PRS Lupple & Medi

Allie log stort. " Ja jag kan nästan alltid. Förutom när jag sover. " Log hon stort. Gustaf log mot henne. " Det förstår jag. " Log han.

"Jag kan sätta upp ett litet sovschema för Allie och ge er det? Det är för de kommande två veckorna." Han såg på Allie.
"Inga protester nu älskade. Du är fortfarande du vet vad." Viskade han ömt.

Allie såg på Tristan. Det kändes rätt pinsamt men så såg hon bebisarna och nickade. " Blir bra det. " Log hon.

Gustaf log. " Det vore jättehjälpsamt. " Log han ärligt.

"Så imorgon ska vi sova båda två. Så då går det inte. Men nästa dag är vi lediga och kvällen är ju fullmåne så då kommer de små ändå." Tristan nickade uppfordrande.

Gustaf nickade. " Jag förstår. " Log han. " När vi lämnar dem inför fullmånen så kan jag kanske få schemat?" Log han.

"Jag ska fixa ett men absolut. Det är ingen fara." Sa han och nickade.
"Är det något som vargbebisar saknar eller har som inte människobebisar har?"

Han log mjukt. "Det är rätt lika. Tills de börjar visa deras förvandling. " Flinade han. " Men det är ju flera år tills dess. " Förklarade han sedan.

Han nickade intresserad.
"Det är bra att veta." Sa han och såg på Allie.
"Hör du miss dagisröken?" Viskade han retsamt.

Allie såg på dem och skrattade lågt. " Då kommer jag vara en stark vampyr. Det är nog inget problem. " Sa hon stolt.

Gustaf skrattade lågt. "Jag är glad att barnen kan ge er glädje. " Log han.

Tristan log mjukt.
"Åh du anar inte. Allie älskar de små. Hon vill skapa ett vargdagis så att säga. Att passa de små när någon behöver en paus. När det är fullmåne. Alla vampyrer har ett kall och jag tror Allie har hittat sitt. Även om hon inte kommer få betalt så tror jag det inte är det viktigaste."