PRS Lupple & Medi

Dorian kände ruset i kroppen. Det var längesen han drack för någon som var såhär påverkad. Dorian såg Lupe dra sig bort och var inte direkt intresserad att göra detsamma. Men Lupes mjuka ton skar igenom dimman och Dorian drog sig bort och läkte mannens sår. " Han lever. " Konstaterade Dorian och tog sig in i hans minnen och ändrade om dem innan han varsamt föste in honom i lokalen igen och tog Lupes arm och drog med honom därifrån.

Lupe nickade och såg på honom. Skrattade sedan till.
"Så hur vet du om honom?"

Dorian flinade lite. "Jag vet om de flesta som är här omkring. Bra för jakt." Förklarade han med ett snett leende. " Men jag har aldrig träffat honom tidigare." Sa Dorian ärligt. " Du då?" Log han.

"Jag har träffat honom tidigare. Men det var länge sedan." Sa han och lade huvudet på sned.

Dorian flinade lätt. " Så du jagar bara de som är påverkade?" Frågade han leendes, roat.

"Ibland, de är de godaste?" Sa han och flinade lite.
"Tycker inte du det är gott?"

Dorian skrattade lågt. " De är helt klart intressanta. Men brukar ibland tappa fattningen lite när jag dricker sånt. " Erkände han roat.

"Jag med men ruset är ju underbart.." Sa han och flinade.
"Tycker inte du det med?" Frågade han.

Dorian såg på honom med ett flin. " Åh jo, det är underbart och roligt. " Erkände han med ett flin.

"Ska vi ge oss ikväg? Kanske hitta på något eller ska du hem?" Frågade han.