PRS Lupple & Medi

Allie nickade sakta. " Det var ju tur att vi åkte hit just nu. " Log hon lättat.

"Precis. Jag ska prata med Gustaf om lite saker. Men det är bra saker. Det är om dig och de små." Han log svagt.

Hon log. " Okej. Gör det du. Jag tar hand om barnen. " Log hon lyckligt.

"Jag tror han kommer hit. Då kan vi vara nära ifall något händer." Han log och smekte en lock ur hennes ansikte.

Allie nickade. " Ja så är det säkert. Att han kommer hit." Sa hon leendes och såg sedan Gustaf kliva fram mellan träden. Han såg Gabbie sova och såg barnen och sedan Allie och Tristan och log. " Hej på er. " Sa han och tog de sista stegen fram.

"Hej själv.." Sa Tristan ömt och log svagt.
"Vi ville bara komma upp och hälsa på de små. Men jag såg hur mycket Gabbie behövde sova. Så vi blev lite barnvakt." Han log ömt.

Gustaf nickade sakta. "Jag förstår. Det var vänligt att ni kunde hjälpa henne. " Sa han ömt.

Han visade korgen med sötsaker och log.
"Jag tänkte fråga lite saker. Är ni fotfarande villiga att lämna de små under fullmånen? Jag har även ett förslag. Behöver ni någonsin en paus så tveka inte. Gustaf du anar inte hur mycket Allie avgudar dessa små. Hon skulle älska ta hand om dom hela dagarna om hon kunde."

Gustaf satte sig hos dem och lyssnade på det han sa. "Ja vi har tänkt igenom noga och det vore jättebra om de kunde vara hos er då. Det underlättar för båda våra plikter då. " Log han. " Vi vet att ni alla är mycket goda barnvakter. Jag tror bestämt att hon var påväg till er när ni kom. " Log han ärligt.

Tristan log och skrattade mjukt.
"Vi hann först då." Sa han och såg på Allie.
"Då ringer ni bara oss och så kommer vi. Eller vad säger du älskade?" Viskade han och log.