Yehet och Kkaebsong [PRS]

”Du beter dig verkligen som on du inte vill ha mig här”, konstaterade Zihao bittert och kom genast upp på fötter. Dessa små humörsvängningar alltså. ”Återkom när du bestämmer dig för att vara lite mindre..usch, jag vet inte ens”, avslutade nittonåringen och försvann in i köket, med tekoppen i ett hårt grepp. Vad nu då? Var han så avundsjuk att han var tvungen att gorma och gräla på den yngre? Tydligen. Med en liten suck ställde han ner koppen på köksbordet och plockades ut maten han värmt upp i mikron. Däremot betedde Joshua sig verkligen underligt, som om han absolut inte ville vistas i närheten av nittonåringen. Men det var ju artonåringen själv som avvisat den andres känslor, inte tvärtom. Ugh.

Det är tyst mellan bröderna en lång stund, det känns som en evighet för Joshua.
"Ska du berätta för honom?" Frågar Samuel som tyst knaprar på sina chips. Artonåringen stirrar ner på sina fingrar, varför är Zihao så sur på honom? För att han inte gosat med honom..?
"Berättat vad?" Frågar Joshua frånvarande med en liten suck, innan han ser upp mot Samuel.
"Det är helt jävla uppenbart!" Utbrister nittonåringen och skakar roat på huvudet. "Vad är du så skraj över?"

Nittonåringen började ilsket tugga på en bit med biff, samtidigt som han scrollade igenom sina meddelanden. När det kom till sociala media och bla bla, brydde han sig inte ett skvatt. Det ens ahah kollade på mobilen var meddelanden från familjen, från medlemmarna i gruppen och så en massa videor på youtube. Speciellt videor med mat eller katter. Många andra idoler brukade ju ha instagramkonton med mera, men Zihao hade inga planer på att skaffa något sådant trams även om hans egen grupp blev känd. Chai och CW däremot, ja de hade säkerligen redan en hel hög med ganska kända konton. Förvånansvärt nog var de väldigt bra på att fotografera och hjälpte till och med varandra lite då och då. Onödigt samarbete, enligt nittonåringen själv.

Joshua låter blicken vila på den äldre i tystnad, hur kunde allt gå så fel?
"Nej.. kanske han har en förälskelse på mig, men jag är kär i honom. Jag orkar inte gå igenom det." Viskar han och drar händerna över ansiktet. Jösses, han har inte känt så på länge, det är som att Zihao dragit tag i hjärtat och krossat hans hjärta. Artonåringen tar upp datorn i famnen igen, och skyndar sig in i sitt rum igen, stänger dörren efter sig innan kroppen sjunker ner mot golvet, gömd i täcket.
"Joshua.. kan du åtminstone berätta för någon där?" Frågar Samuel oroligt.

Allt eftersom tiden rann förbi, började Zihaos humör slutligen lugna ner sig. Det var mycket möjligt stt det även berodde på att han fått natt i magen och även lite varmt te på det, men men. Han plockade tyst undan efter sig innan fingrarna slöt sig om kryckorna. Kanske han borde förklara sitt lilla ruttna utrbrott för den yngre? Skylla det på att han vaknat på fel sida och bara i största allmänhet var vresig? Nåja, drt var i alla fall värt et tappert försök.
”Ehm, Joshua”, började nittonåringen försiktigt på dörren intill den andres rum. ”Förlåt att jag..uh..snäste åt dig. Vaknade på fel sida och sådär.”

Jösses, Joshuas näsa rinner något förskräckligt, och är hemskt röd. Visserligen får det honom att se allt puffigare ut, och söt, men det irriterar honom. Löjligt, hur ett ledset hjärta kan få nittonåringens ögon att vattnas. När han hör hur dörren öppnas, stryker han en servett under ögonen innan han flyttar upp sig i sängen.
"Det är lugnt.." svarar han kluvet, med hes röst. Ögonen glider upp mot Zihao, granskar de skarpa ansiktsdragen, de starka axlarna. Fy fan. Samtalet mellan bröderna har avslutats, då han inte vill att Samuel ska lyssna på deras lilla konversation. "Jag antar att jag inte bettet mig så snällt.."

”Äsch, du har väl någon skum anledning till att bete dig som du gör”, konstaterade Zihao oxh ryckte lite på axlarna, samtidigt som han tassade längre in i rummet, mot Joshuas säng. ”Och det var jag som började så..”, fortsatte han och slängde sig ner över den mjuka madrassen. ”Så..är vi kvitt eller behöver du en kram? För jag kan absolut ge dig en kram”, avslutade nittonåringen med ett blekt leende och sneglade mot den yngre. Hur kunde en människa vara så förbaskat perfekt? De där stora ögonen, det mörka håret, de puffiga kinderna och lätt rosiga ansiktet. Var det Zihao kände någon slags tvistad kärlek? För det kändes fan som det, även om han itne fullständigt kunde sätta fingret på det.

Skum anledning, jo det kan man väl kalla det. Joshua skrattar bittert åt orden, om Zihao bara visste vilka anledningar det var han hade.
"Vi är kvitt," svarar han med ett svagt leende, och drar täcket över sin kropp med en liten suck, blicken vilandes på nittonåringen en kort stund. En sista gång kanske? "Men jag skulle behöva en kram iallafall." Mumlar han med en liten rodnad, Gud Han kommer att klanka ner på sig under natten.

De två ungdomarna höll verkligen på och velade, hit och dit. Först hade de hatat varandra, sedan blivit vänner - eller någonting sådant - för att sova en natt i samma säng. Därefter hade Joshua blivit sur på nitonråognen igen och nu ville han ha en kram? Vad fan var det ens som hände mellan dem? Jisses.
”Klart du vill..men inte lika mycket som jag vill ha en av dig”, kvittrade Zihao glatt och drog in artonåringen i världens mysigaste omfamning. Den bestod både av att få ett par starka armar slingrade om sig och ett par ganska så vältränade ben. Ganska..host. ”Alltså jag vet att du kanske inte vill höra det hör, med tanke på igår..men du är jävligt söt. Vet du det?” Viskade den äldre och gled fjäderlätt med de smala läpparna över Joshuas käkben. Varningsklocka. Inte okej.

Är det dumdristigt att att Joshua tillåter sig själv att sjunka in i krämen? Ja. Kommer han ångra sig och hata sig själv under nattens gång? Absolut. Men just nu är det värt det. Händerna slingrar sig om de starka axlarna, så jävla idiotiskt. Dock slingrar sig en djup rodnad över kinderna, och artonåringen tackar universum över sin hemska förkylning. Både pågrund av komplimangen, och den lilla pussen på käkbenet.
"Tack.." Mumlar han och lutar sig bort från Zihao. Joshua har märkt att Zihao är så här närgången med alla, och det gör ont i honom. För han vet att det inte kan betyda något speciellt för Zihao, men det betyder en hel jävla del för Joshua. "Zihao, du kanske borde gnaga på Jun istället."