PRS Lupple & Medi

Han flinade roat. " Nej min son. Jag är din pappa. " Log han snett och såg stativet. " Har du målar?" Undrade han nyfiket. Lupe hade alltid varit duktig. Så Dorian blev genast mycket nyfiken över tavlan.

Han log och drog bort den täckta duken och visade. Det var Halo och Dorian på deras bröllopsdag. Halo med sina vingar och såg otroligt vacker ut.
"Det här är min gåva till er."

Dorian såg på bilden med ett stort leende. " Lupe. Detta är makalöst vackert. " Berömde han lyckligt. " Tack så jättemycket." Sa han med ett stort leende.

Han log och pekade ut hennes vingar.
"Jag lade till lite glitter. Eftersom hennes vingar är så vackra." Han log.
"Så varsågod".

Han nickade leendes. " Helt underbar." Upprepade han och kramade om honom som ett tack. Studerade tavlan noga. " Jag kanske får hämta den imorgon. Med bilen. Vill inte förstöra den när jag springer. " Sa han ärligt.

"Ja du måste nog hämta en bil. " Han såg mot bilden igen och log sedan ömt.
"Jag gav dig lite mer färg. Du såg så blek ut."

Han flinade lite. " Det tackar jag för. " Log han ärligt. " Din teknik har verkligen blivit bättre." Berömde han leendes.

""Jag har ju övat i ett antal år. Så självklart har jag blivit bättre." Sa han och skrattade ömt.
"Du är ju en lärare."

Dorian flinade roat och nickade. " Sant." Sa han och såg på honom och skrattade lågt. " Lägg av. Lärare, pappa. Låter som typ hundra tusen år." Flinade han. Men samtidigt kände han sig stolt över de benämningarna.

"Men du är båda sakerna. Lärare är väl bättre än pappa?" Han såg mot tavlan igen och pekade.
"Ser du alla små detaljer? Hur det ser ut som ett foto?"