde oss bakom en buske.
"Om det är vita häxan måste vi först ta reda på vad dom händer innan hon får suåyn lp oss och hämtar hennes armé." Viskade Emma.
Vinickade och spg en kvinna på en vagn som hade vitt hår i en hård knut kalla blpgrpa ögon och snövit hy. Hon hade på sig en vit klänning och hade några varelser som körde henne.
"Vita häxan." Viskade jag tyst.
När hon var ur sikte sprang vi och hoppades leta efter ett slott. Men vi råka springa in i någon. Jag kollade vem det var innan jag vad om ursäkt. Det var en kille som hade svart hår bruna ögon och hade lite fräknar på nösan och kinderna. Det var Edmund.
"Ursäkta oss vi såg er inte." Mumlade jag och kunde inte låta bli att ha ett leende.
Jag drog framför min idol! Jag försökte låta bli att få tårar.
"Ni är människor?" Sade han förbluffat.

Jag såg hur Ally log när hon såg Edmund. Jag var frestad att läsa hans tankar, men jag mindes vad som brukade hända.
" Ja, vad är du ett troll?" frågade jag kaxigt och han såg surt på mig.
" Nä, jag är en människa," sa han irriterat. Jag log bara och undrade om det det som hänt i första boken höll på att hända nu.
" Jaja, det här är Emma, Will och jag är Ally," sa Ally och såg på Edmund som fortfarande såg sur ut.
" Och jag är Edmund Pevensie," sa han och Will sa
" Det visste vi redan," han såg chockad ut
" Hur kan ni veta det?" Jag såg irriterat på Will, vi kunde ju inte berätta att det fanns böcker om honom och hans syskon.
" Äsch,"'sa jag " Will babblar hela tiden." Will såg surt på mig och jag mimade förlåt till henne.
" Okej, men vad gör ni i skogen?" frågade han och såg på oss. Jag insåg nog att vi såg rätt så konstiga ut i våra läger tröjor och med våra vapen.
" Vi gick in genom ett klädskåp för att vi ville," sa Ally nonchalant.
" Det gjorde jag också!" utbrast han och såg på Ally, nu började jag undra vilken tid vi var i.
" Ehm Edmund," sa jag lite trevande och han blängde på mig, jag antog att han fortfarande var sur på mig " har du varit här förut?" Han skakade på huvudet och jag blev frestad att läsa hans tankar men lät bli, då kände jag den där hemska smärtan. Jag stönade och Ally och Will såg oroligt på mig.
" Det är lugnt," sa jag
" Nej, jag följde efter min lillasyster Lucy," sa han och jag såg hur färgen ur Ally och Wills ansikten försvann. Vi insåg alla vad det betydde, Edmund hade precis förrått sina syskon. Innan någon han reagera gick jag fram och slog honom i ansiktet.
" Det förtjänade du," sa jag och han såg argt på mig. Jag insåg att vi antagligen var fienden nu.
" Vad var det där nödvändigt för Em?" frågade Will, hon såg rädd ut. Jag gav de en min som betydde jag berättar sen.

Annabeth Chases POV
Jag skakade av ilska när Leo kallade Emma för brud. Jag undrade hur det egentligen var med henne, hon såg ut att kunna bryta ihop när som helst. Hon verkade spela att hon mådde bara, bara hennes ögon avslöjade henne. De var utmattade och sorgsna. Jag ville trösta henne och hjälpa henne. Jag såg hur hon, Ally och Will gick in i garderoben.
" Eh? Kom de precis till Narnia?" frågade Jason skeptiskt, jag nickade. Tydligen.

Baxk to me Em
Jag hade aldrig gillat Edmund för det han gjort, sen insåg jag att det var ganska likt det Will hade gjort det förklarade hennes min.

Jag hade dåligt självförtroende. Och en dålig känsla. Edmund höll på att förråda sina syskon. Eller så hade han redan det. Igentligen ville jag varna honom. Skuldkänslan var hemsk och det visste jag allt om.
''Edmund''började jag trevande ''hur länge har du varit här? Liksom om du följer efter Lucy...vart är då Susa...''
Jag fattade vad jag höll på att säga och blev stum. Em glodde mordiskt på mig. Troligtvis ville hon inte att jag skulle förstöra den här underbara världen genom att pladdra.
Jag ryckte på axlarna och skakade suckande på huvudet.
Jag visste inte så mycket om Narnia så som Al och Em. Jag hade sett filmerna för ca tre år sedan utan en susning om att det fans böcker. Så nu var det mesta suddigt.
''Vilka är ni? Följer ni efter mig?'' Sa Edmund och klev ett hotfullt steg fram med höjd näve.
''Hey! Calm down!'' Varnade jag och höjde svärdet. Grabben backade inte men sänkte näven. ''Om du möjligtvis måste veta så Ja, vi är människor men du kan kalla oss Halvblod om du vill. Liksom sak samma.''
''Will! Sänk svärdet. Annars...'' Ally såg på mig med en -du vågar inte göra något- blick.
''Halvblod? Vadå typ...monster?''
''Ha, monster? Nja typ motsatsen'' skrattade Ally och jag insåg hur lika Edmund och hen var.
Medans Ally stod och småsnackade med Edmund småviskade jag till Emma.
''Vad gör vi ens här?! Vi måste få hem Julia.''
''Take it chill Will. Vi är tidslösa här. Inget händer.'' Svarade Emma och kastade en sur blick på Edmund.
''Jag känner redan på mig att vi kommer bli bästisar. Han fattar inte vad han gjort''
Jag tittade frånvarande på henne. ''Han gjorde samma sak som jag.'' Min röst var tonlös och lät som en viskning. Med en suck vände jag mig mot Edmund och Ally.
''Vi hänger med dig.'' sa jag beslutsamt och Allys ögon blev stora. We can't mimade hen på engelska men jag stod fast vid min plan.
Edmund däremot såg nästan panikslagen ut. ''Glöm det! Tänker ni ens tanken att följa efter mig så...''
''Så vadå?'' Frågade Emma kaxigt och jag flinade kort.
Nu var det Edmunds tur att slå till Emma i ansiktet. Ett morr steg upp ur min strupe och jag lade mitt svärd vid hans strupe.

Visst Edmund var en av mina favoriter. Men om man bråkar med mina vänner så bråkar man med mig!
"HEY FR EM EN ÖRFIL IGEN SÅ FÅR DU MIN SKO I DITT ANSIKTE!" Morrade jag och blängde ilsket på honom med mina ljusgråa ögon vilket var obehagligt.
Han började skaka men han sneglade på Wille svärd under hans strupe.
"Förlåt!" Mumlade han till Emma.
Jag kolla på Emma. Jag visste att hon inte gilla Edmund för hans svek men han gott görde det. Emma sblängde på honom men nickade kort som om hon tänkte på samma sak som jag tänkte på.
"Mm visst."
Edmund sprang därifrån fort.
"Ska vi låta honom gå?" Morrade Emma.
"Ja han måste göra sitt öde Em, om vi ändrar kanske det går helt fel." Varnade jag henne.

Jag såg surt efter honom, han förtjänade örnfilen. Man sviker inte sin familj.
" Hemska iller," muttrade jag och sparkade i snön, jag huttrade lite " man sviker inte sin familj eller sina vänner." Jag såg hur Wilma såg skamsen ut och jag visste att hon påmindes om sitt svek.
" Hmm," sa Ally fundersamt " Du får inte bli fiende med Edmund." Jag mumlade bara förlåt och huttrade, jag glömde jacka igen. Will och Ally huttrade också och jag sa
" Ska vi följa efter Edmund?" frågade jag
" Nej!" skrek de båda samtidigt " vi ger oss av till Stenbordet," sa Will
" Ska bi bara gå dit då?" frågade jag sarkastiskt, Will såg trött på mig.
" Aslan kanske kan hjälpa dig med ditt problem," sa hon och jag slängde en mördande blick på henne.
" Ingen kan hjälpa mig!" skrek jag så det ekade i hela skogen " jag är ensam! Har ni någonsin hört talas som någon med tankeläsningsgåvan?" De skakade på huvudet och jag fortsatte " exakt, jag är ett misstag, ett freak och en galning!"
" Du är inget av det Emma, din förmåga är unik," sa Ally och jag kollade tomt på henne. Jag ville argumentera emot men Will viskade.
" Tyst, träden lyssnar,"