PRS Lupple & Medi

Han smekte henne sakta över håret. " Jag förstår det älskade. Men du har precis fått tillbaka din familj. Ta vara på all den tid du förlorat med dem." Viskade han ömt.

Hon såg på honom och suckade.
"Dorian vill du verkligen att jag åker?" Frågade hon tyst och smekte hans hand.
"Vi har inte haft vår smekmånad klart. Jag ska ju vara brudtärna. Efter det kan jag åka hem."

Dorian smekte henne sakta över kinden. "Älskade. Självklart vill jag inte att du åker. Men jag vet också att jag ibland måste låta dig åka. "Viskade han ärligt. "Men ja bröllopet för Allie och Tristan är ju snart. Men du kanske hinner hem emellan?" Sa han fundersamt.

"Jag kanske kan vara borta någon dag eller så och sedan åka? Är det du menar?" Frågade hon och log.
"Kan vara borta tre dagar härifrån."

Han nickade sakta. " Ja, ta en resa dit. Var med på bröllopet och sedan kan vi resa vidare på vår smekmånad?" Föreslog han ömt.

Hon log och kysste hans läppar ömt. Såg in i hans ögon.
"Måste ju hem till möhippan. Lovade ju." Sa hon och smekte hans kind.

Han besvarade kyssen och nickade. " Ja precis " log han ömt.

"Men låt oss bara vara här. Ingen stress. Åker lite senare." Hon lutade sig mot honom.

Han drog upp henne i sitt knä och la armarna omkring henne. " Ingen stress." Instämde han och kysste henne sakta över kinden och halsen. Drog fingrarna genom hennes hår.

Hon log ömt och njöt.
"Men ingen lek. Du behöver en paus. Även om du var så bra."