Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Den yngre ser på Yoongi, och börjar rodna hårt när den äldre säger att han är vacker.
"Nu gör jag det ..." svarar den äldre lågt, rodnar ännu mer innan han flyttar sitt huvud åt sidan så att hans ansikte ligger i kudden under dem. Han vet att han inte kommer att kunna se på Yoongi igen på ett tag, om han inte vill stamma sönder och bli ännu rödare i ansiktet. Det finns inte riktigt någon som har kallat honom vacker, bara hans mamma och sen han började ta avstånd från allt med relationer var det inte riktigt någon som kunde det heller. Men när Yoongi gör det känns det bra, och definitivt annorlunda från när hans mamma gör det vilket egentligen inte är konstigt. Han har ju inte känslor för sin mamma ... och nu, idag, får han ju ha det för Yoongi. Dagen är inte slut än, det är några timmar kvar.

Viljan att kyssa den yngre växer bara mer och mer efter varje minut som går. Men Yoongi vet att han inte får göra det. Det är förbjudet. Det är förbjudet för honom att känna som han känner, det är egentligen förbjudet för honom att ligga så här nära Jimin, för han vet att det bara styrker hans känslor. Fan fan fan, varför måste den enda personen Yoongi känner sig bekväm med, vara hans bror. Varför måste den enda personen han någonsin varit kär i, ja, han tänker inte ljuga om sina känslor för sig själv längre, vara hans soon to be bror. Han vet att han är kär, det måste vara kärlek.
"Bra.. för du förtjänar att veta det." mumlar Yoongi medan hans tumme fortfarande smeker den yngres hand.

"Du också", säger den yngre och vänder tillbaka sitt huvud för att kunna se på den äldre. Den blonda studerar hans ansikte, ler svagt. "Du är också vacker, Yoongi." Jimin ser lätt in i den mörkhårigas ögon, innan han flyttar blicken till deras händer. Hans leende är kvar när han ser hur den äldre rör sina fingrar över den blondas lilla hand. Han har inte märk skillnaden innan men nu ser han hur liten hand han har, iallafall i jämförelse med den äldre. Men det är ganska gulligt ... Det ser lite ut som att de faktiskt passar ihop då, även om de skulle göra det även om Jimin inte hade små händer. De två killarna kommer alltid att passa ihop med varandra, enligt Jimin. Även om det kanske inte är exakt som han själv vill ha det, de passar ändå ihop. Som pusselbitar. Som deras händer gör.

Yoongi ler till en aning av orden, han själv tycker att han är allt annat än vacker. Men ärligt talat, så känns det bra när Jimin säger det. Det känns på något sätt äkta.
"Du har väldigt små fingrar.." påpekar han när han ser att den yngres blick flyttar sig till deras i hopbundna händer. Ja, Jimin har väldigt små fingrar, men Yoongi kan inte sluta tycka att det är hur gulligt som helst.

Jimin kan inte hålla sig från att skratta när den äldre säger att han har små fingrar, och ser upp på honom igen.
"Det visste jag", säger Jimin, vänder sin blick till deras händer. "Eller så har du bara stora händer." Den blonda ler och ser på deras händer. Det är något med detta ögonblicket ... han kan inte sluta le. Även om han skulle vela skulle det inte gå, inte nu när han är ensam med Yoongi. Sextonåringen vet dock att så fort de går ut, eller om någon skulle komma in, kommer leendet att försvinna. I och för sig kommer ju detta ögonblicket också vara borta ... men han vill inte det. Han vill vara här för evigt. Lycklig, och tillsammans med Yoongi. Och förhoppningsvis känner den mörkhåriga så också, annars skulle det vara lite pinsamt för den yngre att tänka såhär.

Yoongi skrattar till en aning medan han skakar enkelt på huvudet.
"Både och, antagligen", säger han för att sedan dra det stora täcket över båda deras kroppar, eftersom att rummet nu börjat bli kallt. "Hur mår du, Jiminie?"
Visst kanske frågan är dum när den yngre sätt honom trycka i sig piller, men han vill veta hur den blonda mår. Han vill veta om han är lycklig, om han vill att de ska bli bröder. Om han inte vill det, och varför han inte vill det i såna fall. Han vill veta vad den yngre tycker om allting som har hänt mellan dem, om Yoongi kanske gått för långt när han lagt armen runt hans midja.

Jimin gosar automatiskt in sig i täcket när Yoongi lägger det över dem och ler svagt mot den äldre, precis innan artonåringen frågar hur han mår.
"Bra?" Jimin säger det mer som en fråga till den äldre istället för att riktigt säga ett svar men han blev förvånad av den äldres fråga. Han hade inte riktigt förväntat sig den, och han vet inte riktigt vilket svar den äldre förväntar sig av honom heller. Sextonåringen ser på den mörkhåriga killen framför sig, som också ligger under samma täcke, och biter lätt i sin läpp.

Yoongi tittar på Jimin innan han nickar lite enkelt, även om svaret låtit som en fråga så orkar han inte påpeka det. Den mörkhåriga killen vänder på sig, så att han ligger på rygg ännu en gång med blicken upp mot taket. Dock så håller han fortfarande i den yngres mjuka och lena hand i sin stora veniga. Det ser nästan lite skrattretande ut, ärligt talat.
"Bra.." mumlar han enkelt för sig själv medan han låter ögonlocken ännu en gång falla över hans svarta iris. Även om tystnaden är lugnande så försöker han desperat komma på någonting att säga.

Jimin ser på när den äldre nickar och vänder sig mot taket. Han fick inte riktigt svar på varför Yoongi ville veta hur han mådde men den blonda antar att det är för att han bara genuint ville veta, eller något liknande. Sextonåringen ser hur den äldres ögonlock tungt stängs och skrattar tyst, lågt för sig själv. Det ser väldigt gulligt ut, och han tyckte det förra gången den äldre hade somnat i Jimins säng också. Hur lyckas de alltid hamna i varandras sängar varje gång de ses? Det är som att någon trollformel vilar över dem, för det spelar tydligen ingen roll vad de har gjort innan. De kommer ändå ligga bredvid varandra och Yoongi kommer att somna och Jimin kommer att ligga vaken och kolla på honom tills han själv somnar. Dock kommer han nog inte somna ikväll, eftersom de kommer behöva åka hem sen.
"Är du trött?" Den yngre fortsätter att se på den äldres lugna ansikte, eftersom han tror att det kommer försvinna efter att han har ställt sin nästa fråga men han känner att han kanske borde veta det. "Är det medicinerna?"

Den yngre ser på den äldre medan han väntar på svar, vet fortfarande inte om det egentligen var en så bra fråga att ställa. Men han vet ju själv hur vissa mediciner kan göra en trött ... och i så fall borde väl den blonda veta om Yoongis är sådana. De kommer ju ändå att spendera mycket tid tillsammans, förhoppningsvis iallafall, och då hade det ju varit bra om han visste om det. Så att han, vid behov, skulle kunna hjälpa den äldre även om han inte är säker på om han kommer få svar på frågan då den äldre inte ville berätta varför han tog dem. Jimin kommer inte att tvinga honom att berätta, heller. Men det hade ju varit bra att veta ... och de hade kommit lite närmare också, om han fick veta det. Och Jimin vill komma närmare den äldre, även om han är lite rädd för hur hans känslor kommer att utvecklas ju bättre "vänner" de blir. Men det kanske inte är ett så stort problem nu, han behöver kanske inte tänka på det just nu när det inte är så allvarligt. Kanske sen ... men inte nu, inte idag. Idag vill han bara komma så nära den äldre som möjligt, och han hoppas på att den äldre känner samma sak tillbaka.

Jimins röst ekar i den äldres huvud medan han ännu en gång nickar.
"De gör mig väldigt trött.. det är därför jag försöker ta dem på kvällarna." berättar han med ögonlocken fortfarande stängda. "Ibland gör de mitt humör ännu värre, men när jag är med dig, och tar dem, så blir jag inget annat än lugn" det var ett långt svar, tycker Yoongi, men ett sant sådant. Jimin förtjänar att veta det om de två ska spendera mycket tid med varandra i framtiden. Vilket Yoongi innerligt hoppas på. Han låter det vara tyst en liten stund innan han frågar samma fråga till den yngre. "Är du trött?"