PRS Lupple & Medi

Allie suckade tyst och lutade sig bakåt. Studerade träden med ett svagt leende.

Han nickade. " Jo jag förstår det. Men den måste ju först bli varm när den känner av vampyren. Annars är det ju en brandfara." Sa han ärligt.

"Jag älskar dig Allie.." Försökte han och körde in på en väg.

"Jo men jag menar att det ska bli normalvarma. Inte varma som de har hållt en kopp kaffe."

Allie såg på honom och log. " Jag älskar dig. Du är mitt allt. " Viskade hon som om det var det mest självklara i världen.

Han nickade. " Förstår det också. Men om vi lyckas så borde den reagera på vampyren. Man vill ju inte behöva starta den på något sätt. " Sa han ärligt.

"Och jag älskar dig." Sa han och körde snart in på deras marker.
"Spring inte iväg."

"Ja den ska reagera på vampyren. Det är ju tanken." Hon såg på honom och log.

Hon nickade och klev ur bilen när han parkerat och väntade vid bilen.


Dorian såg på henne och skakade på huvudet. " Vi får prata mer senare. " Sa han roat. Hon verkade inte förstå vad han menade. De pratade om olika saker.

Han klev ur och hämtade det andra innan han började att gå.
"Så det kommer gå bra."


Hon såg på honom och gäspade lite.
"Jag har haft en lång resa. Jag kanske ska äta något?" Frågade hon och reste sig..

Allie kramade hårt om hans hand och följde med honom bort. Gabbie kom och mötte dem. Hon såg oerhört trött ut. " Allie. " Sa hon med ett leende och gav över ett barn till henne. " De håller på att få tänder. " Suckade hon. " Så gnälliga. " Förklarade hon. Allie satte sig ned i gräset med den lilla i famnen och började att vagga den.


Dorian nickade. " Gör så. Iden är jättebra." Sa han ärligt.

Tristan log och såg på Gabbie.
"Ska vi ta dem några timmar så du får vila?" Han visade korgen och presenterna.
"Vi har något som kan vara något."

Hon log och tog hans hand.
"Vill du göra mig den äran?"

Gabbie såg på honom med en lycklig blick. " Ja tack gärna. Min man har bestämt sig för att patrullera i bergen tills fullmånen så är ensam med dem." Suckade hon. Såg sedan korgen och tog emot den. " Tack så jättemycket." Sa hon ärligt.

Dorian tog hennes hand och ledde henne mot köket.

Han log och såg på Allie.
"Kan vi sitta ute? Så kan du få lite sol och då kan de små leka lite."

Hon såg på honom och log ömt.
"Det är så underbart." Viskade hon och smekte hans hand.