PRS Lupple & Medi

(är det du eller jag som ska rolla som Emma nu? )

"Allt kommer att bli bra." Log Armelle och smekte henne över pannan och flyttade varsamt undan några hårstrån från hennes ögon.

(Jag är Emma..)

Emma log svagt och lutade sig tillbaka.
"Jag mår bra. Älskar er så mycket." Sa hon och grimaserade.
"Det gör bara ont. Men bara lite..."

" Och vi älskar dig. " Log Armelle och nickade. " Du måste komma ihåg att säga till om du vill ha mer smärtlindring." Sa hon leendes.

Alexander gick in i rummet och kollade över Emmas värden innan han log mot henne. " Så tumören är ute. Du kommer ha svårt att gå och du kommer ha ont. Men det kommer att bli bättre och bättre allt eftersom." Log han.

Hon såg på honom och såg bort.
"Jag trodde jag hade en tumör i hjärnan. Huvudvärken och så vimsig." sa hon lågt.
"Så vad hände."

Alexander nickade sakta. " Jag förstår. Men många tumörer påverkar väldigt mycket saker även om de är på en annan plats. " Sa han lugnt.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Men jag tror dig inte. Jag hade en hjärntumör." Sa hon lågt och suckade. Lade sig ner igen.

Alexander log mjukt. " Emma. Du har varit sjuk. Men tumören var i din fot. " Sa han ärligt.

Hon ville säga emot men såg på sin fot som inte ens verkade ha något sår.
"Och varför inget bandage?"

Alexander log mjukt. " För att jag och Luci. Läkte foten med vårt blod. " Sa han enkelt.

Hon såg på sin fot och rörde den lite. Såg sen upp på honom.
"Så varför får jag inte gå? Om den är läkt så borde jag få gå?" Hon såg nu trött ut och såg på Luci.