PRS Lupple & Medi

Hon nickade sakta. " Jag har det toppenbra. " Viskade hon ärligt. " Jag är väldigt lycklig med dig. " Sa hon och kysste honom ömt.

Han log och drog henne tätare. Lade sig ner på filten och såg på de små.
"Vi kan ligga här och bara ta in det vackra."

Hon sken upp. " Det är ju helt perfekt. " Viskade hon ärligt.

"Och vet du vad? Det är fullmåne snart. Vilket betyder?" Viskade han och drog henne tätare om sig.

Hon log lyckligt. " Barnvakt. " Log hon lyckligt.

"Precis. Och du har ju precis sovit då så du kanske bara behöver sova natten efter? vi får se hur du mår." Han smekte hennes kind.
"Men du är så duktig. Jag skulle inte ha klarat det som du."

Hon såg på honom och log stort. " Kanske. Jag hoppas att jag inte behöver sova särskilt mycket efter." Log hon ärligt. " Tack Tristan." Log hon stolt.

"Vi vet inte på förväg älskade. Du kanske behöver eller inte. Vi får bara vänta och se." Han log och smekte henne över kinden.
"Jag tror Gustaf är i närheten-"

Hon log mjukt. "Okej. " Svarade hon på det där med sömn. Log sedan. "Då blir Gabbie glad." Log hon lyckligt.

"Ja men hon sover ju. Hon var helt slut." Han log och drog handen genom hennes hår.