PRS Lupple & Medi

Armelle nickade sakta. " Det får vi göra." Instämde Armelle och nickade tacksamt. " Ja tack snälla." Log hon.

Dorian hade klättrat upp på hustaket och lagt sig ned och stirrade upp på kvällens himlen som började äta färg. Från ljusblått till nästan rosaröd. Det var vackert.

Han tog sig fri och hämtade blod.
"Här min älskade." Sa han och log.

Lupe kom upp efter fem minuter och såg på honom.
"Hur är det?"

Armelle tog emot blodet. " Tack älskade. " Sa hon leendes. " Säg till om du behöver något. " Bad hon ömt.

Dorian såg på honom med ett snett flin. " Bara bra. Studerar just nu himlen. Hur är det själv?" Frågade han lugnt.

"Jag har det bra. Jag har sett till att de andra har tagit över. De kommer inte ringa om det inte behövs." Sa han och flinade mot honom

Dorian nickade sakta. " Så vart vill du jaga?" Frågade han roat. " Om du kan hålla mitt tempo såklart." Log han lekfullt.

"Vad sägs som slummern?" Frågade han och slog honom lätt på armen.
"Jag håller alltid ditt tempo" Sa han och flinade.

Dorian reste sig upp från sin liggande position och skrattade lågt. " Sant. " Instämde han. " Slummen låter bra." Log han.

Han hoppade ner och såg på honom.
"Jag kan springa först om du vill.." Sa han mjukt.

Dorian flinade lite. " Spring du. " Log han och hoppade ned även han med lätthet.

Han sprang mot slumern och stannade strax innan. Vände sig om och log.
"Jag vann" Sa han lugnt.