PRS Lupple & Medi

Dorian flinade lite. " Jo, ärligt alltså. Vet inte hur jag skulle kunna utveckla mig. " Suckade han men tog den lilla bilden. " Denna är galet fin." Sa han leendes. Halo var slående vacker på den.

"Den är din att behålla. Jag försökte skapa hennes skönhet." Viskade han och log ömt.

Emma vaknade och satte sig upp. Kved lite av smärtan.

Dorian log. " Tack Lupe. Jag ska hämta den andra också. " Sa han. " Jag ska låta dig återgå till ditt. Tack för ditt sällskap." Log han.

Armelle tittade på Emma och log svagt. " Hur mår du?" Undrade hon.

Han såg på honom och nickade.
"Du är varmt välkommen imorgon." Sa han och nickade.

"Jag mår skit. Jag skulle ha rymt." Sa hon bittert.
"Jag har bara ont."

Han log stort. " Ta hand om dig. " Sa Dorian mjukt innan han försvann iväg och vidare hemåt med den lilla tavlan i armarna.

Armelle log svagt. " Jag är ledsen. " Viskade hon och gav henne lite mer smärtstillande.

Hon gav henne en blick.
"Varför ljuger ni för mig?" Sa hon.

Armelle såg på henne. Förvirrad. " Ljuger?" Frågade hon försiktigt. Oförstående.

"Jag har haft huvudvärk förut. Så varför hade jag cancer i foten? Snälla Armelle."

Armelle såg på henne och smekte henne lätt över pannan. " Jag är ingen doktor. Jag kan inte sånt." Viskade hon ärligt. " Men jag litar på Alexander." Sa hon ärligt.

Hon såg på henne och suckade. Hörde hur Luci kom in med en bricka.
"Hörde någon var uppe. Så vem vill ha glass?" Frågade han och log ömt mot Emma.