PRS Lupple & Medi

Dorian såg på henne med en öm blick. Det skulle vara livsfarligt. Hennes minnen skulle utan tvekan komma upp då. Hon skulle inte njuta av det en sekund. Hon skulle vara i skräck. Han smekte henne över håret och kysste hennes panna. Hur skulle han kunna säga nej utan att såra henne. Utan att genera henne. " Älskade du hatar ju sprutor och sånt. " Viskade han ömt.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned. Njöt av det varma, sövande vattnet.
"Gör jag? Jag trodde jag var okej med dem. Så länge man inte sticker dem i halsen ALEXANDER!" Hon sa det så han skulle höra och hon såg sedan på honom.

Han såg på henne och skrattade lågt. Han kunde höra Alexander skratta. " Ja det är ju lite extremt. " Viskade han ärligt och svalde hårt. Var det något som sa åt henne att utforska detta? Något i hennes undermedvetna. " Vi kanske ska börja med något mindre." Viskade han ömt.

"Som vadå?" Frågade hon och kände på sin hals.
"För att åka in på sjukhus och bli stucken i halsen är mig ett under att du är högsta läkaren."

Han såg på henne och svalde hårt. Hon ville ha något extremt. Men han trodde inte hon var helt redo. "En ängel som blir skändad." Föreslog han stilla.

"Vill du verkligen det?" Sa hon och såg nu mjukt.
"Eller översten igen?"

Han skrattade lågt och smekte hennes kind. " Älskling. Jag är så mörk. Det är få saker jag inte skulle göra med dig. " Viskade han ärligt. " Men jag tror vi börjar i fel ände. Vi måste först tänka på vilka saker du skulle vilja prova. " Viskade han. " Vi måste ha gränser. " Log han.

Hon såg på honom och tog en flaska.
"Kanske någon som fångar mig då?" Hon drog till sig en flaska.

Han såg på henne. Också oerhört farligt. " Älskling. Tänk inte på olika scener. Utan tänk på aktivitet. Hur vill du bli bunden, eller smiskad. Hur hårt? I vilka situationer? Sånt mer. " Sa han ömt. " Där måste vi börja. " Log han.

Hon såg på honom och nickade.
"Smiskad? Åh ja.." Viskade hon och gav honom flaskan.