[PRS] Back to shcool

Jag sneglar på Ren. Det märks ganska tydligt att han ljuger, men vad var det då som hände mellan honom och Jace? De sitter dessutom axel mot axel vilken inte riktigt känns som de skulle göra om de typ inte hade....... KYSSTS!!!!!!!!!!!
Jag stirrar på dem, japp de har definitivt gjort något romantik relaterat (och det ända rimliga är att de kysst varandra).

Jace tar fram sin telefon och börjar skriva med någon under bordet. Jag måste övertala mig själv för att inte titta.
Plötsligt så surrar det till i min telefon. Det var mig han skrev till.
Jag tar fram telefonen och gömmer den under bordet.
"Saved your ass again. Du måste bli bättre på det där, jag kan inte alltid rädda dig xD"
Jag sneglar på honom i ögonvrån. Han tittar på mig med ett sånt där halvleende, när man ler med ena mungipan.
"Jag har aldrig bett dig, eller hur?"
"Du behöver inte be mig. Det syns."
Jag tittar på honom med en smått irriterad blick. Egentligen är jag ju tacksam för att han gör det, men jag har en känsla av att han gör det för att han vet att jag kommer känna mig inkompetent om han hjälper mig konstant.
Fast nä. Så smart är han inte.

"Så Rachel vilka band gillar du utom 5sos?" Nikis röst väcker mig ur mina funderingar.
"Uhm..... Panic! at the disco, led zeppelin, Ramones, Fall out boy, Artict mokeys, My chemical romance och några andra." svarar jag med ett leende
"Ugh, alla de där suger!" utropar Edward
jag ger honom en mördande blick.

Jag slutar tänka på Jace och kommer tillbaka till omvärlden när jag hör vilka band Rachel lyssnar på. Ett litet lyckorus gå genom kroppen.
"Haha, lyssnar typ på alla dem" säger jag sedan och ler mot henne och ignorerar Edwards hånblickar som jag kan känna i nacken.
"På riktigt?!" säger hon med ett litet skratt längst bak i halsen. "Kul!"
Hon ler ett brett, tandrikt leende mot mig.
"Utom 5sos då." säger jag sedan. Niki tittar på mig, men det är ingen dömande blick, mer som om hon granskar mig. Som om hon också försökte lära känna mig, fast bara genom att titta på mig.
"Du missar nåt!" säger hon glatt.
"Eller hur!" svarar Rachel.
De vänder sig till varandra och börjar starta en intensiv konversation om bandet. Jag skulle gärna vilja prata mer med Rachel, men jag vill inte störa hennes konversation med Niki. Det händer typ aldrig att vi ens får prata med någon av dem här populära, plus att jag är ganska säker på att det är Niki hon har en crush på, så jag håller mig på avstånd.

"Nä men Luke och Ash är bäst!" säger jag
"Nope team Calum 4ever!" svarar Niki glatt
Jag kan inte låta bli att le, hon är så vacker när hjon är entusiastisk det är liksom som hennes ögon lyser av energi

Jag kollar fortfarande på telefonen och ser hur mycket klockan är.
"Eh, jag vet inte vad ni har för ämnen, men vi måste alla antagligen gå nu." säger jag och reser mig upp.
"Han har rätt." Lydia har också rest sig upp och kollar på sitt armbandsur. "Vi borde gå." Hon vänder sig mot Niki. "Kommer du?"
"Jadå." svarar hon. Niki vänder sig sedan mot Rachel. "Vi ses på idrotten!" Hon ler när Lydia nästan drar henne därifrån.
Rachel ler och tittar ner i bordet när hon rodnar igen. Jag tar upp min tallrik från bordet. "Ska vi?" frågar jag. Hon nickar och vi går med resten av bordet och lämnar våra saker. Jag åt bara halva min sallad, men det blev nåt i alla fall. Vi lämnar matsalen och går mot skåpskorridorerna.

"Så vad har hänt?" frågar jag
Ren ser väldigt förvirrad ut.
"Va vadå?"
"Mellan dig och Jace!" säger jag leende

Jag känner att en liten panik börjar krypa fram i magen.
Hur?! Var det så obvious? Hon måste ju vara magisk eller nåt, eller asså, ännu mer magisk än vad jag trodde.
"Jag vet inte vad du pratar om..." mumlar jag. Wow, det kommer hon ju tro på.
Hon börjar gå lite långsammare och ger mig en blick där hon ler med ena mungipan. Hon ser rakt igenom mig.
"Åh kom igen!" säger hon lågt. "Man skulle ju kunna klippa stämningen med en sax så tjock den var! Nåt måste ju ha hänt!"
Jag får ännu lite mer panik när jag inser att jag nog måste berätta, jag kan ju inte dölja det precis. Det är inget personligt mot Rachel, men jag skulle inte vilja berätta för någon om vad som hände. Egentligen kanske jag inte borde bry mig så mycket, inget hände ju egentligen, det bara nästan hände.
"Okej" säger jag. Vi går närmare väggen så att vi inte ska stå mitt i korridoren. Jag går lite närmare henne och pratar lågt. "Men du måste svära att inte berätta för någon, ok?"

"Såklart!" svarar jag med ett truimferande leende. Jag älskar verkligen när jag får fol att göra som jag vill!
Ren sväljer och viskar sen "jag var i musikrummet och sjöng. Men sen upptäckte jag att Jace stod i dörröppningen så jag sluta och fråga vad han gjorde där. Upenbarligen så hade han glömt sin jacka och han skulle hämta den. Sen så gick han fram till mig och......... kysste mig........"

"Eller alltså, han tänkte kyssa mig, innan Edward kom in och undrade vart Jace hade tagit vägen, så inget hann hända..."
Så tänkte jag lägga till "så det var ingen big deal", men det kunde jag inte, för det var det. Även fast han inte kysste mig, så hade jag nästan blivit kysst. Något som aldrig hänt mig förut. Plus att den som nästan kysste mig var ingen mindre än Jace. Och även fast jag har svårt att erkänna det, så var jag redo att göra det...
Jag nöjer mig med det och tystnar.