rollspelare & tippest prs

Sophia hummade lite mot hans hud och rynkade sedan på pannan med ett litet leende på läpparna. Hon tittade nyfiket upp på honom och log stort.
"Inte än." viskade hon och ryckte på axlarna innan hon drog sig undan från honom, tog väldigt små steg ifrån honom.

Han släppte henne och putade besviket med läppen.
”Meeen”, gnydde han som en liten pojke och lutade sig bakåt mot väggen. ”När då?”

"Jag har aldrig varit med någon innan, Henri. Ifall du har behov, så finns det adliga flickor som är aningen lösare." sade hon bara och backade ifrån honom bara. Hon satte sig ner framför en spegel och försökte fixa sitt hår, slutade upp med att det var utsläppt.

Hade han gjort bort sig? Han hade definitivt gjort bort sig. Med långsamma och försiktiga steg tassade han efter henne och ställde sig bakom henne i spegeln.
”Förlåt”, mumlade han och var nära på att lägga sina händer på hennes axlar, men lät bli. ”Jag antog att du och Giovanni.. Du vet.”

"Jag har inte, du kommer vara min första och förhoppningsvis enda. Jag gjorde inget alls med honom, visst ville han men min plikt som drottning och fästmö väger tyngre." sade hon tyst och vände sig om mot honom. Hon tittade upp på honom och log sedan smått. "Så det är bäst för dig att jag inte väntat i onödan." sade hon retsamt och granskade honom lite snabbt.

Han skämdes, faktiskt. Hon hade tänkt på deras äktenskap och hållit sig ifrån sexuella förhållanden; medan han själv inte skänkt det en enda tanke.
”Jag kan försäkra dig om att du absolut inte väntat i onödan”, svarade han självsäkert innan han vände sig mot sängen där hans skjorta låg. Han drog på sig den och vände sig sedan mot Sophia igen.
”Jag kanske borde gå”, sa han och suckade lätt. Han ville verkligen inte lämna, men han hade tidigare lovat sin far att han skulle träna fäktning med sin lillebror.

"Mm, antar att jag får ta ditt ord tills bröllopet." flinade hon och gick till honom. Hon nickade lite, han hade stannat lite för länge då slottet redan vaknat och han omöjligen skulle ta sig ut osedd. Hon sträckte på sig lite och kysste mjukt hans läppar. "Ses vi senare?" frågade hon och kollade hoppfullt på honom, ville gärna vara med honom lite under dagen.

Han besvarade hennes kyss och nickade.
”Jag har lovat min far att träna fäktning med Russel”, berättade han hastigt. ”Det borde bara ta någon timme... Träffas vi i trädgården efter det?” Han slätade till sitt blonda hår och började gå mot dörren, men väntade på ett svar innan han gick.

Sophia nickade lite och kollade leendes på honom, kunde knappt vänta. Hon granskade honom leendes och satte sig ner på sin soffa, tänkte vänta på sina damer och umgås med dem under tiden som han tränade. Hon tog en bok från den lilla hyllan och öppnade den.

När han fått sitt svar så gick han ut ur kammaren. Han möttes av förvånade blickar från vakterna utsnför, något han valde att ignorera. Det hade ju inte hänt något! Han begav sig mot sin kammare och bytte om tlll några andra, mer slittåliga kläder. Han lämnade sin kammare nästan lika snabbt som han kommit dit, för att leta upp Russel. Russel var hans tolvåriga lillebror, som i princip var en mini-kopia av sig själv.
”Redo att bli krossad?” frågade hans lillebror kaxigt när de möttes.
”Frågar du dig själv nu eller?” fortsatte Henri med ett flin. Hela Valois-ätten var extremt tävlingsinriktade, och även dåliga förlorare.