rollspelare & wolfy prs

”Äsch då. Att folk kritiserar mig måste ju vara positivt på ett sätt. Något i mig måste göra dem osäkra och det får mig bara att vilja bevisa hur fel de har om mig.” Det skulle vara triumferande för honom att leva upp till sina ord och bli den kung som Frankrike behövde, bli en bättre ledare än hans far varit.

"Bra, han kommer trycka på dina knappar när ni är här men stå på er. Du med, hjärtat." Det sista var riktat mot Estelle som bara nickade lite halvt. Hon skulle aldrig våga säga emot sin far, tyckte att Nicolas gjorde ett bra jobb åt dem båda på den fronten.

Att han hade drottningens stöd var ju något. Han nickade uppskattande åt hennes ord, lät det fungera som ett tack. Förhoppningsvis tog Estelle också åt sig av uppmaningen. Hon behövde stå upp för sig själv. Kunde hon inte göra det mot sin far så visste han inte hur hon skulle kunna det åt någon annan.

"Sök upp mig när ni ätit klart." sade drottningen till sin dotter innan hon mjukt kysste hennes panna och gick vidare. Estelle suckade lågt och kollade på honom med stora ögon, hoppades att han inte fått ett allt för dåligt intryck av hennes föräldrar. Hon satte sig utmattat ner på en av stolarna och började plocka åt sig lite av allt.

Han hade fått ett varmare välkomnande till Skottlands hov än vad Estelle fått till Frankrikes. Hans föräldrar var som de var. I grund och botten trodde han nog att hans mor skulle tycka om Estelle bara de båda gav varandra en chans. Såvida den chansen inte var förstörd på grund av Margarets beteende. Med en tyst suck satte han sig ner vid bordet då han tagit för sig av maten, äpplet han köpt tidigare hade inte direkt stillat hans hunger.

"Orkar du fortfarande med en nattvandring? Och jag vet inte om det spökar, vi lär märka." log hon roat medan hon åt. Hon granskade prinsen lite snabbt och log nöjt. Hon hade börjat tycka om hans sällskap mer och mer för varje dag som hon spenderat med honom.

”Naturligtvis.” Han skulle snarare bli besviken än lättad om nattvandringen inte blev av senare. Spökade gjorde det knappast men kanske han skulle bli bevisad hur fel han hade. Då han ätit klart satt han kvar vid bordet medan han väntade på att hon skulle bli klar.

Estelle var ganska långsam med att äta då hon ofta blev fundersam och vandrade iväg i sina tankar. Hon insåg dock att han väntade på henne och log svagt, avslutade därför sin måltid innan hon kände sig riktigt mätt.
"Ska vi vänta tills hovet lagt sig?" log hon och kollade på honom.

Han nickade som bekräftelse.
”Och din mamma ville visst att vi skulle söka upp henne,” påminde han. Drottningen ville säkert spendera tid med sin dotter på egen hand vilket han förstod och accepterade, han skulle utan tvekan kunna sysselsätta sig på egen hand om det var så. Han må vara en gäst i hovet men det betydde inte att han behövde ständig uppmärksamhet.

"Säkert för att visa oss våra kammare." log hon och reste sig upp. Hon sneglade mot honom och log svagt. "Ska jag ta med mig vin till vår rundtur?" frågade hon med ett litet busigt leende.