PRS Lupple & Medi

Dorian såg på henne och lyssnade noga. Han var tyst en stund för att verkligen ta in det hon sa. "Älskling. Jag förstår att det känns jobbigt. " Började han. "Men det var inte direkt min idé." Sa han lugnt. " Det är han som ska gifta sig. Han måste ju få välja vad han vill göra. " Sa han ömt. " Vad är du orolig för? Mer precist. " Viskade han ömt. På samma språk hon använde.

"Att du ska bli stött på. Du är min." Hon prutade med läppen.
"Snälla jag vill ha dig igen. Snälla." Hon tog hans hand.

Dorian såg på henne med en mjuk blick. " Älskade. Det är klart jag är din. Jag tänkte ju inte besvara någon flört. Jag tror inte ens jag kommer vara mest åtråvärd på ett sånt ställe. " Viskade han. "När jag är ute tillsammans med Tristan så får han alltid mest uppmärksamhet." Sa han ärligt. "Och jag tänkte inte direkt bita den som stöter på mig. " Viskade han lugnade. Smekte hennes kind. " Älskling. Du kommer alltid ha mig. Och det är klart du kan få mig igen. Men jag tror du måste äta och vila lite först. " Viskade han ömt.

Hon lyssnade och hennes hårda yttre mjuknade. Svaret hade varit bra och hon nickade.
"Måste vi vänta?" Viskade hon tyst.
"Jag vill pressas mer."

Dorian såg på henne med ett varmt leende. " Jag vet älskade. Men jag måste få samla mig lite också. "Viskade han ömt.

"Så det är du som behöver vila. Inte jag?" Frågade hon och började sedan att fnittra.
"Då kan jag kanske hitta på något annat?" Viskade hon.

Han såg på henne och smekte henne över nacken och lekte med hennes hår. " Jag vill inte tappa kontrollen med dig. Så ja. Jag behöver vila. " Log han och kysste henne mjukt på läpparna. " Det kan du göra. " Log han.

Hon kände hans läppar och slöt ögonen. Det var som att sväva på moln och hon älskade det.
"Okej.... Förlåt för om jag var orimlig. Jag var bara... svartsjuk." Sa hon sedan och lade huvudet på sned.

Dorian såg på henne och flinade lite. " Älskade det är okej. " Viskade han. " Om du vill kan jag ha en givare med mig och bara dricka från den. " Sa han ärligt. " Jag måste inte leka leken precis som de andra. " Viskade han ömt.

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej ni får leka. Jag vet att du är vampyr och du skulle aldrig leka samma lekar med dom som med mig." Hon såg på honom.
"Då skulle far bli rasande." Viskade hon ömt.