PRS Lupple & Medi

Lathan såg på henne. Lyfte lite på ögonbrynet. " Vilka vågor? Och jag tänker då inte åka båt." Mumlade han. " Det är bara. Armelle är lycklig nu. Vill inte se henne olycklig. Vill inte se henne förlora något hon älskar. Vill inte vara den som orsakar det heller för den delen." Suckade han.

"Jag pratar i gåtor min älskade. Som man gjorde förr...." Sa hon och smekte hans kind.
"Jag kan vara den som får smällen då.."

Han nickade sakta. Roat. " Du var alltid bättre på det än jag." Flinade han. Suckade lågt och kysste henne ömt. "Nej Maria. Det ska du inte behöva göra." Sa han ömt.

"Du är inte ensam att leka martyr. Låt mig göra då." Hon kysste honom.
"Älskar dig."

Han såg på henne och suckade. " Men Maria. En ny vampyr. Det vore farligt. "Viskade han. " Älskar dig också. Log han.

"Jag vet det. Men vi kan fixa det. Jag lovar det." Sa hon-

Han såg på henne och smekte hennes kind. " Älskade. Vill du ha fler 'barn'?" Undrade han försiktigt och smekte hennes kind.

"Det skadar inte. Jag är ju gammal tant." Skrattade hon och nickade.
"Se henne som barnbarn då." Muttrade hon.

Lathan tittade på henne och höll henne nära sig. " Maria, älskade. Jag visste inte. " Viskade han stilla. Detta handlade självklart om Emma. Men kanske om något mer. En önskan. Han smekte henne sakta över kinden. " Om tiden kommer för Emma så kommer jag stå bakom deras beslut. Och för din skull kommer jag göra förvandlingen om de så önskar. " Log han ömt.

Hon nickade och lutade sig mot hans arm.
"För de verkar så lyckliga tillsammans. Så jag vill bara inte att hon dör." Viskade hon.